Graviditetsdepression slutade i abort

jag hade en riktigt tuff första graviditet 
fick praktiskt och taget varenda biverkning man kan få + några oväntade till
kräktes från v.7 tills hen föddes i v.40+2 
mådde fruktansvärt psykiskt dåligt i början och mitten, mot slutet mådde jag bättre psykiskt men sämre fysiskt
förlossningen var inge rolig, långdragen och smärtsam, höll på att mista livet
amningen gick åt helvetet rätt snart, dom första 10 månaderna av hens liv kommer jag knappt ihåg för att jag var så deppig och orolig
sen kom ljuset! 

i våras blev jag gravid igen, mycket velande men bestämde oss för att behålla
då började jag kräkas och pratade bara negativt, sen insåg både jag och pappan att det inte skulle gå, de var inte rätt, jag/vi var inte redo
vårat redan existerande barn var för litet, i och med att jag var "borta" första tiden så hade jag inte fått uppleva en sommar med hen och hen var så beroende av mig
att jag skulle ligga och kräkas och allt.. kändes som tortyr mot både mig och barnet.. 

så vi bokade in en abort, bestämde mig inte innan men där på mötet kändes det så rätt att avbryta, innan hade jag tänkt fråga om att få se på ultraljudet men väl där kändes de bara fel, för de var inte mitt barn där
de var något som inte var meningen att de skulle vara där (kändes inte alls som de gjorde med mitt första barn) 

så jag gjorde en abort

och jag är glad och lättad över de!
har fått en fantastiskt sommar med mitt barn, jag och sambon är närmare än någonsin
och vi har bestämt oss för att gifta oss nästa år, och efter det försöka för ett syskon
de kommer bli tufft, men det här extra året innan har gjort mycket! 

så jag tycker väl att du kanske ska avvakta, ta inget beslut men bli inte gravid än
skaffa hjälp och stöd först, praktiskt hjälp kanske
och gör sen de du vill