Jag hoppas på att det genomskådas. Om jag vore soctant eller satt i tingsrätten hade jag nog tyckt att det var misstänkt att den som yrkade på ensam vårdnad sprang och anmälde och annat på massor av olika sätt samtidigt som den anmälda föräldern verkade helt normal. Tror hon tappar trovärdighet genom att göra så många olika saker, det lär ju framgå att det är hon som gjort alla anmälningar osv?
till svartmålning. Har en del SMS där hon kränker mig och min förmåga som far.
Verkligen ledsamt att höra om hur många föräldrar det finns som inte kan bete sig som vuxna efter en separation. Jag har liksom svårt att se annat än att barnen kommer bli lidande även på andra sätt med en förälder som prioriterar sitt eget hämndbehov före barnens bästa.
Visst kan jag förstå att det kan vara svårt att hålla besvikelsen och ilskan inom sig alla gånger, och att en eller annan groda hoppar ut eller att man har svårt att hålla en god ton när man ska möta upp den föredetta partnern, det är ju mänskligt.'
Men jag kan inte förstå att så många faktiskt aktivt och medvetet går in för att sabotera kontakten mellan den andra föräldern och barnen, även år efter att relationen tagit slut. En sak att man tänker så just i den värsta ilskan, men att man inte en stund senare när man lugnat ner sig tänker "Men vafan håller jag på med, jag måste ju tänka på lillen bästa i första hand och inte bara på mig själv!"
Egentligen brukar jag inte vara den som är för att säga "vad har hänt" och mena att det var bättre förr, och det var det väl inte eftersom papporna stack. Men jag får ibland intrycket att Sverige idag har blivit ett samhälle där folk är väldigt dåliga på att ta ansvar för sina handlingar och sina liv, och att ta till sig att konsekvenserna av dess handlingar faktiskt ligger på deras samvete. Folk tycks ha väldigt nära till att skylla ifrån sig på dålig barndom, tufft samhälle, dåliga relationer eller fan och hans moster snarare än att äga sina egna val.
Grattis! Vad skönt att höra att de inte föll för mammans fula knep!