• Erika02

    Fruktansvärd första förlossning. Kämpar för att få snitt denna gång men får nej! Vad ska jag göra?!

    Min först förlossning för 5 år sedan var en mardröm. Det var en störtförlossning med smärtor som inte går att förstå. Ingen smärtlindring hanns med. Barnet fastnade på vägen ut och efter 13 försök med sugklocka blev det urakut snitt med sövning. Jag minns bara fragment av förlossningen, var så smärtpåverkade att jag inte kunde kommunicera alls. Kände mig som om jag låg på en slaktbänk. Helt naken med hela rummet fullt av folk. 

    Nu är jag gravid igen i vecka 32. Har hela graviditeten varit mkt tydlig med min BM om att jag vill ha snitt och min BM har låtit positiv till det men det måste beslutas av läkare. Nu har jag varit på samtal med en överläkare. Hon sa bara att det inte finns några MEKANISKA (fysiska) hinder för mig att föda normalt och att man därför inte kan bevilja snitt. Mina bäckenmått är goda. Och jag "är som gjord för att föda barn" säger hon?!

    Hon vill istället ge mig planerad igångsättning. Jag är LIVRÄDD för det. Jag har hört så mycket om att igångsättningen gör att det kan göra ÄNNU ondare. Och att livmoderna kan brista (jag har ju ett snitt bakom mig). Och jag är som sagt LIVRÄDD för den där smärtan. Men överläkaren säger att jag ska få epidural. Men har ju hört massor som sagt att den inte hjälpt!!

    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte tänka mig det här upplägget. Jag kan inte sova om nätterna längre och när jag väl gör det så drömmer jag mardrömmar om förlossningar. Jag känner mig gråtfärdig hela tiden och kan inte njuta alls av graviditeten längre. Känner mig trängd, inträngd i ett hörn, som ett lamm påväg till slakt, utlämnad, lurad?! (Till saken hör att jag under de fem år som gått sedan sist klamrat mig fast vid ett brev jag fick av den här överläkaren efter förra förlossningen. I brevet stod det att om jag önskade planerat snitt nästa gång skulle vi ta en diskussion om det då. Detta brev har varit min livlina, enda anledningen till att jag vågat bli gravid igen. Och nu så säger människan att det INTE kan bli tal om snitt!)

    ÄR det verkligen så att man måste ha nåt FYSISKT hinder för att få snitt? Räcker det inte med att jag är ett vrak rent psykiskt? Räcker det inte med att jag är LIVRÄDD??

    Vad ska jag ta mig till?!?!

  • Svar på tråden Fruktansvärd första förlossning. Kämpar för att få snitt denna gång men får nej! Vad ska jag göra?!
  • Anonym (snittad)

    Nej du måste inte ha något fysiskt hinder, jag fick snitt pga rädsla och då var jag förstagångsföderska(så ingen jobbig förlossning i bagaget).
    Jag vet tyvärr inte hur du ska gå till väga, men vad jag har fått höra så får de inte tvinga dig att föda vaginalt om du verkligen inte vill. 

  • Anonym (.)

    Oj. Jag har liknande erfarenheter och jag kommer kräva (skriftligt) ok på kejsarsnitt innan jag ens blir gravid med min andra. Om jag hade varit i din situation hade jag fått panik. (jag får nästan panik bara av att läsa det här) Jag hade stenvägrat. Inte en chans att jag hade gått igenom det en gång till. Argumentet att "man är som gjord för att föda" är ju bara korkat. Varför gick det i så fall så dåligt sist?...

    Finns det ingen annan läkare att prata med? Man kan ju få snitt pga förlossningsrädsla och det borde ju inte vara så otroligt att du har det efter den förra...Nej fy, jag hade sagt att jag vägrade en vaginal förlossning och att dom får lösa det bäst dom vill ..jag hade hellre gjort abort (även om det ju så klart är för sent när det gått så långt..)  

  • Bea79

    Fortsätt kämpa TS, ge dig inte är du inte nöjd med svaret, begär en ny läkare, gå till en privatklinik för vidare remiss till en annan läkare eller vad som helst försök att dra i alla trådar du bara kan. tillslut lär ju någon ge med sig. Jag håller mina tummar för dig. kram

  • cirpen

    Klart du ska få snitt om du är livrädd. Kan ju aldrig bli en positiv förlossningsupplevelse om man är rädd. Man oroar sig och spänner sig vilket ökar smärtan.

    Jag fick snitt med första pga rädslan/otryggheten/ångesten. Det var inga problem att få det.

    Sen valde jag vaginalt med de andra, men då hade jag en helt annan tillit till min kropp.

    Byt läkare!

  • Erika02

    Tack för era svar.

    Jag är annars en väldigt trygg och lugn och cool person och jag tror det kan påverka överläkarens beslut negativt. Hon ser ju inte det inre kaos som råder inom mig, hon ser en lugn kvinna. Visserligen grät jag när jag var där men jag har svårt att "bli hysterisk" inför folk och samlade mig snabbt. Förmodligen framstår jag inte som tillräckligt panikslagen för att få snitt?

    Hade skrivit ner hela min upplevelse av förlossningen och den blev 2 sidor lång. Överläkaren ögnade bara igenom den snabbt och behöll den inte ens. Jag var ganska säker på att min berättelse skulle leda till att jag fick snitt, men det kändes inte riktigt som om hon läste den så noggrant.

    Ska träffa henne igen om två veckor och jag hade tänkt skriva ner hur jag känner, hur rädd jag är... Men tänk om hon inte läser det noggrant denna gång heller? Känner inte att jag kan ta alltihopa muntligen, kommer bara börja gråta och inte kunna prata...

  • Millan83

    Träffar du en psykolog? Jag gick till mvc-psykolog pga min rädsla och hon hjälpte mig. Hon skrev ner sin rekommendation i min journal och då fick jag mitt snitt när läkaren läste det, trots att hon var motvillig innan.

  • Abc321

    Säg att du vägrar föda normalt och och attvdu vill ha ett snitt. Punt slut.. Annars byt sjukhus!

  • duntoss

    Byt sjukhus till du får ettja, ring till olika sjukhus i olika län själv. :) grannlänet gav mig den hjälp jag ville ha när mitt län sa nej

  • Erika02

    Ja jag förstår på era svar att man måste KÄMPA. Det är bara så svårt att få ork till det. Höggravid, jobbar 100%, har barn som ska lämnas och hämtas på dagis, har ett Hb på 99 (=TRÖTT)... Har dessutom långt till mitt närmaste sjukhus redan som det är, det tar över en timma dit. Det är ett stort projekt med tjänstledighet och resa varje gång jag ska på ett samtal eller ett ultraljud och jag känner att tiden rinner iväg... Byta sjukhus känns inte som ett alternativ, vet inte ens var närmsta annat sjukhus ligger och det är flera timmars bilresa isåfall. Att träffa psykolog...hur gör man det, vem ber man om det, osv... Suck...

    Fattar att jag måste kämpa, att jag måste säga ifrån den här gången. Är en sån person som oftast inte står på mig, det är enklare att göra som man blir tillsag liksom. Men det här känner jag är en FÖR viktig fråga för att "köra över sig själv". Jag kommer förlora självrespekten helt om jag inte står på mig i den här frågan. 

  • Anonym (.)
    Erika02 skrev 2014-03-10 10:11:55 följande:
    Ja jag förstår på era svar att man måste KÄMPA. Det är bara så svårt att få ork till det. Höggravid, jobbar 100%, har barn som ska lämnas och hämtas på dagis, har ett Hb på 99 (=TRÖTT)... Har dessutom långt till mitt närmaste sjukhus redan som det är, det tar över en timma dit. Det är ett stort projekt med tjänstledighet och resa varje gång jag ska på ett samtal eller ett ultraljud och jag känner att tiden rinner iväg... Byta sjukhus känns inte som ett alternativ, vet inte ens var närmsta annat sjukhus ligger och det är flera timmars bilresa isåfall. Att träffa psykolog...hur gör man det, vem ber man om det, osv... Suck...

    Fattar att jag måste kämpa, att jag måste säga ifrån den här gången. Är en sån person som oftast inte står på mig, det är enklare att göra som man blir tillsag liksom. Men det här känner jag är en FÖR viktig fråga för att "köra över sig själv". Jag kommer förlora självrespekten helt om jag inte står på mig i den här frågan. 
    Kan din kille kontakta dom och på så sätt "dra det hela lite åt dig"? En graviditet är ju något man går igenom tillsammans och han är nog mån om att du ska känna dig bekväm. Han kanske dessutom har lättare att ställa krav och få fram hur du verkligen känner? Resa är ju så klart svårt att komma undan, men det går kanske att ta en del via telefon? Din BM borde kunna skicka dig vidare till en psykolog. Vad säger förresten hon om det hela? Kan hon "driva på det" lite, om hon hela tiden har varit positiv till att du ska få ks?  
Svar på tråden Fruktansvärd första förlossning. Kämpar för att få snitt denna gång men får nej! Vad ska jag göra?!