• Anonym (F.d älskarinna)

    F.d. älskarinna som inte ångrar sig

    Ja, rubriken says it. Lite bakgrundsinfo först kanske. Jag gifte mig 2006, fick två underbara barn 2005, och 2007. Äktenskapet var dåligt, jag blev psykigt nertryckt, manipulerad, nervärderad o.s.v., och ibland även misshandlad. Önskan om skilsmässa letade sig väl in i huvudet efter några års äktenskap, men ungarna var ju små och jag som växt upp i en kärnfamilj hade svårt att se framför mig att jag skulle göra mina barn till skilsmässobarn, så jag "stod ut" i 7 år. Om ett par veckor är skilsmässan klar. 

    För ca två år sen, träffade jag en man, som var bekant till min eksmans vänner. Mannen ifråga var mycket charmig, och snygg. Han var (är) dessutom gift, lyckligt gift. Han är även 25 år äldre än mig. Vi åkte tillsammans på kryssning, jag och min man, min mans kompisar och den här äldre mannen. Han är en riktig kvinnotjusare, spanar på allt kvinnligt som rör sig, trots att han är gift. Under kryssningen föll jag för hans charm, och utseende. Han var riktigt snygg för sin ålder. Han sa till mig när vi var ensamma i hytten att han ville ha sex med mig, först skrattade jag bara och tog det inte på allvar. Men han var envis, och nånting inom mig sa "varför inte?" Han var så fin, och snäll, jag kunde inte motstå att tänka tanken på hur det skulle vara. 

    Det slutade med att vi träffades i smyg i en stad ingen av oss har några kontaker i. Sexet var underbart, det bästa jag haft dittils. Jag såg det inte som att jag var otrogen, jag hade inga som helst skuldkänslor. Han verkade inte heller så brydd, vi pratade tillochmed om hans fru, och han berättade om hur han friat till henne osv. Vi bodde två nätter på hotellet i den okända staden, och han frågade om jag ville bli hans älskarinna. Jag sa ja. 

    Vi träffades ca en till två gånger i månaden, en gång hemma i han och hans frus lägenhet. Att träffa honom gav mig livskraft, något att glädjas åt igen. Han fick mig att verkligen sätta mitt äkstenskap under luppen, och fick mig att äntligen våga ansöka om skilsmässa. Jag har inga som helst skuldkänslor gentemot min eksman. Han har behandlat mig så dåligt genom åren så det kändes väl lite grann som en slags hämnd. Med tanke på min älskares fru, så hade jag inga större skuldkänslor där heller. Jag fick tillochmed träffa henne på en fest en gång. Hon visade inte mig nån större uppmärksamhet, och jag brydde mig itne om henne. Men jag roade mig med tanken på att jag legat med hennes man. 

    Nu har jag träffat en kille i min egen ålder, och räknar mig inte längre som älskarinna till den gifta mannen. Vi har väldigt lite kontakt, han vet att jag inte är singel längre. Det är inga hard feelings, det känns ändå som att han är väldigt mån om mig, och att han bryr sig om att jag ska ha det bra.

    Finns det flera älskarinnor där ute, f.d som jag, eller nån som fortfarande är älskarinna till en gift man? Det känns ju liksom lite stört att mitt samvete inte kickat in en enda gång under tiden jag och min älskare träffades, vi var ju faktiskt båda två otrogna mot den vi gift oss med. Jag känner mig kall, men något inom mig säger att det var det bästa som kunde hända. Det fick mig faktiskt att ta tag i skilsmässan, och komma mig ur ett dåligt äktenskap. Han gav mig livslust tillbaka, och fick mig att känna mig värd nåt igen. 

    Ja, vet inte egentligen vad jag ville ha sagt, vill väl bara ha någon att prata om det med. Förstår om det kan verka väldigt stötande i vissas ögon, men man ska aldrig döma någon om man inte gått i deras skor. Jag rättfärdigar inte det jag gjorde, men allt har en förklaring. 

  • Svar på tråden F.d. älskarinna som inte ångrar sig
  • Anonym (Vanishing Point)

    Moralism är alltid ansträngande. Därmed inte sagt att allt är ok. Men berättaren ville ju bara bikta sig. När allt är sagt och gjort är det ju bara sex. Du har inte gjort något fel, vad mig anbelangar. Småhushysterikor kan ju slita sitt hår./Besos. Ps. Husvagn är aldrig OK. Ds.

  • Anonym (F.d älskarinna)
    Anonym (Vanishing Point) skrev 2014-04-04 23:54:28 följande:
    Moralism är alltid ansträngande. Därmed inte sagt att allt är ok. Men berättaren ville ju bara bikta sig. När allt är sagt och gjort är det ju bara sex. Du har inte gjort något fel, vad mig anbelangar. Småhushysterikor kan ju slita sitt hår./Besos. Ps. Husvagn är aldrig OK. Ds.
    Nu skapas det hysteri ;) 

    Du gav mig ordet jeg letat efter, bikt. Det var väl lite av en bikt det här, men folk får ju stroke ju så fort 
    man inte lever efter standardmodellen. Har aldrig begärt att få tidernas förlåtelse, kanske på grund av min avsaknad av ånger och skuld. Det man gör när man är otrogen är ju ingenting som finns i den "den vanliga världen" och det är svårt att hantera känslor och tankar omkring något som"inte hänt" 

    Jag har aldrig menat något ont med nånting av det jag gjort, även om folk kallar mitt beteende för "ont" och sinnessjukt och gud vet allt. 

    Och eftersom ingen vet om något av det som hänt mellan mig och min f.d. älskare, så är det ingen som lider vid sidan om. Är väl lite så att det man inte vet har man inte ont av.  

    Kom gärna med era hathistorier om hur era partners var otrogna, men vad dom har gjort bryr jag mig ganska lite om. Alla har väl sin "ursäkt" för att va otrogen, men som jag sagt förr så ursäktar jag inte mitt beteende med det faktum att min dåvarandre man var dum mot mig, det är rena fakta. Jag behövde någon som kunde lyfta mig ur gropen av ångest, oro och nedvärderande ord och handlingar. Det kom en man in i mitt liv som fick upp mina ögon, och fick mig att inom kort lämna min dåvarande man. 
  • Anonym (Ex älskarinna)
    Anonym (F.d älskarinna) skrev 2014-04-05 10:15:55 följande:
    Nu skapas det hysteri ;)  Du gav mig ordet jeg letat efter, bikt. Det var väl lite av en bikt det här, men folk får ju stroke ju så fort  man inte lever efter standardmodellen. Har aldrig begärt att få tidernas förlåtelse, kanske på grund av min avsaknad av ånger och skuld. Det man gör när man är otrogen är ju ingenting som finns i den "den vanliga världen" och det är svårt att hantera känslor och tankar omkring något som"inte hänt"  Jag har aldrig menat något ont med nånting av det jag gjort, även om folk kallar mitt beteende för "ont" och sinnessjukt och gud vet allt.  Och eftersom ingen vet om något av det som hänt mellan mig och min f.d. älskare, så är det ingen som lider vid sidan om. Är väl lite så att det man inte vet har man inte ont av.   Kom gärna med era hathistorier om hur era partners var otrogna, men vad dom har gjort bryr jag mig ganska lite om. Alla har väl sin "ursäkt" för att va otrogen, men som jag sagt förr så ursäktar jag inte mitt beteende med det faktum att min dåvarandre man var dum mot mig, det är rena fakta. Jag behövde någon som kunde lyfta mig ur gropen av ångest, oro och nedvärderande ord och handlingar. Det kom en man in i mitt liv som fick upp mina ögon, och fick mig att inom kort lämna min dåvarande man. 

    Tja, du vevar på, kanske i hopp om att få lite drag i tråden. Men faktum är att "folk" i den här tråden näppeligen fått stroke, däremot reagerat på att du GOTTADE dig åt hans ovetande fru. Det står liksom emot din allmänna coolhet. Och vore jag du så skulle jag iaf må lite illa om jag använt mina barn och föräldrar i (den rätt osannolika) lögnkarusellen.
  • Anonym (F.d älskarinna)

    Visst fan, sorry, den här storyn är inte något som kunde passat in i Veckorevyn, så klart den är påhittad... 

    Öppna ögonen för fan, och sluta va så naiva. Världen är full av knäppa, galna, sjuka, dumma, konstiga saker. Men, om ni tycker att det jag berättat låter så jävla osannolikt så vet ni fan inte mycket om världen. 
    Fattar inte vad det är som gör att det jag berättat får det att verka som något ihopdiktat?? 

    När man är otrogen blir det mycket lögner, och planering för att lyckas få till sina möten. Man gör konstiga saker, och drar sig inte för att säga saker som man egentligen aldrig skulle ha sagt. 

    När skrev jag att jag var cool? Du visar bara fram dina fördomar, har inte försökt framstå som cool, då jag är fullt medveten om att det inte är något coolt över det jag gjorde.  

  • Fool
    Anonym (F.d älskarinna) skrev 2014-04-05 10:15:55 följande:
    Nu skapas det hysteri ;) 

    Du gav mig ordet jeg letat efter, bikt. Det var väl lite av en bikt det här, men folk får ju stroke ju så fort 
    man inte lever efter standardmodellen. Har aldrig begärt att få tidernas förlåtelse, kanske på grund av min avsaknad av ånger och skuld. Det man gör när man är otrogen är ju ingenting som finns i den "den vanliga världen" och det är svårt att hantera känslor och tankar omkring något som"inte hänt" 

    Jag har aldrig menat något ont med nånting av det jag gjort, även om folk kallar mitt beteende för "ont" och sinnessjukt och gud vet allt. 

    Och eftersom ingen vet om något av det som hänt mellan mig och min f.d. älskare, så är det ingen som lider vid sidan om. Är väl lite så att det man inte vet har man inte ont av.  

    Kom gärna med era hathistorier om hur era partners var otrogna, men vad dom har gjort bryr jag mig ganska lite om. Alla har väl sin "ursäkt" för att va otrogen, men som jag sagt förr så ursäktar jag inte mitt beteende med det faktum att min dåvarandre man var dum mot mig, det är rena fakta. Jag behövde någon som kunde lyfta mig ur gropen av ångest, oro och nedvärderande ord och handlingar. Det kom en man in i mitt liv som fick upp mina ögon, och fick mig att inom kort lämna min dåvarande man. 
    Fok får inte "stroke" pga att du inte lever enlig mallen , folk får "troke" pga av att du fullkomligen skiter i andra människors känslor för att tillgodose dig med saker du vill ha och dessutom gottar dig åt den drabbades olycka , lite förenklat som att medverka i att sparka ner någon annan människa för att man själv inte mår så bra och sedan gotta sig åt att personen ligger och blöder.

    Nej du menade säkert inget illa , men du har hela tiden varit medveten om att någon annan for illa av det du medverkade i eftersom du gottade dig åt det. Dessutom är det en ganska patetiskt ursäkt i sig , lite som att påstå att jag menade inte någon annan illa när jag rånade personen , jag ville bara åt pengarna... det är ju en ganska klen tröst för den drabbade , tror du inte ?

    Du skriver att du inte ursäktar dig och sumerar det med ännu fler ursäkter om att du "behövde" något som lyfte dig ur ditt ofattbara lidande och därför var det lixom helt ok att medverka i att bedra någon annan och dessutom gotta dig åt det , mao verkar ditt lidande vara så mycket viktigare än någon annans lidande och en solklar ok stämpel för att bete sig illa mot andra
  • Anonym (f d?  älskarinna)

    Cirka ett år har jag träffat en gift man då och då när vi båda hade tillfälle.  Jag beundrade den mannen -  obesvarat -  under hela gymnasietiden.   Plötsligt  (för mig)  var jag visst inte osynlig för honom längre;  han började söka mitt sällskap.  Det var kul att lära känna skolkamraten som vuxen,  vi gjorde lite olika saker tillsammans.

    Nu har frun kommit på honom,  kastat ut honom!

    Var jag en äktenskapsbryterska?   Jag har aldrig avgett några löften,  inte ens inför någon vigselförrättare i kort borgerlig ceremoni.  Barnen  (både mina och hans)  är utflugna och står på egna ben.  Jag har aldrig ringt honom eller föreslagit några träffar.  Men visst,  jag svarade och jag träffade honom,  när det passade honom mest.

    NU  frågade han om jag ville gifta mig med honom....

  • Fool
    Anonym (f d? älskarinna) skrev 2014-05-16 12:41:12 följande:
    Cirka ett år har jag träffat en gift man då och då när vi båda hade tillfälle.  Jag beundrade den mannen -  obesvarat -  under hela gymnasietiden.   Plötsligt  (för mig)  var jag visst inte osynlig för honom längre;  han började söka mitt sällskap.  Det var kul att lära känna skolkamraten som vuxen,  vi gjorde lite olika saker tillsammans.

    Nu har frun kommit på honom,  kastat ut honom!

    Var jag en äktenskapsbryterska?   Jag har aldrig avgett några löften,  inte ens inför någon vigselförrättare i kort borgerlig ceremoni.  Barnen  (både mina och hans)  är utflugna och står på egna ben.  Jag har aldrig ringt honom eller föreslagit några träffar.  Men visst,  jag svarade och jag träffade honom,  när det passade honom mest.

    NU  frågade han om jag ville gifta mig med honom....
    Nej du var nog ingen äktenskapsbryterska då du inte hade något äktenskap med honom , däemot var du en väldigt egoistisk människa som var beredd att gå över lik för att få det du sökte , hade du haft lite mer respekt för andra människors känslor och inte bara dina egna så hade du bett honom  skilja sig innan ni inledde något för att slippa medverka i hans otrohet.

    Att han krälar till korset nu och vill gifta sig nu är för att hans förstahandsval dumpade honom , då tar han självklart nästa nummer i listan. Är det inte jobbigt att vara ett andrahandsval ?
  • Anonym (f d?  älskarinna)
    Fool skrev 2014-05-16 14:27:08 följande:
    Nej du var nog ingen äktenskapsbryterska då du inte hade något äktenskap med honom , däemot var du en väldigt egoistisk människa som var beredd att gå över lik för att få det du sökte , hade du haft lite mer respekt för andra människors känslor och inte bara dina egna så hade du bett honom  skilja sig innan ni inledde något för att slippa medverka i hans otrohet.

    Att han krälar till korset nu och vill gifta sig nu är för att hans förstahandsval dumpade honom , då tar han självklart nästa nummer i listan. Är det inte jobbigt att vara ett andrahandsval ?
    Oerhört förvånande var frågan -  jag är inte den typen som gifter sig.

    Jobbigt?
  • Anonym (Sally)

    Jag hade ett kort och intensivt förhållande med en gift man för några år sen. En klassiker, vi träffades genom jobbet, han var äldre och jag såg upp till honom proffessionellt och han tyckte att jag var ung och snygg. Han flirtade med mig ganska hårt i ett år innan vi hamnade bredvid varandra på en fest och det hände. Det var någon sorts kärlek, vi pratade mycket och hade kul ihop. Avgudade varandra. Sexet var faktiskt inte jättebra. Vi lyckades faktiskt avsluta affären (ingen kontakt alls) och har inte setts på två år. Jag ångrar inte det som hände och skulle antagligen göra om det trots att jag skäms lite. Attraktionen var så otroligt stark. Jag vet vem hans fru är och de är fortfarande gifta.

  • Anonym (f d?  älskarinna)
    Fool skrev 2014-05-16 14:27:08 följande:
    Nej du var nog ingen äktenskapsbryterska då du inte hade något äktenskap med honom , däemot var du en väldigt egoistisk människa som var beredd att gå över lik för att få det du sökte , hade du haft lite mer respekt för andra människors känslor och inte bara dina egna så hade du bett honom  skilja sig innan ni inledde något för att slippa medverka i hans otrohet.

    Att han krälar till korset nu och vill gifta sig nu är för att hans förstahandsval dumpade honom , då tar han självklart nästa nummer i listan. Är det inte jobbigt att vara ett andrahandsval ?
    Naturligtvis hade det varit snyggare om mannen varit ärlig hemma från början;  "Jag råkade möta en kvinna jag har mycket gemensamt med,  jag skulle vilja träffa henne vid sidan av då och då..."

    Är det så otrogna personer brukar göra?  Knappast de män jag haft relationer med faktiskt.

    "gå över lik"!?   Mannen tog reda på mitt telefonnummer,  och ringde,  letade fram min adress och skrev (gammaldags brev!)   Jag blev smickrad,  glad och  träffade honom när det passade mig,  annars gjorde jag det jag planerat och sade nej.

    Jag tyckte det var trist att inte jag kunde ringa honom någon gång.  Jag hade verkligen aldrig någon tanke på att be honom skilja sig.  Vi tänkte  "Vad hon inte vet har hon inte ont av...."    Mannen jag träffade nämnde knappast hustrun.  Det som framskymtade om henne och familjelivet  var enbart positivt ,  nämndes med respekt om jag vågar använda det ordet i sammanhanget.

    Efter några månader insåg jag vad han riskerade och funderade på att avbryta kontakten.  När han fortsatte kontakta mig tyckte jag att det var hans val,  hans ansvar.   Vilket han är mycket medveten om nu.
Svar på tråden F.d. älskarinna som inte ångrar sig