Spermadonation med IVF, någon som ska eller har gjort?
Hur har det gått för er allihop som är gravida eller redan fått barn genom donerade spermier? Kommer man över det faktum att man inte kunde få ett "helbiologiskt" barn med sin man? Tror ni att ni/pappan känner likadant för barnet som ni hade gjort om det var hans biologiska? Tänker man ofta på att barnet blivit till genom donerade spermier? Vi är i samma sits gällande att min man också saknar spermier... Jag är så orolig och ledsen.