Tobias 537

Äldre 1 Apr 08:44

27 svar

Svårt att somna om trotts närhet

Hejsan
Jag vet de finns hundra trådar redan med barn som har svårt att somna om på nätterna men lyckas inte hitta någon med samma problem som jag och min sambo har.

Det är så att våran lilla kille som är ett och halvt år vaknar på tidiga natten runt kl (23) ibland tidigare mer sällan senare kl (03) och kommer in till oss och vill ligga mellan oss. Vi har inget problem med att han sover vid oss men saken är den att han sällan sover bra i våran säng vilket medför att vi inte får någon klok sömn heller. Sen vill vi att han ska börja vänja sig nu att sova i sin säng då det kommer ett syskon nu i sommar och då blir det
mycket svårt att sova i våran säng.
Jag (pappan) försöker att få lill grabben sova i sin säng men efter ett litet tag MAX 5 min med tårar och höga skrik så kommer alltid mamman in och säger låt han sova vid oss vilket jag tycker inte är okej och det brukar sluta med tjaffs och ännu mindre sömn :/
Men nu har vi kommit överens om att han ska sova i sin säng så i natt kom han in till oss och jag tog in han till sin säng och han ville inte ligga där! Sparkade av täcke, kastade nappen hela tiden, skrek i högan sky. Försökte allt! Satt med han i knät, vaggade han, klappade på han, försökte göra allt för att lugna honom! Efter en ca timme med lyckades jag ändå få ner han i varv och kunde sen lägga ner han i sängen men hela tiden så frågade han "mamma?" "Pappa?" Han är så orolig och känns så otrygg i sin säng och man blir ju helt förtvivlad när han är så otröstlig!
Nu undrar jag vad kan man göra i detta läget? Hur kan jag få våran lilla kille att känna sig trygg och lugna honom på natten?

Kan tillägga att nattningen på kvällen och middagen brukar gå hur bra som helst. Vi är då med han i rummet tills han somnar på kvällen.

Flickan och kråkan

Äldre 1 Apr 10:28

#11

Tobias 537 skrev 2014-04-01 10:24:27 följande:

Som jag förstår det så tror ni att han inte får närheten? Jag glömde säga att vi har en madrass så klart bredvid hans säng. Så ja självklart får han närhet! Jag sover ju bredvid honom fast på madrass invid hans säng. Hans tankar är att han vill in och sova i våran säng och våra tankar är att han ska sova i sin säng! Och detta för att han och vi ska kunna få en något klok natt sömn då vi alla sover riktigt illa i samma säng han vill inte sova när han är i våran säng men ändå vill han ligga där. Närheten får han ju när man ligger på madrassen bredvid och klappar och vyssar han. Och skulle nu han ligga i våran säng när bebisen kommer så skulle han inte sova nått alls då en bebis vaknar stup i ett och ska ha mat. Det är en riktigt känslig liten krabat vi pratar om här. Läst att en del bär in barnet i sin säng när det somnat... Skulle aldrig funka på våran grabb.

Men sover du kvar hela natten bredvid honom? Det är ju det som är den springande punkten.

Tobias 537

Äldre 1 Apr 10:30

#12

Natulcien skrev 2014-04-01 09:28:13 följande:

Jag håller med!
Varför kämpa emot pojken och framkalla gråt och skrik, när det enda han verkar behöva är närhet? Ge honom det han behöver istället, så går fasen sannolikt över snabbare dessutom.
Ni kan ju inte tvinga honom att "växa upp" eller sova ensam p.g.a. att det kommer en bebis. Han ska väl inte behöva "drabbas" av det..?
Skaffa honom en större säng, eller madrass, så att någon av er vuxna kan sova tillsammans med honom i hans rum, eller se till att ni har mer plats i ert rum så att han får plats där. Men försök inte tvinga honom att sova ensam.

Läs mitt senaste inlägg! Du får det att låta som att man på nått sett är hemsk mot han

Tobias 537

Äldre 1 Apr 10:33

#13

Flickan och kråkan skrev 2014-04-01 10:28:13 följande:

Men sover du kvar hela natten bredvid honom? Det är ju det som är den springande punkten.

Ja. Först försöker man få han somna om ifall han vaknar innan vi gå och lagt oss. Vaknar han sen när vi lagt oss så sover jag i hans rum just för att ge han den tryggheten.

Bling1975

Äldre 1 Apr 10:46

#14

Kan ni prova att göra ett byte, han får sova med en förälder i er dubbelsäng och en förälder sover i hans säng? Kan det vara så att han längtar lite efter mamma också? Han kanske känner av att hon redan är lite försvunnen med bebisen i magen. Man kan ju vara extra trött eller ha ont som gravid så du kanske den andra tar lite mer med syskonet.

Men det är också en stökig och känslig ålder så ge det lite tid så kanske det ordnar sig av sig självt.

81 an

Äldre 1 Apr 10:53

#15

Vår dotter var oxå sådan för ett tag sedan, vi kortade då ned vilan på dagen.

Tobias 537

Äldre 1 Apr 11:15

#16

Bling1975 skrev 2014-04-01 10:46:09 följande:

Kan ni prova att göra ett byte, han får sova med en förälder i er dubbelsäng och en förälder sover i hans säng? Kan det vara så att han längtar lite efter mamma också? Han kanske känner av att hon redan är lite försvunnen med bebisen i magen. Man kan ju vara extra trött eller ha ont som gravid så du kanske den andra tar lite mer med syskonet.

Men det är också en stökig och känslig ålder så ge det lite tid så kanske det ordnar sig av sig självt.

Ja jo vi har testat det med men det hjälper inte så mycket utan det är bara våran säng som duger just då. Han kom ju tillslut till ro och somnade men det tog ju en bra stund. Sen behöver mamman sova med då hon ska upp tidigt och jobba. Vi får se hur det går i natt.

Tobias 537

Äldre 1 Apr 11:16

#17

81 an skrev 2014-04-01 10:53:06 följande:

Vår dotter var oxå sådan för ett tag sedan, vi kortade då ned vilan på dagen.

Jo det kan vara så att man ska testa korta vilan lite.

isolande

Äldre 1 Apr 11:43

#18

Vill ni verkligen att han ska sova i sitt rum i sin säng? Då tycker jag ni fortsätter med att du sover i hans rum. Rucka aldrig på det, var konsekvent, han får inte gå in till dubbelsängen. Sover gör man i sin säng i sitt rum. Med dig bredvid i sängen eller på madrass på golvet naturligtvis. Mamma måste vara med på detta, annars kommer det inte funka om hon hela tiden ger med sig.

Natulcien

Äldre 1 Apr 11:55

#19

Tobias 537 skrev 2014-04-01 10:30:40 följande:

Läs mitt senaste inlägg! Du får det att låta som att man på nått sett är hemsk mot han

Tobias 537 skrev 2014-04-01 10:24:27 följande:

Som jag förstår det så tror ni att han inte får närheten? Jag glömde säga att vi har en madrass så klart bredvid hans säng. Så ja självklart får han närhet! Jag sover ju bredvid honom fast på madrass invid hans säng. Hans tankar är att han vill in och sova i våran säng och våra tankar är att han ska sova i sin säng! Och detta för att han och vi ska kunna få en något klok natt sömn då vi alla sover riktigt illa i samma säng han vill inte sova när han är i våran säng men ändå vill han ligga där. Närheten får han ju när man ligger på madrassen bredvid och klappar och vyssar han. Och skulle nu han ligga i våran säng när bebisen kommer så skulle han inte sova nått alls då en bebis vaknar stup i ett och ska ha mat. Det är en riktigt känslig liten krabat vi pratar om här. Läst att en del bär in barnet i sin säng när det somnat... Skulle aldrig funka på våran grabb.

Jag menade absolut inte att ni är hemska. Men det lät lite hemskt att han måste sova i sin säng p.g.a. ett syskon. Det är ju inte han som har valt att få ett syskon, det är ju ni föräldrar. Och då måste det ju bli ni som får bära hundhuvudet s.a.s. Er son är ju fortfarande liten. Det kan vara lätt att glömma när det kommer en ny bebis.
Har ni provat att bredda er säng med en extrasäng då, så att alla kan sova tillsammans. Att han vaknar av en bebis är inte alls säkert. Jag känner till många syskon som har sovit sig igenom bebis-vak-nätter hur gott som helst. Prova först!

Lovizas Mamma

Äldre 1 Apr 12:12

#20

Nej, det är ju det hon inte gör, så hon borde vara trött.

Alexi

Äldre 1 Apr 12:53

#21

Flickan och kråkan skrev 2014-04-01 09:04:03 följande:

Hej! Jag har tre barn i åldern 0-6 år och tycker att du/ni tänker lite "fel" kring det hela. Ni har ett barn som med största sannolikhet med tanke på åldern är i närmandefasen. Inte alls ovanligt med orolig sömn och att de vill ha sällskap, tvärtom. Jobbig period för dem med separationsångest. I detta vill ni att han ska lära sig sova själv och dessutom göra detta när han kommer att få ett litet syskon inom en relativt snar framtid och kommer att behöva enormt mycket bekräftelse och närhet. Du skriver att han inte kan sova med er när syskonet kommer......för att lillasyster/lillebror ska sova med er? Alla ska sova tillsammans, utom han?

Mitt råd är att istället för att ni ska få honom att sova själv, försöker få till en vettig sovsituation. Ni har snart två barn som kommer att ha behov av sällskap och närhet, planera utifrån det.

A) Bredda er dubbelsäng med en vanlig säng som äldsta sonen kan sova i. Sällskap, men alla har gott om plats.
B) Ställ en extra säng/madrass bredvid hans rum där någon av er föräldrar sover med honom. Han sover i sitt rum, men har sällskap.

Krångla för allt i världen inte till tillvaron i onödan. Alla har sällskap. Alla har gott om plats att sova. Ingen behöver upp och springa på natten. De är trots allt en rätt kort period som de är så små :_).

Tobias 537

Äldre 1 Apr 14:48

#22

isolande skrev 2014-04-01 11:43:58 följande:

Vill ni verkligen att han ska sova i sitt rum i sin säng? Då tycker jag ni fortsätter med att du sover i hans rum. Rucka aldrig på det, var konsekvent, han får inte gå in till dubbelsängen. Sover gör man i sin säng i sitt rum. Med dig bredvid i sängen eller på madrass på golvet naturligtvis. Mamma måste vara med på detta, annars kommer det inte funka om hon hela tiden ger med sig.

Saken är den att han har sovit i sitt eget rum i sin egen säng sedan länge. Men sen testade vi att ha han i våran säng och märkte rätt snart att han inte sover bra där. så att det är ju mest för hans egen skull för att han ska få sova klok. Ligger ju så klart på madrass tills han kan känna sig trygg och säker i sin säng.

Tobias 537

Äldre 1 Apr 14:55

#23

Natulcien skrev 2014-04-01 11:55:04 följande:

Jag menade absolut inte att ni är hemska. Men det lät lite hemskt att han måste sova i sin säng p.g.a. ett syskon. Det är ju inte han som har valt att få ett syskon, det är ju ni föräldrar. Och då måste det ju bli ni som får bära hundhuvudet s.a.s. Er son är ju fortfarande liten. Det kan vara lätt att glömma när det kommer en ny bebis.
Har ni provat att bredda er säng med en extrasäng då, så att alla kan sova tillsammans. Att han vaknar av en bebis är inte alls säkert. Jag känner till många syskon som har sovit sig igenom bebis-vak-nätter hur gott som helst. Prova först!

Han har sovit i egen säng i sitt rum sedan länge! Och det har gått hur bra som helst. Det är inte bara för ett syskon skull!! Han sover kasst mellan oss helt enkelt och det medför ju så klart att vi knappt får någon sömn heller. Ska man skämmas nu för att man ska få ett barn till eller vad är det du säger?
Självklart så glömmer man väl inte av lill killen!!!!

Alexi

Äldre 1 Apr 15:21

#24

Tobias 537 skrev 2014-04-01 14:55:27 följande:

Han har sovit i egen säng i sitt rum sedan länge! Och det har gått hur bra som helst. Det är inte bara för ett syskon skull!! Han sover kasst mellan oss helt enkelt och det medför ju så klart att vi knappt får någon sömn heller. Ska man skämmas nu för att man ska få ett barn till eller vad är det du säger?
Självklart så glömmer man väl inte av lill killen!!!!

Du behöver inte ta det så personligt, väldigt många flerbarnsföräldrar inser i efterhand att de började behandla äldsta barnet som väldigt stort när tvåan kom, omedvetet...

Men kan ni inte ställa en säng till bredvid er, där sonen kan sova. Då sover han i ert rum, i egen säng och alla har plats och kan sova gott. Vi har 180+105 säng, då får båda vi föräldrar och 3- och 5-åringen plats när de kommer in på natten.

isolande

Äldre 1 Apr 15:37

#25

Tobias 537 skrev 2014-04-01 14:55:27 följande:

Han har sovit i egen säng i sitt rum sedan länge! Och det har gått hur bra som helst. Det är inte bara för ett syskon skull!! Han sover kasst mellan oss helt enkelt och det medför ju så klart att vi knappt får någon sömn heller. Ska man skämmas nu för att man ska få ett barn till eller vad är det du säger?
Självklart så glömmer man väl inte av lill killen!!!!

Jag håller med dig TS, samsovning är inte för alla! Jag och min man skulle inte sova en blund om vi haft ungar i sängen. Vi har därför varit TVUGNA att från dag ett få barnen att sova själva. Stora i eget rum så fort hon slutade nattamma, dvs vid 4 månader, lilla flyttade över till storas rum när han var 8 månader.

Vi kan inte samsova i vår familj, vi vuxna är för lättväckta och obekväma med det. Det går inte helt enkelt. Stora sov som en gris i sitt rum när lillen kom, men hade förmodligen inte gjort det om vi sovit alla i samma rum då han skrek på nätterna och vi var uppe och vaggade och ammade 3-8 ggr/natt.

Hon kände sig inte undanskuffad, för hon var van vid att sova gör man i sitt rum i sin säng, oavsett om man har en lillebror eller ej. TS, ni gör helt rätt som tar tag i detta problem nu innan andra barnet kommer. Kämpa med att få in det nya nu så blir det ingen märklig förändring sovmässigt bara för att bebisen anländer.

Tobias 537

Äldre 1 Apr 15:42

#26

Alexi skrev 2014-04-01 15:21:07 följande:

Du behöver inte ta det så personligt, väldigt många flerbarnsföräldrar inser i efterhand att de började behandla äldsta barnet som väldigt stort när tvåan kom, omedvetet...

Men kan ni inte ställa en säng till bredvid er, där sonen kan sova. Då sover han i ert rum, i egen säng och alla har plats och kan sova gott. Vi har 180+105 säng, då får båda vi föräldrar och 3- och 5-åringen plats när de kommer in på natten.

Detta är nummer 3 som kommer nu. Ja men det är väl självklart att man inte glömmer av sitt barn och deras behov? Hur som helst så har ju inte bebisen kommit än heller.
Oj, då måste ni ha väldigt lunga barn då? Vi har en 200 säng och det funkar inte ändå.
Som sagt han nöjer sig bara med att ligga i vår säng mellan oss men sover knappast bättre för det. Men som jag har läst kan det vara lite jobbigt att vänja in barnen på nya rutiner i detta fall gamla rutiner igen. Men är rätt säker på att det kommer lösa sig efter någon natt. Detta var bara första natten.

Natulcien

Äldre 1 Apr 15:52

#27

Tobias 537 skrev 2014-04-01 14:55:27 följande:

Han har sovit i egen säng i sitt rum sedan länge! Och det har gått hur bra som helst. Det är inte bara för ett syskon skull!! Han sover kasst mellan oss helt enkelt och det medför ju så klart att vi knappt får någon sömn heller. Ska man skämmas nu för att man ska få ett barn till eller vad är det du säger?
Självklart så glömmer man väl inte av lill killen!!!!

Jag syftade inte på hur det har varit tidigare, utan på hur det är nu. Ni vill ju att han ska sova i egen säng nu p.g.a. att det kommer en bebis. Men fortsätt sova på madrass hos honom då, tills han känner sig trygg.

Svårt att somna om trotts närhet

INNEHÅLL