Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare

Håller med sign Jadå om att vem som helst kan trilla dit i en förälskelse - men frågan är hur man hanterar situationen. Du har tagit ett klokt första steg. Du har gjort klart för dig själv att du älskar din man och att du vill leva med honom, om jag förstått det rätt. Han är också din barns far och jag förmodar att du vill leva med dem mer än varannan vecka.

Alltså finns det bara en sak att göra och det är att bryta definitivt med älskaren. Här tyckte jag sign Felicias råd var bra. Se det som att bryta med ett alkoholmissbruk. Då måste man hälla ut alla spritslattar man har hemma och ta fram den allra starkaste sidan i sig.

Alltså: radera alla telefonnummer så att du inte faller för frestelsen att skicka ett SMS när lusten faller på. Likaså alla mailadresser och ev extrakonto du lagt upp. Spärra den telefon från hans nummer. Undvik att träffas på jobbet eller liknande. Ev får du ansöka om att få flytta till en annan avdelning eller byta jobb. Precis som en alkis måste göra det svårt att få tag i sprit måste du göra det svårt att få kontakt.

Sen måste du jobba med dig själv. Ett sätt som ofta kan vara en bra start är den gamla regeln "behandla andra som du vill bli behandlad själv". Om det var din man som svek dig och ditt förtroende. Hur skulle du reagera då? Du har ju också barn. Hur skulle de ta det om de av någon anledning kom på dig när du låg och knullade en annan man än pappa? Det kan vara en bra inre bild att se framför sig när frestelsen kommer.

Du verkar redan fått dåligt samvete, men dåligt samvete i sig löser inga problem. Du måste handla och handla snabbt. Det är som att rycka av ett plåster. Smärtan är stor men den går över, det vet du. Skriv ett brev till älskaren och tala om att du bestämt dig - nu är det slut. Var mycket tydlig med att det är definitivt. Inga möten en sista gång för att ta farväl etc. Kräv också att han slutar kontakta dig. Hota med att varje mail eller SMS han skickar till dig kommer du att vidarebefodra till hans fru - det brukar ta skruv.

Om det är en klok man så kommer han att inse nödvändigheten i en definitiv brytning. Jag tror det också det ligger i hans intresse att ni slutar med det ni håller på med. Vädja till att om han vill dig och dina barn väl så låter han dig vara ifred och accepterar ditt beslut. Han kanske gått och funderat på samma sak. Nu ger du honom en chans att komma till skott.

Nästa steg är som "felicia" och andra påpekat att satsa helhjärtat på din man. Gör en lista över alla hans fina sidor. När lever han upp och blir glad? Gör mer av såna saker tillsammans. Krama honom och se till att ha sex ofta för det löser ut endorfiner som skapar samhörighet. Och det gör det, även om det är tråkigt i jämförelse med älskaren.

Har man levt länge med en partner går det ofta slentrian i saker. Försök bryta det genom att göra ovanliga och spännande saker med din man. Gör en resa - helst utan barn. (Be nån släkting vara barnvakt en vecka) Gå på restaurang och låtsas ni är nyförälskade. Detta att låtsas kan ibland hjälpa mer än man tror. En gång när jag hade betett mig barnsligt här hemma sa min äldste son: "Pappa, du kan väl åtminstone låtsas att du är vuxen" - den repliken tog skruv vill jag lova.

Du kan väl låtsas att du är en stark och handlingskraftig kvinna, som kan ta en tids smärta i utbyte mot ett harmoniskt liv med din man och dina barn.

Starkt av dig att se till att du får byta tjänst. Men som jag skrev tidigare så tror jag det är viktigt att du ser till att brottet blir definitivt. Ungefär som att rycka av ett plåster.

Du är ju en vuxen människa, och medveten om att du riskerar din familj och dina barns uppväxt om du fortsätter. Även om dofter och annat förvirrar dina sinnen, så har du ju ditt förnuft i behåll. Använd det och "låtsas" åtminstone att du är stark och handlingskraftig. 

Eftersom du skrev att älskaren försökt bryta tidigare, så är ert knullande bakom era respektive partners ryggar något som ni båda inte mår bra av. Och nästa gång frestelsen känns övermäktig - tänk dig att dina barn står och tittar på vad du håller på med. Se dem stå i dörren med uppspärrade ögon förundrade över vad du gör med en främmande gubbe.

Bryt nu och bryt definitivt och satsa helhjärtat på din man och din familj istället

Isabella. Jag förstår att du tycker det är jobbigt men att du gjorde ett klokt val när du tackade nej till konferensen.

Det hela påminner mig om ett replikskifte jag hörde i hotellbaren på en konferens. En välklädd gentleman (A) ville bjuda en kollega (B) på ett glas riktigt fin och dyr singlemaltwisky. Men (B) tackade artigt nej.
- (A) Va fan, bangar du för ett glas whisky
- (B) Att svepa ett glas whisky kan vilken mes som helst göra. Men att tacka nej - särskilt när det är så fin whisky - kräver mod, karaktärsstyrka och ett skarpt intellekt. 

Jag har tänkt på det ibland. Att bara flyta med och se sig som offer för känslostormar som bara drabbar en är så enkelt. Men att medvetet tacka nej till ett tillfälle som för en kort period kan vara väldigt skönt, men som man vet riskerar att förstöra både för sig själv och för sin familj kräver mod och karaktärsstyrka. Så idag kan du klistra in en guldstjärna i dina dagbok.

I det här fallet förstod jag att (B) hade haft alkoholproblem, och hans intellekt visste mycket väl att om han tog den där whiskyn så riskerade han att trilla dit igen. Många har påpekat att otrohet påminner mycket om drogmissbruk. Det ger häftiga kickar både av spänning och njutning men det är i längden väldigt destruktivt. Så precis som narkomaner måste träna sig i att tacka nej och undvika miljöer och situationer där man kan frestas så måste den som vill bryta en otrohetsvana jobba på det.

Lycka till Isabella.

Nyfiken på hur det gått både för TS och Isabella. Klarar ni att hålla era löften?

Det här var roligt att höra. Ofta går det slentrian i våra förhållanden  och vi får så väldigt lite tid för varandra. Då blir ett "äventyr" vid sidan, något som bryter slentrianen. Men det går att få till äventyr även inom ett förhållande bara man kommer ihåg på det.

Engelsmännen kallar det "dirty weekend", detta att man åker iväg ett par utan barn, och bor över en helg på ett hotell där man blir uppassad och kan få äta gott, dricka gott och få tid för varandra. Jag tror det är en bra vana,  att som du "boka upp en weekend med min man" en gång i månaden.

Mannen kommer säkert att undra varför partnern så plötsligt börjar boka in hotellhelger eller satsar på att få till stånd häftigt sex, men skyll på att du läst i ett forum på nätet hur viktigt det är att verkligen jobba på sin relation. Det är ju ingen lögn och kan förklara varför ditt intresse för sex etc stigit så snabbt.

Förutom att detta att kunna tacka nej och göra något med sin man istället för "älskaren" stärker förhållandet, så stärker det på sikt också självkänslan. Att bara "flyta med och låta sig förföras" kan vara skönt ett tag men sen kommer skammen över "att vara så svag". Plus detta att ljuga och behöva "trixa" bakom ryggen på sin man och  sina barn. Det kan verkligen fräta sönder den sista rest av självkänsla man har kvar.  Så du kan vara stolt över dig själv Isabelle och lycka till i fortsättningen.

Ja Lena, jag förstår att du tycker det varit bättre om du aldrig träffat den man som du blev förälskad i vid sidan av din make. Men hade det inte varit han hade det kanske varit någon annan. Jag tror det är viktigt att ha i minnet att nästan i alla förhållanden när man varit ihop en längre tid så blir någon av personerna "kär" i någon utanför relationen. Skillnaden ligger i hur man hanterar den känslan. Det är lite som att jag tror att många kan få en impuls när man är i en butik att smyga ned "den där snygga blusen" i väskan när ingen ser - men så inser vi att det vore stöd och skippar tanken. 

Nu valde du att falla för frestelsen och gjort är gjort. Historien kan man inte ändra på. Det enda man kan påverka är nuet - och då de val som påverkar framtiden.

Du säger att du nu valt att satsa på maken och ert förhållande. Bra tycker jag om det är så att ni har barn i ert förhållande. Det säger du inte, men barnens väl måste enligt min mening alltid komma före allt annat. Att slitas mellan två olika personer som man har starka känslor för är som sagt inget ovanligt. Däremot att man under 6 år inte gör något åt det. Här tror jag att du för din egen skull måste ta ditt val på allvar. Att hålla på med någon slags till-från relation tror jag inte gagnar någon. Det gagnar inte dig, för du kommer att ha ständigt dåligt samvete. Det gagnar inte dina barn för de kommer att se att mamma inte är hundraprocentigt närvarande. Och det gagnar definitivt inte relationen till din make - för han kommer också att märka att du inte är här och närvarnde i nuet. 

Du bad om konkreta råd. Här är några. Se till att bryta definitivt denna vår. Jag tror på att man måste agera bestämt som när man drar av ett plåster. Skriv ett sista brev där du tar definitivt avsked och kräver att han inte kontaktar dig igen. Likaså att han hjälper dig att se till att brottet blir definitivt genom att inte fortsätta kontakten om du någon gång i fyllan och villan skulle få för dig att bryta ditt löfte.

Sen måste du ta dig själv på allvar. Visa för dig själv och andra att du är en vuxen kvinna - inte någon osäker tonåring som faller för varje förälskelse och flyter med strömmen utan egen vilja. Arbeta med att omvandla känslorna till något mer konstruktivt. Att vi har starka känslor för en person betyder inte alltid att vi vill ligga med den personen. Jag förmodar att du har starka känslor för din far, men du kan skilja de känslorna från sexuella känslor.

Sen måste du jobba med din nuvarande relation. Satsa helhjärtat på den. Res iväg tillsammans bara du och din make - helt utan barn och jobb - och njut av varandra. Låtsas att du är nykär och bete dig som du var när du var nyförälskad. Ge er gott om tid för sex och närhet. Sex utlöser massor med endorfiner som är bra för ett förhållande.

Framförallt - visa dig själv och andra att du är vuxen och kan hantera även besvärliga situationer.

Det var roligt att höra att du lyckats ta dig ur den här rävsaxen Isabelle och hittat tillbaka till din fantastiske make. Nånting säger mig också att du kommer att gå långt här i livet. För du har något som så många andra saknar i vår tid - nämligen karaktärsfasthet. Det är konstigt, men det här med att odla upp en god och fast karaktär har i långa tider och i många samhällen varit det viktigaste målet för män - men även kvinnor. Nu är det snarast motsatsen som hyllas. Man skall följa sina inpulser och ge efter för minsta nyck.

"Följ dina känslor", "Du vet själv vad som är bäst", "Gör som du känner för" osv är vanliga fraser här på FL. Att däremot tänka längre än näsan räcker och ta ansvar för ingångna avtal och löften ses som töntigt. Och att ha samvete framstår som skamligt. Varför det blivit så här vet jag inte, men jag tycker det är en oerhört otäck mentalitet. Och den fungerar inte på andra områden i livet, som för en free-lancer t.ex. Där måste man ha en fast och medveten karaktär så vi kan lita på varandra. Och dessutom kunna ta ansvar för de val vi gör.  Nu har du visat att du kan det Isabelle - därför tror jag du kan gå långt i livet.

En annan sak. Du nämnde i början av tråden att din man ville att ni skulle resa bort ett par veckor. Hur blev det med den resan. Om ni inte gjort det kanske ni skall göra den nu. Och undvik då att koppla upp dig mer än absolut nödvändigt utan fokusera helt på din partner. Bete dig som om du var nyförälskad - då kommer du att bli det.

Nyfiken på hur det gått för dig Isabelle och för TS

Visst låter det konstigt med kristna människor som hycklar och begår "äktenskapsbrott", men de är väl precis som andra - faller för frestelser och ljuger och bedrar partner och barn. Jag har väl inte mycket att tillägga utöver det Johan skrivit, men en sak kan vara värd att fundera över. Hur vuxen betraktar du dig själv? Du frågar dig t.ex. om "den andra mannen är mannen i ditt liv"? Men tror på att det finns "en man för mig" därute är något som hör tonåren till. Som vuxen gör man val och står för sina handlingar och kan inte leva i väntan på drömprinsen.

Du skriver att ni gör en "paus" ett tag, men det är inte någon bra strategi tror jag. Bryt snabbt och ordentligt - ungefär som när man drar av ett plåster. Ta bort mannen ur din telefonlista så att du inte råkar dra igång det hela igen av misstag när du är på fyllan eller har ångest. Du liknar själv dina behov vid en narkomans begär efter droger, men vill man bryta ett missbruk så måste man göra det hårt, bestämt och snabbt. Och framför allt uppträda vuxet. 

Samtidigt måste du satsa 100% på din make och ert förhållande. Om det sedan håller i längden är svårt att veta utifrån det du skrivit, men då skall äktenskapet avslutas snyggt och genomtänkt. Inte genom att du går och är otrogen bakom din makes rygg. Sen är det kanske dags att ta upp kontakten med familjerådgivarna igen. Du har mu något att berätta för din make och då kan det vara bra att det sker framför personer som kan sätta in dina handlingar i ett perspektiv.

Här tror jag du kommit åt något som viktigt inte bara för dig och din situation utan för många andra också. Du är vuxen fysiskt men känner dig inte vuxen. Sverige 2014 kännetecknas av att så många vuxna vill vara som ungdomar hela livet. Inte undra på att så många barn och tonåringar mår dåligt, när deras föräldrar flyr från vuxenrollen och det ansvar den för med sig. 

Men har du barn och har du gått in i ett äktenskap måste du faktiskt vara beredd att agera vuxet och ta ansvar för dina handlingar. Ett "knep"  fick jag i en bok om KBT och det är att varje morgon i samband med att man borstar tänderna ställa sig fyra viktiga frågor. Vilka frågor man ställer är naturligtvis individuellt, men i ditt fall skulle det kunna vara:

- Jag är xx år. Vad kan jag idag göra för att visa för mig själv att jag kan leva upp till ett vuxenansvar?
- Vad kan jag idag göra för att förnya glöden i vårt förhållande?
- Vad kan jag idag göra för att min man skall kännas sig bekräftad och älskad?
- Vad kan jag idag göra för att stimulera mina barns utveckling och mognad?

Detta var bara förslag. Du kan säkert hitta på bättre alternativ. Själv har jag mina på en lapp i min nessecär där ingen annan rotar. Jag byter dem då och då och glömmer dem ibland, men jag har funnit det bra att regelbundet bli påmind mitt ansvar för mina nära.

Detta att du försökte ordna en weekend resa med din man visar att du är uppfinningsrik. Att det inte funkade den här gången innebär inte att det inte funkar nästa gång. Se till att fixa barnvakt då och då så ni får tid för varandra utan barn och byt gärna miljö så att inte gamla mönster börjar störa. Och kom ihåg. Kan människor ta sig upp på Mount Everest så kan väl du klara av den här situationen.

Jag tycker definitivt inte att du skall kontakta honom när månaden är slut. Du kommer bara att må dåligt. Det är som att peta på en sårskorpa på ett sår som håller på att läka. Det är bara dumt.

Ta fram ditt vuxna jag och bryt definitivt.

Men varför vill du skada dina barn? Att ditt ex sårade ditt EGO så mycket att hon lockade fram 7åringen i dig är en sak, men era barn skall väl inte behöva lida för det. Och det är denna typ av "sura skillsmässor" som skadar barn mest.

Att hon svek och var otrogen genom att ha sex med en annan man är helt hennes fel och hennes ansvar. Men steg två. Att välja att plåga barnen genom "att växla på dagis" och vägra ha kontakt med mamman är helt ditt ansvar. Och den enorma skada du tillfogat era barn så här långt får du leva med tills du läggs i en kista.

Men du kan förhindra att göra det värre genom att säga till 7-åringen i dig att " kissa och gå och lägga sig!" VÄX UPP FÖR FAN!!!

Ni är två människor som är hopbundna för evigt genom att ni har barn ihop. Då måste ni se till att de får bästa möjliga uppväxt och det får de inte om en utav dem har regredierat tillbaka till ett barnstadium för ett sårat egos skull.

Så ställ dig själv framför spegeln och säg högt: "Jag är en vuxen man nu. Jag måste vara beredd att ta ett vuxenansvar och visa att jag kan hantera ett svek på ett vuxet sätt. Och framförallt skall barnen inte behöva lida."

Svälj sedan stoltheten och ring upp barnens mor. Förklara att även om du fortfarande känner bitterhet så får det inte gå ut över barnen så därför har du insett att ni måste börja prata från och med nu. Kanske ska ni också boka tid hos en familjeterapeut för att tala igenom det som skedde och lägga upp en plan umgänget med barnen.

Så du går alltså in med berått mod och tar risken att skada en annan persons familj och barn? Hur i helvete är du funtad?

Jag hade egentligen inte tänkt kommentera sign Mmmms kommentar, eftersom detta är en tråd för de som söker stöttning när de försöker bryta med en älskare, men han kan väl få fungera som avskräckande exempel för hur illa det kan gå för barnen om man är otrogen och blir upptäckt. För ingen kan väl på allvar tro att Mmms barn mår bra när hans sårade ego gjort att han inte längre talar med barnens mor.

Många tycks - som sign Vekling - tro att de kan köra på och ljuga och bedra tills de blir upptäckta. Och skulle det ske är det bara att skilja sig. Och sen kan alla inblandade "leva lyckliga i alla dar". Men även om det finns lyckliga skillsmässor är de få. Vanligare tycks vara, vid den här typen av skillsmässor som beror på långvarigt svek, att den ena parten regredierar ned till ett barnstadium och skall ta hämnd på den som svikit. En hämnd som går ut över barnen.

Så jag säger samma sak till dig "Vekling" som jag sagt så många gånger tidigare: Väx upp för fan!. Du leker med andra människors väl och ve för din egen njutnings skull. Det tycker jag är oerhört lågt och ansvarslöst.

Det är naturligtvis inte bara hennes fel utan bådas. Men han är inte här på FL så det är ingen ide att kommentera hans beteende.

Om hon tar fram sitt vuxna jag så inser hon mycket väl att hon genom att gå in i en relation med en "upptagen" man, som dessutom har barn, riskerar hon att förstöra hans familj och skada barnen. Det ansvaret kan hon aldrig svära sig fri ifrån även om det vore så att han förförde henne på en firmafest.