Betyg i förskolan- lösningen på allt?

En lösning på alla problem tror jag absolut inte det är, men inget fel med tidiga betyg dock. Här får barnen betyg från första klass (6 år). Dock delas betygen ut direkt till föräldrarna under ett kvartsamtal i slutet av varje termin, utan att barnen är med. Man uppmanas även att inte göra betygen till någon stor grej för barnen, utan de ses mer som ett verktyg för lärare och föräldrar till att bedöma var barnen står och var de behöver mest stöd. De får dessutom betyg i uppförande där det ingår allt från att komma i tid till att bete sig på ett bra sätt mot sina klasskamrater.
Min son hade 10 (högsta betyg) i matte både ettan och tvåan. Men höstterminen i trean fick han plötsligt bara 7. Det visade sig att det var vissa saker han inte förstått alls och då han är väldigt blyg på gränsen till social fobi, vågar han inte fråga om hjälp. Men han tar nu matteboken med hem regelbundet och vi kan hjälpa honom här hemma i lugn och ro istället och läraren vet även att hon måste ha lite koll på honom för att han inte vågar be om hjälp. Så jag skulle gissa på att han får tillbaka sin 10:a i vår igen. Detta hade ju kunnat komma fram till oss genom ett skriftligt omdömme också. Men jag tror att ett riktigt betyg ger klarare besked och mindre risk för missförstånd.
Eftersom det dock inte är obligatoriskt med betyg första åren fick vi bara skriftliga omdömmen från en del lärare. Tyckte de var rätt luddiga och sa egentligen inte mer än sonen är en ordentlig elev som inte gör så mycket väsen av sig. Har tex. ingen aning om hur han står sig i engelska mer än att läraren är nöjd med honom. Om det innebär att han ligger på 5 (godkännt) eller 10 har vi ingen aning om.

Nej, vi bor på Island. Här är det som sagt inte obligatoriskt med "riktiga" betyg från åk.1. Vet inte riktigt när det blir obligatoriskt, min äldsta går bara i 3 klass än så länge. Men de flesta lärare ger dock betyg redan från åk. 1 vilket jag tycker är bra. Har bara upplevt det som possitivt. Här ses det just som ett verktyg för lärare och föräldrar, de flesta barn i de yngre årskurserna vet inte ens vad de har för betyg själva. Min son och hans kompisar har i alla fall ingen aning om vad de har för betyg ännu. De skriftliga omdömmena är bara luddiga och går att tolka lite som man vill.

Jag kommer själv ihåg hur det var när jag fick mitt första betyg, har för mig det var efter höstterminen i 8. klass. Både jag och mina föräldrar trodde jag låg bra till. Jag var alltid en av de ordentliga eleverna som gjorde det jag skulle i skolan och inte förde något väsen. Alla lärare genom hela låg- och mellanstadiet hade alltid antytt att jag var en toppelev, så jag fortsatte flyta med i skolan utan att göra några större ansträngningar. När första betyget kom visade det sig att jag bara låg på medel (en 3:a på den tiden) i de flesta ämne. Detta var lite av en chock för både mig och mina föräldrar. Nu började jag anstränga mig och lägga mer tid på skolarbetet och lyckades få upp betygen lite. Men jag hade gärna velat få betyg tidigare, vetat var jag låg och haft en chans att förbättra dem tidigare.

Att få godkännt eller att ha nått målen säger mig egentligen inte så mycket. Tycker det är ett alltför vitt begrepp. Kanske klara man mer men eftersom man nått målet så slappnar man av och sänker kraven.
Men om diskussionen handlar om betyg tidigare än grundskolan så är jag emot det. Vet inte riktigt vad de skulle sätta betyg på. Om de kan äta med sked, leka utan att slåss, klättra upp högst i klätterställningen kanske.

Det kan ju vara bra förvisso. När jag tänker efter gör de något liknande här året innan de börjar skolan. Vi fick bara veta under ett föräldrarsamtal att vårat barn låg bra till och vi frågade inte mer. De gör bland annat ett prov som visar på om barnet kommer att ha svårigheter att lära läsa senare. De barn som fick dåliga resultat fick specialundervisning i läsning i förste klass. Har ingen aning om vad det är de provar men jag läste något om att det var en metod som var framtagen i Sverige.