Ni som klär era pojkar i klänningar .

Med är det ett ärvt beteende eller ett socialt konstruerat? För jag har mammor i min omgivning som önskar sig flickor eftersom flickor är lugnare. Har man inte redan då börjat form barnet att passa in i den mall man har som föreställning? Jag arbetar på förskolan och ser barn som är väldigt stereotypt flickiga. Rosa kläder, dockor, måna om sitt utseende och jag ser hur föräldrarna förstärker just de bitarna. Sen ser jag flickor som de dagar de stereotypt flickiga är där helt plötsligt bryr sig mer om sitt utseende, sina kläder och helt plötsligt leker mer stillsamma leker än när de stereotypt flickiga flickorna är borta. Och det går helt klart att vända det till pojkar med! Det här ser jag tydligt på så små barn som treåringar men man märker redan när barnen börjar hur föräldrarna val påverkar barnen. Det är självklart att vi föräldrar väljer åt våra barn men ibland begränsar vi dem utan att vara medvetna om det.

Är det ett ärvt beteende eller ett inlärt? För jag som arbetar på förskolan ser att många av skillnaderna mellan pojkar och flickor faktiskt beror på hur föräldrarna uppfostrar och har för förväntningar på sina barn. Självklart har vi biologiska skillnader men är de verkligen starkare än de socialt konstruerade normerna? Där pojkar tillåts ta mer plats och rusa runt och där flickor förväntas vara lugnare och leka lugnare lekar? Där pojkar kan köpa kläder som är vidare och mer lekvänliga medan flickor kläs i strumpbyxor som kasar ner, kjolar som trasslar in sig i benen när de springer. Kan det har något med saken att göra?

"Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ?hen?, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar" det här är vad psykologen utgår ifrån i sin debattartikel. Och det är knappast det som är det vanligaste. Genus handlar inte om att förbjuda det handlar om att ge barn alla möjligheter och inte begränsa dem efter kön. Klart att dockorna ska finns kvar men den ska vara tillgänglig för både pojke och flickor och pojkr som aldrig någonsin fått prova på att leka i en dockorna kan mycket väl behöva lite extra uppmuntran. Det är inget fel på typiska flick- eller pojklekr så länge all oavsett kön är välkomna att delta. Hen är fortfarande inte till för att ersätta han och hon utan ett komplement vid de tillfällen man inte vet könet eller könet inte är viktigt att benämna.

Finns det verkligen någon förskola som utgår från det han skriver? För jag har då aldrig hört talas om en. Det skulle gå direkt emot vårt uppdrag i förskolan där vi värnar om individen och den egna utveckligen.

Men att uppmuntra är inte samma sak som att förbjuda. Neutral har det inte heller handlat om att vara. Det handlar om att ge alla barn samma förutsättningar oavsett kön.

Det beror på vad du menar,ed traditionella normer. Om normerna begränsar barnen så gör jag faktiskt valet att välja bort dem. Alla föräldrar gör ett val till sitt barn även de som uppfostrar stereotypt.

Det sa jag inte att jag gjorde. Jag sa att jag uppmuntrar det som inte begränsar barnet pga dess kön. Som sagt det handlar om att allt ska vara tillgängligt för barn oavsett om de föddes med snippa eller snopp. En pojke som behandlas stereotypt pojkigt hemifrån men som visar intresse för en traditonellt flickig lek kan mycket väl behöva lite extra uppmuntran för att våga. Det betyder inte att jag förminskar barnets andra val utan öppnar möjligheter som barnet annars inte fått.