Jämnårig, framgångsrik kvinna ointressant för män?!

Nej, jag tycker inte alls att ni framgångsrika kvinnor är ointressanta. Tvärtom, det är bara attraktivt med en lagom dos självsäkerhet och framgång. Och vad nu än tror, män uppskattar också att bli både uppvaktade och bortskämda emellanåt.

Utan att känna just dig måste jag ändå erkänna att många kvinnor verkar ta med sig sin tuffa och lite manhaftiga stil, som säkert gett dem mycket cred i deras karriärer, bra jobb med hög lön och möjlighet att ha ett bra boende etc., in i privatlivet. Det är inte lika attraktivt. Och motsvarande gäller ju för män...

Kanske har du träffat fel karlar, så kan det ju vara. Men det kan också ha att göra med vilka signaler du skickar och vilken identitet du förmedlar att du har. Vi kan nämligen vara lite känsliga för det.

Kanske du inte är så snygg som du tror? Just sayin. Absolut ingen förolämpning eller så. 

Det manliga könet värderas oftare än det kvinnliga för deras karriärsframgångar. En kille som inte lyckats bra med det är en loser som väldigt få vill ha.

Det kvinnliga könet värderas oftare än det manliga för deras skönet och ungdom. En tjej som inte har skönhet och ungdom är en loser som väldigt få vill ha.

Såhär ser det lite ut i vårt samhälle idag.

Man kan säga att chefsposition med mycket makt pondus med en ung riktigt vacker tjej är ett vinnande koncept, oavsett om tjejen är hemma fru (se hollywood hemmafruar, det finns inga hemmamän i den serien eller hur?).

En äldre ful tjej i chefsposition med mycket makt och pondus, med en ung ambitionslös men vacker kille = loss.

Varför är du sa säker på att det är din framgång som gör att män inte är intresserad? Det kanske beror på din personlighet, eller något helt annat.

EfterTänkaren har en bra poäng i att de egenskaper som leder till en framgångsrik karriär inte alltid är så attraktiva. Det beror förstås mycket på vilken bransch man är i.

Alltså - utseende är ju givetvis subjektivt och jag fattar att jag inte faller alla i smaken eller ser ut som 25 men jag har genom hela mitt liv fått och får alltjämt mycket komplimanger av både vänner, bekanta och okända så jag tror inte att jag har en helt snedvriden uppfattning att jag har ett fördelaktigt utseende. :) 
Men det kanske är som ni säger att vissa egenskaper anses okvinnliga och därmed framstår som oattraktiva, ex att man är driven och självständig? För mig är det obegripligt - jag förväntar mig inte att bli försörjd och har inte den minsta lust att försörja någon annan - men det verkar de flesta män inte ha något problem med. Tycker man inte det är en fördel att träffa någon som också kan bidra med kapital till husinköp och har en bra lön vilket möjliggör att kunna göra roliga saker ihop och att de slipper bära tyngden av en ensam försörjningsbörda? Till saken hör att jag är absolut ingen "karriärist" som lever för jobbet, att jag nått hyfsat långt beror främst på att jag blir uttråkad av att göra samma saker så det har fallit sig naturligt att söka sig vidare och därmed få mer kvalificerade arbetsuppgifter och chefsroller. Jag brukar också få höra att jag är snäll, hjälpsam och omtänksam och det om något är väl typiskt  kvinnliga egenskaper?! (Men det kanske inte är det som lyser igenom vid en första dejt?) 
Alltså, jag letar ju efter en "jämlike" men varje gång jag träffat någon som verkar vara i samma läge som mig så är de inte intresserade! Ibland undrar jag om (vissa) män uppfattar det som ett hot eller en konkurrenssituation att man har ett bra jobb.
Vad gäller ålder så är det främst när det gäller nätdejting som jag kan störa mig på att män som är 40+ helst vill träffa någon mellan 25 och 35. Varför vill man inte ens träffa någon som är jämngammal? Att man inte vill träffa någon som är äldre köper jag - det vill inte jag heller - men när man vill träffa någon som är 10-15 år yngre börjar man ju undra... Vilka signaler är "fel" då? Jag vill ju bara träffa min manlige motsvarighet!! Hehe.
 

Kanske du ska sluta fokusera så mycket på vilket jobb mannen har och istället söka efter en själslig jämlike.