Kommer jag förlora min dotter? Hjälp!!

Nej du kommer inte förlora din dotter om hon har det lika bra hos dig som hos mamman.

Mamman har inte mycket att komma med av att svartmåla dig som hon gör om hon inte har bevis.

Du ska inte kriga mot henne, du ska inte göra som hon gör.

Du ska fortsätta försöka samarbeta, och visa att du vill att ni kommer överens för barnets bästa.

Så tråkigt!!!

Hon gör så för att få ha barnet hos sig på heltid naturligtvis. Tråkigt när föräldrar inte kommer överrens. Det bästa du kan göra nu är att samarbeta angående allt runt barnet. Troligen kommer hennes svartmålning av dig att slå tillbaka på henne. Vad säger soc när det inkommer anmälningar från henne? Antar att du har blivit utredd av dom om hon anmäler ofta

Jag hoppas på att det genomskådas. Om jag vore soctant eller satt i tingsrätten hade jag nog tyckt att det var misstänkt att den som yrkade på ensam vårdnad sprang och anmälde och annat på massor av olika sätt samtidigt som den anmälda föräldern verkade helt normal.  Tror hon tappar trovärdighet genom att göra så många olika saker, det lär ju framgå att det är hon som gjort alla anmälningar osv? 

Fortsätt bara att samarbeta! 

Har en bekant som precis gått igenom samma som dig, HAN fick ensamvårdnad om barnet, och då ville han fortsätta ha gemensam.

Men dom dömde mamman som opassande pga hennes svartmålningar och anmälningar mot pappan.

Det är hemska när det sker på detta sätt. Men som tur är så är det inte mamman som vinner "alla" mål längre!

I sådana här fall är det näst intill nödvändigt att ta hjälp av en mycket välrenommerad jurist på området. Ordna ett ombud värt namnet(och kostnaden), beroende på vilken hemförsäkring du har kanske det ingår i din försäkring. Annars är det värt varenda krona.

Min man gick igenom nästan samma sak.. det är sjukt jobbigt både för pappan och inte minst  barnen !

Och för oss än är det inte över ... tyvärr...

Mamman har anmält mig ( är gift med pappan ) massa skitsaker, att jag slagit dom osv.. Sedan har min man blivit kallad på möten men JAG som anklagats får inte komma med.. sedan när jag fått veta det har jag gått i taket och kontaktat socialen själv och ifrågsatt allt och velat ha ett möte där även JAG kan komma men då har mamman alltid backat ut.... . min erfarenhet är att dom flesta ser igenom det direkt!! Och gör dom inte det , be om att få byta soctant! För det måste man väl få göra ?!

Skulle det nu gå så långt som till tingsrätten osv.. så kan jag tipsade dig om något vi fick tips om, då mamman hela hela tiden sa att vi inte köpte något till barnen osv.. dock betalade han fullt underhåll samt att vi köpt massa kläder till barnen då hon alltid satte på dom skitkläder när dom skulle till oss, trasiga, urtvättade kläder, kläder som man knappt skulle skicka till välgörenhet.. så tråkigt!

iaf sa en jurist/ advokat till oss att spara alla kvitton, allt ni köper om än det bara är ett par vantar, spara rubbet.

Spara mail, sms osv med hot , som hon ofta skickade ...

Sedan kan jag prata av mina egna erfarenheter av att ha skilda föräldrar, min pappa körde jävligt fult när mina föräldrar skulle skiljas, typ hjärntvättade mig, det var mammas fel, mamma hade hittat på, mamma ville lämna familhen osv..  då vände jag ryggen mot mamma för hon hade ju svikigt mig.. när jag blev äldre insåg jag vet det var egentligen som svek...

Stötta alltid dina barn, och prata.. prata prata prata med dom, säg hur mycket du bryr dig om dom, men prata ALDRIG negativt om deras mamma, du kan tänka det -du  kan knyta näven i fickan,  men inte säga det till barnen!!!

jag vet iaf en man vars fd fru såg till att manipulera soc så till den milda grad att han knappt såg sina barn före de själva, i  tonåren sa till på soc att de inte ville bo hos mamman längre. Då ringde soc till pappan och sa att om inte han kunde ta dem så skulle de bli fosterhemsplacerade. Han hade inget hellre velat, än bara ha sina barn hela tiden, men soc hade fått uppfattningen (från mamman) att han var en oduglig pappa som inte ville eller kunde ha sina barn! Denna man är ganska tyst och hade inte tagit strid på samma fula vis som mamman och soc i deras stad trodde på henne. 

så får att svara på din fråga TS så ska du nog föra lite väsen iaf, göra vad du kan även om det är fint att du inte vill ta till fulheter och lögner. men lita inte passivt på att rätt instanser ska se igenom.

jag vet iaf en man vars fd fru såg till att manipulera soc så till den milda grad att han knappt såg sina barn före de själva, i  tonåren sa till på soc att de inte ville bo hos mamman längre. Då ringde soc till pappan och sa att om inte han kunde ta dem så skulle de bli fosterhemsplacerade. Han hade inget hellre velat, än bara ha sina barn hela tiden, men soc hade fått uppfattningen (från mamman) att han var en oduglig pappa som inte ville eller kunde ha sina barn! Denna man är ganska tyst och hade inte tagit strid på samma fula vis som mamman och soc i deras stad trodde på henne. 

så får att svara på din fråga TS så ska du nog föra lite väsen iaf, göra vad du kan även om det är fint att du inte vill ta till fulheter och lögner. men lita inte passivt på att rätt instanser ska se igenom.

Ditt ombud.

Men det börjar med lite skriftväxling där ni får säga vad ni vill och varför. Vid någon punkt blir socialen inblande för att göra en utredning. Ni kommer bli skickade till familjerätten för att komma överrens där. Funkar inte det blir det en första förhandling där domaren kommer försöka tvinga er att komma överrens. Går inte det blir det en några veckor senare huvudförhanling varefter domstolen bestämmer om det ni yrkat på.

Många blir mer samarbetsvilliga när de inser att ett domslut kan gå åt andra håller eller inser att det kan användas som fördröjning.

De kollar på saker som boende, nätverk, möjligher att uppfylla barnet behov, vad barnet tycker och vill, förankring, syskon, skola, vad föräldrarna tycker och vill mm.

Blir så glad att höra att du engagerar dig! Så länge hon inte lyckas få egen vårdnad så kommer detta att slå tillbaka på henne. Tyvärr kan det ta lång tid. Jag insåg inte till fullo vad min mamma hållit på med förrän sent i tonåren. Det är bittert att inse att det mesta hon sagt var lögner. Nu var min pappa frånvarande som person(lighet) och knappast någon drömpartner men han var inte bättre än min mamma och gick i alla fall inte runt och spred lögner. Hoppas det går bra för dig. Kan säga att jag hade behövt min pappa mer än varannan helg...