• Donum

    Har ni efter första barnet ändrat er angående hur många barn ni vill ha?

    Jag tror att för många så är tiden med första barnet jäkligt jobbig. Det går inte att föreställa sig innan hur mycket tid som ett barn kräver. Jag tycker att jag jämt och ständigt träffar människor som beskriver sitt första barn som särskilt krävande. Jag tror att det bara är särskilt krävande i undantagsfall och att det snarare handlar om just omställningen från noll barn till ett barn. Jag hade inte heller räknat med den omställningen men det var viktigare att vår son fick syskon än att jag ska ha det bekvämt. Och andra barnet var som av en händelse otroligt lättsam att ha att göra med - vilket jag tror till stor del beror på att föräldrarna inte var så förvånade över hur det är att få barn. Jag tycker att det är enklare med två barn än med ett.

  • Donum
    Gladskit skrev 2014-10-17 12:59:28 följande:

    Jag kan inte riktigt hålla med dig Donum. Hade mitt första barn varit "mindre krävande" så hade han garanterat haft syskon idag. Jag kan tex. jämföra med vänners barn och med min systers barn. De är liksom en helt annan sort

    Jag förstår ditt resonemang kring att det är omvälvande bara _att_ få barn. Men har man en lättsam unge som hänger med överallt på ett smidigt sätt så förstår jag också att steget till att skaffa ytterligare ett inte blir så stort.

    Sen kan jag ju inte lasta mitt barn för det. Han är som han är och han är världens goaste kille. Så på det viset är det väl tänkt att jag och min man inte ska ha fler för det var honom vi fick! Så försöker jag se på det.


    Som jag skrev, så finns det naturligtvis undantagsfall. Generellt så är jag dock övertygad om att en majoritet förstagångsföräldrar som anser sig ha särskilt krävande barn inte har det utan har helt normalt krävande barn, men att det känns som att det måste vara något alldeles unikt för att det är just ens första barn och då är det mesta mycket jobbigare än man föreställt sig.
  • Donum
    nokla skrev 2014-12-31 09:13:28 följande:

    Jag tänker mer att om man har det lite kämpigt med första barnet, oavsett om det beror på barnet eller föräldrarnas förväntningar, så är det viktigare att prioritera den relationen och den anknytningen än att just då fokusera på att få syskon. Även om syskon ofta säkert knyter an till varandra och håller varandra "upptagna" på ett sätt som gör att föräldern uppfattar jag det som lättare.

    I många fall kanske barnlängtan.anpassas helt naturligt efter barnets behov. Jag upplevde också när jag fick barn nummer två 6 år senare att det blev på ett sätt lättare och mer dynamiskt, men min äldsta hade språkstörning och adhd och han behövde verkligen MIG, inte syskon, de där första åren.


    Det finns förstås olika sätt att se på relationen förälder och syskon. Jag är inte så benägen att lovprisa individuell tid utan tycker att det är av godo för både barn och vuxna att tillhöra sociala sammanhang. Nu har vi hunnit få vårt tredje barn sedan jag skrev inlägget du citerar och jag tycker att det är ännu tydligare att en "flock" skapar mer harmoni.

    I antagandet att första barnet som regel inte är så exceptionellt krävande som föräldrarna upplever att det är reserverade jag mig mot undantagsfall. Jag vidhåller dock att det är undantagsfall.
    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
  • Donum
    nokla skrev 2014-12-31 10:16:58 följande:

    Jag ville egentligen bara påpeka att för relationen har det ingen betydelse om problemet ligger hos barnet eller den ovana föräldern. Om en eller båda föräldrar känner att just nu kräver den här relationen allt av mig, så är den känslan troligtvis korrekt i deras fall och råd som "äsch skaffa en till det blir säkert lättare" ger jag inte mycket för


    Har någon gett det rådet, menar du?
    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
  • Donum
    nokla skrev 2014-12-31 10:44:13 följande:

    Jadå, när blir det syskon och det är ju så synd om den som är ensam och det blir lättare med andra barnet har nog de flesta fått höra som valt att ha lite längre mellan syskonen än normen


    Att få frågan om när det blir syskon är väl inte att ge rådet att skaffa barn för att det är lättare?

    Jag tycker att du drar lite för stora växlar på vad som sägs. Min erfarenhet är att det är vanligt att man tycker att det är jobbigt med första barnet och då kan det väl vara utmärkt att få veta att det rent av kan vara lättare med två? Eller till och med fler?

    TS undrar ju hur det kan gå ihop utifrån att h*n inte tycker att hon har tid nog som det är med bara ett barn. Då är det relevant att svara på det.
    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
  • Donum
    nokla skrev 2014-12-31 11:47:27 följande:

    Ja eller så klistrar jag in en vänlig glad smiley efter varje inlägg för att tydliggöra att jag verkligen inte menar att dra på höga växlar eller anser mig uttrycka någon absolut sanning utan mest bara min egen infallsvinkel. Om det inte var ok att jag utgick från ditt inlägg för att presentera en annan infallsvinkel så ber jag så hemskt mycket om ursäkt, ville mest ta fram ett annat perspektiv och inte ifrågasätta dig personligen


    Aha. Jag sitter med telefonen så jag ser mest frågetecken och inte smileys. Min poäng är att om man är orolig för att det ska vara lika jobbigt med andra som med första så är det som regel inte det och det kan vara skönt att höra.
    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
Svar på tråden Har ni efter första barnet ändrat er angående hur många barn ni vill ha?