Inlägg från: Anonym (ointressant) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ointressant)

    Jämnårig, framgångsrik kvinna ointressant för män?!

    Som rubriken lyder: Är det ointressant med en jämnårig kvinna? Ointressant med en framgångsrik kvinna? Och kombinationen fullkomligt otänkbar??!! Klarar inte män/killar av en tjej på samma nivå som dem själv?
    Detta är min erfarenhet både i verkligheten och på nätet, både i 35-årsåldern och även nu, några år senare när jag är singel på nytt och dessutom 40+...
    Ser bra ut, ser yngre ut än vad jag är, smal och vältränad, akademiker, bra jobb med hög inkomst och bra boende, öppen och trevlig när jag träffar nya människor. Men - det slår aldrig fel, träffar jag en kille som jag tycker är min motsvarighet, dvs är i samma ålder och uppfyller kriterierna ovan så är de helt enkelt inte intresserade!!! Jag fattar det bara inte, jag försöker spela i min egen liga s a s, men det verkar helt omöjligt!!

    Vad säger ni killar - skrämmer jag bort er?
    Och tjejer - vad är er erfarenhet?

  • Svar på tråden Jämnårig, framgångsrik kvinna ointressant för män?!
  • Anonym (ointressant)

    Alltså - utseende är ju givetvis subjektivt och jag fattar att jag inte faller alla i smaken eller ser ut som 25 men jag har genom hela mitt liv fått och får alltjämt mycket komplimanger av både vänner, bekanta och okända så jag tror inte att jag har en helt snedvriden uppfattning att jag har ett fördelaktigt utseende. :) 
    Men det kanske är som ni säger att vissa egenskaper anses okvinnliga och därmed framstår som oattraktiva, ex att man är driven och självständig? För mig är det obegripligt - jag förväntar mig inte att bli försörjd och har inte den minsta lust att försörja någon annan - men det verkar de flesta män inte ha något problem med. Tycker man inte det är en fördel att träffa någon som också kan bidra med kapital till husinköp och har en bra lön vilket möjliggör att kunna göra roliga saker ihop och att de slipper bära tyngden av en ensam försörjningsbörda? Till saken hör att jag är absolut ingen "karriärist" som lever för jobbet, att jag nått hyfsat långt beror främst på att jag blir uttråkad av att göra samma saker så det har fallit sig naturligt att söka sig vidare och därmed få mer kvalificerade arbetsuppgifter och chefsroller. Jag brukar också få höra att jag är snäll, hjälpsam och omtänksam och det om något är väl typiskt  kvinnliga egenskaper?! (Men det kanske inte är det som lyser igenom vid en första dejt?) 
    Alltså, jag letar ju efter en "jämlike" men varje gång jag träffat någon som verkar vara i samma läge som mig så är de inte intresserade! Ibland undrar jag om (vissa) män uppfattar det som ett hot eller en konkurrenssituation att man har ett bra jobb.
    Vad gäller ålder så är det främst när det gäller nätdejting som jag kan störa mig på att män som är 40+ helst vill träffa någon mellan 25 och 35. Varför vill man inte ens träffa någon som är jämngammal? Att man inte vill träffa någon som är äldre köper jag - det vill inte jag heller - men när man vill träffa någon som är 10-15 år yngre börjar man ju undra... Vilka signaler är "fel" då? Jag vill ju bara träffa min manlige motsvarighet!! Hehe.
     

  • Anonym (ointressant)
    Anonym (jämngammal mam) skrev 2014-03-27 05:40:34 följande:
    Du skriver att du är 40+. Detta faktum kan ju också spela in. Du går bort för jämngamla män eftersom du inte längre kan få barn. Jag kan tänka mig att träffa 40+kvinnor, men det räcker bra att ses ibland och göra något kul. Om man inte har barn tillsammans - vad är vitsen att bo ihop med en 40+kvinna?
    Ja för de flesta så är väl kanske inte vitsen, men väl anledningen att man har känslor för varandra och vill bygga upp en framtid tillsammans! :) Är det bara människor med barn som bor ihop och har förhållanden i din värld? Om man inte har barn eller separerar från barnens mamma/pappa då lever man själv i resten av sitt liv tänker du? 
  • Anonym (ointressant)
    Chester Copperpot skrev 2014-03-27 05:46:04 följande:
    Män söker generellt kvinnor som är yngre än dom, precis som kvinnor generellt söker män som är längre än dom. Det är bara som det är...

    Jag tror dock att du fiskar i fel vatten. Om du har problem med att hitta nån på samma nivå kanske du skulle sikta lite högre. Äldre och mer framgångsrika män är generellt mer självsäkra och känner sig inte lika hotade. Det är inte dig det är fel på, utan dom du söker.

    Vet du den tanken har slagit mig också, även om man knappt vågar  yppa den, att jag kanske siktar för lågt, men det är ju det som är dilemmat, jag försöker ju hitta någon som är lik mig själv, siktar varken högre eller lägre s a s...
  • Anonym (ointressant)
    Noname00 skrev 2014-03-27 06:59:48 följande:
    40+ kan vara vad som helst det är skillnad på 42 och 48.
    Hur gammal är du och hur hanterar du barnfrågan?

    Jag är 41. Fyller 42 i december. Så på den nedre delen av skalan men har dock passerat det magiska 40-strecket. :)
  • Anonym (ointressant)
    Anonym (Ha ha) skrev 2014-03-27 07:02:24 följande:
    Som personalen på ditt boende.
    Haha! :) Jag tänkte först bara skriva "check" på alla de önskade egenskaperna eftersom jag faktiskt tycker att jag innehar dem - men ditt svar var  så mycket bättre!
  • Anonym (ointressant)
    Dr Mupp skrev 2014-03-27 07:58:47 följande:
    Jag tror din ålder är din stösta last. En 40+ man som vill ha barn kommer inte vara intresserad av en 40+ kvinna utan en yngre i barnafödande ålder. 

    Men jag hade ju exakt samma upplevelse när jag var i åldern 33-36!  Så det kan fortfarande inte vara den enda förklaringen!
  • Anonym (ointressant)
    Anonym (jämngammal mam) skrev 2014-03-27 08:11:41 följande:
    Vad är vitsen med att bo ihop med en jobbfokuserad träningsneurotiker i 40+-åldern? Som söker sin manlige motsvarighet!? Det räcker väl att träffas för att göra trevliga saker (äta gott, knulla, resa bort en helg)? Dela sitt liv gör man mamman till sina barn - annars kan det kvitta.
    Jag är inte särskilt jobbfokuserad om du läser vad jag skrivit tidigare. Däremot har jag inställningen att om jag nu skall jobba 40 tim i veckan (vilket de flesta av oss är tvungna att göra vare sig vi vill det eller inte) så kan jag ju lika gärna se till att få så bra betalt som möjligt för min arbetsinsats.
    Träningsneurotiker har du hittat på själv. Jag tar hand om mig själv, min kropp och min hälsa - och vill träffa en likasinnad - inga konstigheter...  
  • Anonym (ointressant)
    Anonym (se det positiva) skrev 2014-03-27 10:12:46 följande:
    De män som reagerar negativt är ju ändå inte äktenskapsmaterial. Jag tyckte att en liten vink om att jag har ett högstatusjobb fungerade utmärkt att sålla med. Rätt man kommer att tycka att det är attraktivt, och det räcker ju med en.

    Helt rätt. Får man fråga hur din lilla vink såg ut?
  • Anonym (ointressant)
    mr me skrev 2014-03-27 10:30:32 följande:
    Annars brukar det vara kvinnors hypergamisträvan som ställer till det. Dvs att ni vill, statusmässigt, dejta någon som är på minst samma nivå som er. Ni ställer högre krav på män ni dejtar när ni själva anser er vara bättre "kap" och då minskar utbudet av tillgängliga män. I och med att fler och fler kvinnor utbildar sig och gör karriär så ökar konkurrensen om de män som karriärskvinnor känner att de kan välja bland.

    En man i 40-årsåldern, som ser bra ut, är i god fysisk och mental form, som har en bra utbildning, en bra karriär och hyfsad inkomst har helt gott om intresserade kandidater. Han kommer förmodligen att välja en något yngre kvinna eftersom hon har större chans att ge honom avkomma.
    Är det verkligen så att 40-åriga män har klasar av unga tjejer som hänger efter sig? Det låter helt obegripligt. Jag hade aldrig ens övervägt att dejta en 40 åring när jag var 30 - inte ens när jag var 35!! Hade jag varit under 30-strecket hade jag tyckt en 40+ som visat intresse varit gubbsjuk och äcklig. 

    Så här i efterhand verkar det ju dock iofs som om jag kanske skulle varit lite mindre åldersdiskriminerande! ;)

     
Svar på tråden Jämnårig, framgångsrik kvinna ointressant för män?!