Ta reda på otrohet?

Egentligen vet jag inte vad du menar eller varför du skriver som du skriver, men jag antar att du tycker att man aldrig får kolla den andre. Sedan säger du att om man inte kan prata skall man skilja sig. Problemet här är ju inte att man inte kan prata. Problemet är att varannan partner ljuger om huruvida de är otrogna eller inte. Det är mycket lättare för majoriteten att ljuga än att stå för det man gjort. Så då gör folk det, instinktivt...

Jag tycker absolut att man skall göra det - om magkänslan säger något helt annat och man inte haft problem med tilliten förut. Just dessa stora beteendeförändringar gör att man faktiskt är skyldig sin egen mentala hälsa att kolla upp det.

Om det däremot är ett återkommande tema i livet och att alla runtomkring säger att man är nojig, ja då kanske det är bättre att söka hjälp för det.

När det gäller tillit så är det faktiskt så att den bara kan förtjänas - och i vissa fall får man kanske bjuda på att bjuda in lite till. Jag kommer aldrig ha ett förhållande där min partner inte kan gå in och kolla i min telefon när så krävs - och tvärt om. Det spelar ingen roll om kontrollen sker en gång per tio år eller en gång varannan månad. Om hen kräver det för att få / få tillbaka förtroende då kanske det får vara ok.

För min del är det stor skillnad om jag kommer på sambon med att ha kollat min telefon när jag inte varit med eller om hon säger: är det ok att jag kollar dina mail/sms/facebook. Hon gör det inte för att hon önskar att kränka mig. Hon gör det för att hon skall må bra och så länge det inte blir en mani så är det helt ok.

Det som blir jobbigt är om hon skulle börja förbjuda mig att göra saker, träffa folk, prata med folk om saker osv. DET är inte ok, men om jag nu har rent mjöl i påsen - varför inte tillåta henne att kolla någon gång när hon verkligen behöver det. Ofta gör vetskapen att hon faktiskt FÅR kolla vad hon vill, när hon vill att det räcker.

Ja, jag tror att det faller sig mer naturligt för oss. Vi har blivit jäkligt tränade på att prata med varandra, att kommunicera, att hantera svartsjuka. Det funkar inte att leva öppet om man bara stoppar huvudet i sanden.

OM det nu är så att över 50% är otrogna - och du vet att du inte är otrogen - rent statiskt sett är det ju troligt att din partner är eller kommer att vara det, så man kan ju använda vetenskapliga eller statistiska skäl om man så önskar.

Om man struntar i det och går på känsla - och känslan är god och härlig - då är det ju inga problem. Om denna känsla gradvis förändras till något annat - då är det ju problem. Det finns två lösningar:
1. Tycka att man känner fel.
2. Försöka reda ut om magkänslan eller partnern har rätt.

Det var nu väldigt länge sedan jag kollade min sambos mail, telefon eller facebook. Men skulle jag komma hem, känna det där oroliga suget så kommer det inte vara några problem, hon kommer inte känna sig kränkt. Och sedan kommer jag känna mindre oro. 

Jag tycker ju att det är det kärleksfulla sättet att hantera oro i ett förhållande. Den som är svagast får mest hjälp tills dess att den plötsligt är den starkaste - och då får den andre hjälp.