F.d. älskarinna som inte ångrar sig
Ja, rubriken says it. Lite bakgrundsinfo först kanske. Jag gifte mig 2006, fick två underbara barn 2005, och 2007. Äktenskapet var dåligt, jag blev psykigt nertryckt, manipulerad, nervärderad o.s.v., och ibland även misshandlad. Önskan om skilsmässa letade sig väl in i huvudet efter några års äktenskap, men ungarna var ju små och jag som växt upp i en kärnfamilj hade svårt att se framför mig att jag skulle göra mina barn till skilsmässobarn, så jag "stod ut" i 7 år. Om ett par veckor är skilsmässan klar.
För ca två år sen, träffade jag en man, som var bekant till min eksmans vänner. Mannen ifråga var mycket charmig, och snygg. Han var (är) dessutom gift, lyckligt gift. Han är även 25 år äldre än mig. Vi åkte tillsammans på kryssning, jag och min man, min mans kompisar och den här äldre mannen. Han är en riktig kvinnotjusare, spanar på allt kvinnligt som rör sig, trots att han är gift. Under kryssningen föll jag för hans charm, och utseende. Han var riktigt snygg för sin ålder. Han sa till mig när vi var ensamma i hytten att han ville ha sex med mig, först skrattade jag bara och tog det inte på allvar. Men han var envis, och nånting inom mig sa "varför inte?" Han var så fin, och snäll, jag kunde inte motstå att tänka tanken på hur det skulle vara.
Det slutade med att vi träffades i smyg i en stad ingen av oss har några kontaker i. Sexet var underbart, det bästa jag haft dittils. Jag såg det inte som att jag var otrogen, jag hade inga som helst skuldkänslor. Han verkade inte heller så brydd, vi pratade tillochmed om hans fru, och han berättade om hur han friat till henne osv. Vi bodde två nätter på hotellet i den okända staden, och han frågade om jag ville bli hans älskarinna. Jag sa ja.
Vi träffades ca en till två gånger i månaden, en gång hemma i han och hans frus lägenhet. Att träffa honom gav mig livskraft, något att glädjas åt igen. Han fick mig att verkligen sätta mitt äkstenskap under luppen, och fick mig att äntligen våga ansöka om skilsmässa. Jag har inga som helst skuldkänslor gentemot min eksman. Han har behandlat mig så dåligt genom åren så det kändes väl lite grann som en slags hämnd. Med tanke på min älskares fru, så hade jag inga större skuldkänslor där heller. Jag fick tillochmed träffa henne på en fest en gång. Hon visade inte mig nån större uppmärksamhet, och jag brydde mig itne om henne. Men jag roade mig med tanken på att jag legat med hennes man.
Nu har jag träffat en kille i min egen ålder, och räknar mig inte längre som älskarinna till den gifta mannen. Vi har väldigt lite kontakt, han vet att jag inte är singel längre. Det är inga hard feelings, det känns ändå som att han är väldigt mån om mig, och att han bryr sig om att jag ska ha det bra.
Finns det flera älskarinnor där ute, f.d som jag, eller nån som fortfarande är älskarinna till en gift man? Det känns ju liksom lite stört att mitt samvete inte kickat in en enda gång under tiden jag och min älskare träffades, vi var ju faktiskt båda två otrogna mot den vi gift oss med. Jag känner mig kall, men något inom mig säger att det var det bästa som kunde hända. Det fick mig faktiskt att ta tag i skilsmässan, och komma mig ur ett dåligt äktenskap. Han gav mig livslust tillbaka, och fick mig att känna mig värd nåt igen.
Ja, vet inte egentligen vad jag ville ha sagt, vill väl bara ha någon att prata om det med. Förstår om det kan verka väldigt stötande i vissas ögon, men man ska aldrig döma någon om man inte gått i deras skor. Jag rättfärdigar inte det jag gjorde, men allt har en förklaring.
