• Anonym (Ledse­n & orolig­)
    Äldre 18 Mar 14:30
    8424 visningar
    12 svar
    12
    8424

    Graviditetsdepression slutade i abort

    Hejsan! Jag har två barn 6 1/2 år och 3 1/2 år och har sedan minsta föddes velat ha fler barn. Både jag och min man var överens om att försöka bli gravida när min minsta var 1 1/2 år och jag blev det ganska fort. Jag drabbades då redan vid plusset av en fruktansvärd depression, jag kräktes konstant och kände mig totalt Misslyckad och värdelös som inte kunde ta hand om mina älskade barn utan bara låg och kräktes och grät dag ut och dag in. Min ångest och oro över att försumma min två barn (med tanke på mitt mående) gjorde att jag avbröt graviditeten i vecka 6. Jag mådde för tillfället mycket bättre ganska så snart efteråt då jag var överlycklig över att kunna gå upp ur sängen och ta hand om De små. Efter ett par månader mådde jag mycket dålig över min abort och längtade så efter ett tredje barn och försökte igen att bli gravid då Jag tänkte att det aldrig kunde hända två ggr. Jag blev gravid igen och mådde bra till en början men så kom samma fruktansvärda känsla tillbaka, Känslan av att jag bokstavligen ville krypa ut ur min egen kropp, att jag inte ville finnas mer eller bara fly, känslan att vakna på morgonen tidigt och känna ångest av att det var en ny dag, jag ville ju bara sova och aldrig vakna mer. Jag försökte kontakta psykologer men ingen kunde känna igen eller förstå varför jag var så demprimerad. Barnmorskan var jätte fin mot mig men inget hjälpte.. Jag bara grät och grät och fick skuldkänslor av att barnen såg mig vara så ledsen. Tyvärr slutade även den graviditeten i en abort men jag tvekade länge, var länge på sjukhuset och satt i väntrummet innan jag tog beslutet och väntade på att någon, bara någon kunde säga till mig "det här kommer går bra, du kommer klara graviditeten och dina barn far inte illa av att du mår dåligt" men ingen sådan kommentar kom och jag avbröt graviditeten. Nu står jag här igen och ångar att jag inte klarade av att vara starkare då, min längtan efter fler barn är så stark att jag inte kan tänka på annat. Vågar jag bli gravid? Är risken stor att jag råkar ut för samma reaktion igen? Finns det någon som känner igen sig? Som råkat ut för kraftig graviditetsdepression samtidigt som ni haft små barn hemma? Jag vill gärna inte ha dömande kommentarer men gärna tips och erfarenheter. Jag har nu beställt tid till kbt i förebyggande syfte och ska prata med bm psykolog med. Tacksam för svar. Mvh orolig mamma

  • Svar på tråden Graviditetsdepression slutade i abort
  • Anonym (Du)
    Äldre 18 Mar 15:01
    #1

    Du har gjort 2 aborter pga grav.depression så nej du skall inte ens försöka bli gravid igen, skaffa bra skydd och bearbeta längtan istället

  • Äldre 18 Mar 15:03
    #2

    Känn efter själv. Det är ju ditt beslut och ingen annans

  • Anonym (våga)
    Äldre 18 Mar 21:15
    #3

    Om du beslutar dig för att göra ett försök till så tänker jag att det kanske kan vara bra att prata med barnen om detta innan du blir gravid. Berätta att mamma kanske kommer må sådär dåligt igen och bara gråta, men att det kommer bli bra så småningom, och att det är för att kroppen reagerar så medans ett syskon blir till. Det är inte farligt och det är absolut inte deras fel om du blir ledsen...

    Risken är mycket hög att du känner samma igen. Kanske kan du även få stöd redan nu av BM, eller av läkare som är beredd att tidigt behandla en depression?

    Kanske kan du skriva ner saker till dig själv att läsa om du mår dåligt igen? Saker som du skulle velat höra från andra människor sist du mådde dåligt. Saker att läsa varje dag för att hjälpa dig att inse att detta handlar om en mycket begränsad period och att det kommer bli bra trots allt.

  • Anonym (Anna)
    Äldre 18 Mar 21:21
    #4

    Jag har inte själv varit i din sits men skriver några rader ändå... Det låter fruktansvärt tufft. Vad tråkigt att läsa att du inte fick någon hjälp när du var gravid. Jag tycker att det är märkligt att inte barnmorskan på MVC slussade dig vidare. Det är ju inte något okänt tillstånd direkt. Det låter klokt att du redan nu får kontakt med någon som kan hjälpa dig att hantera alla känslor och (som du själv skriver) i förebyggande syfte. Önskar dig all lycka till!!

  • Anonym (Nja)
    Äldre 26 Mar 21:55
    #5

    Du ska nog inte skaffa fler barn om du redan gjort abort av 2 efterlängtade barn pga ångest och skuldkänslor du får helt enkelt vara nöjd med de barnen du har eller räkna med en eventuell tredje abort

  • Anonym (gravi­d och deprim­erad)
    Äldre 8 Oct 22:50
    #6

    Hej
    Jag väntar mitt andra barn och har även denna gång drabbats av en graviditetsdepression. Förra gången låg jag i 6 månader, det kan jag ju inte nu när jag har ett barn. Hade hoppats på att jag skulle må bättre denna gång. Nu äter jag medicin mot depression och hoppas att jag skall må bättre.
    Jag har även svårt att få barn och kan förstå din längtan efter barn. Jag gav mig ju in i en graviditet till trotts att jag visste att jag kunde må lika dåligt igen. Men som jag känner nu så kommer jag inte orka ytterligare en graviditet som är som denna. Det är bara du som kan ta beslutet och se till att du har stöd innan du försöker bli gravid.   

  • Anonym (g)
    Äldre 9 Oct 00:03
    #7

    Jag tycker du bör överväga adoption. Skadar inte dig men gynnar barnet som får en kärleksfull familj. :)

  • Anonym (suddi­s66)
    Äldre 28 Aug 21:21
    #8

    Ojojoj, så jobbigt du har haft det! Du skulle så gärna skaffa ett syskon till dina barn, men tyvärr så kan man få deprissioner under graviditeten. Nog borde det väl finnas kunniga människor, psykologer inom mödravården. Jag håller tummarna för dig! Det är det enda jag kan göra

  • Anonym (Mama)
    Äldre 28 Aug 21:27
    #9

    Det räcker väl med 2 barn i din situation?Inte bra att göra många aborter .

  • Anonym (T)
    Äldre 1 Sep 00:43
    #10

    jag hade en riktigt tuff första graviditet 
    fick praktiskt och taget varenda biverkning man kan få + några oväntade till
    kräktes från v.7 tills hen föddes i v.40+2 
    mådde fruktansvärt psykiskt dåligt i början och mitten, mot slutet mådde jag bättre psykiskt men sämre fysiskt
    förlossningen var inge rolig, långdragen och smärtsam, höll på att mista livet
    amningen gick åt helvetet rätt snart, dom första 10 månaderna av hens liv kommer jag knappt ihåg för att jag var så deppig och orolig
    sen kom ljuset! 

    i våras blev jag gravid igen, mycket velande men bestämde oss för att behålla
    då började jag kräkas och pratade bara negativt, sen insåg både jag och pappan att det inte skulle gå, de var inte rätt, jag/vi var inte redo
    vårat redan existerande barn var för litet, i och med att jag var "borta" första tiden så hade jag inte fått uppleva en sommar med hen och hen var så beroende av mig
    att jag skulle ligga och kräkas och allt.. kändes som tortyr mot både mig och barnet.. 

    så vi bokade in en abort, bestämde mig inte innan men där på mötet kändes det så rätt att avbryta, innan hade jag tänkt fråga om att få se på ultraljudet men väl där kändes de bara fel, för de var inte mitt barn där
    de var något som inte var meningen att de skulle vara där (kändes inte alls som de gjorde med mitt första barn) 

    så jag gjorde en abort

    och jag är glad och lättad över de!
    har fått en fantastiskt sommar med mitt barn, jag och sambon är närmare än någonsin
    och vi har bestämt oss för att gifta oss nästa år, och efter det försöka för ett syskon
    de kommer bli tufft, men det här extra året innan har gjort mycket! 

    så jag tycker väl att du kanske ska avvakta, ta inget beslut men bli inte gravid än
    skaffa hjälp och stöd först, praktiskt hjälp kanske
    och gör sen de du vill 

  • Anonym (Me)
    Äldre 1 Sep 06:40
    #11

    Jag mådde så dåligt att jag gick in i väggen min tredje graviditet. Gjorde abort och mådde för stunden mycket bättre, tills verkligheten kom ifatt..

    Blev gravid igen 8-9 månader senare och den gången bet jag ihop och nu är min minsta två veckor gammal.

    Det är bara du som kan avgöra om längtan är stark nog, men barnen klarar sig! Mina har också fått se mig må dåligt, men de hanterade det bra och nu rullar allt på som vanligt igen :)

  • Äldre 24 Nov 15:08
    #12

    hej jag hamna i en depression för 15 år sedan när jag väntade min pojke då hade jag 2 små barn. min man och barn kom oss igenom depressionen men de var tufft än idag lider jag av depression. men nu har jag träffat en ny man å vi vill ha en liten tillsammans jag trappa ner på min depression medecin på 1 vecka tog ut spiralen och allt kändes så bra jag blev fort gravid men med den kom en kraftig ångest depression självmordstankar m. m jag skulle inte klara en 9 månaders gravitet. beslöt oss för att göra abort å de är de värsta jag gjort. jag ville verkligen ha detta men psyket tog över. nu har jag börjat om med medecin och ska aldrig sluta med den nästa gång ska de vara väl planerad de finns medecin man kan äta under graviditeten för mig blev allt bara fel å kaos. nåt jag får leva med resten av livet. å snälla döm mig inte jag mår nog så dåligt.

Svar på tråden Graviditetsdepression slutade i abort