Ledsen över antagningsstatistik

Jättebra att någon som är motiverad och intresserad vill bli lärare! Du har nog rätt i att många är mindre studiemotiverade och kommer att hoppa av. En bekant som är lärare sa att utbildningen var rätt flummig, men att det blir vad man gör det till. Det är nog olika på olika högskolor också.

Alla som går utbildningen kommer ju inte slappa och vara nöjda med D i betyg. Sök dig till likasinnade så kommer det gå bra. Varför oroa sig i onödan över ngt du inte kan styra över, som dina studiekamrater?

Jag blir glad nu. Du verkar väldigt vettig och det behövs fler lärare med din inställning. Går ofta runt och funderar på detta, barns betyg sjunker och det är väl inte så konstigt när lärarutbildningen värderas så långt att vilken idiot som helst kan komma in. 

Själv läser jag socionomprogrammet som inte heller är särskilt svårt att komma in på egentligen. (högskolepoäng 1.0 och betyg 18.någonting) men visst är det bättre än lärarprogrammet. Mina studiekamrater (som är några år yngre än mig) brukar sitta och diskutera bloggare, skor, senaste fyllan och killar. För några dagar sen försökte jag diskutera feminism med dem och vi ramlade in på ämnet våldtäkter. "Jag kan tycka att man får skylla sig själv om man klär sig i en kort klänning, män blir ju faktiskt provocerade" berättar en av tjejerna. Jag höll på att svimma och LÄNGTAR tills vi byter studiegrupper. Dessa tjejer ska om bara några år sitta och ha stödsamtal med våldtäktsoffer med den inställningen. :( 

Vart jag vill komma med det här? Tjaa, det är nog inte bara på lärarprogrammet som det finns mindre smarta människor. Försök att stå ut och LYCKA till. (Och det där med studiemotivationen? NEJ bara för att dem pluggar på högre nivå blir dem inte mer studiemotiverade...) 

Nej det är sant, man vet ju inte hur det kommer att bli innan man är där. Och visst, jag kan inte påverka antagningsstatistiken till lärarprogrammen. Man behöver lite "skärp dig" feedback så att man tar sig ur bubblan.Vilken skola har hen gått i? Jag tänkte söka Uppsala Universitet. Jag har en förälder som är lärare som läste på den tiden då Lärarhögskolan fanns, det var 5 som avslutade utbildningen av 40... Det var väl lite flum då med. Förhoppningarna är väl att det inte är så mycket konstigheter gällande ämneskurserna (sv, eng, ma, so), samt VFU på en förhoppningsvis åtminstone helt OK skola med tydliga direktiv och fungerande personalpolitik. Att pedagogiken är lite si och så kan jag ta. Jag har bland annat läst psykologi innan och det var rätt flummigt det med. 

Tack för ditt svar! Du blir glad för att jag vill bli lärare, jag blir ledsen för att vissa av dina kursare inte har empati men ska sitta och handlägga känsliga ärenden och jobba med utsatta människor i främsta rummet.
Det är väl kanske så, att det finns nötter precis överallt, man kan inte komma ifrån det. Och då får jag hoppas att de inser själva om de är lämpliga för yrket de utbildar sig mot eller inte. 

Jag har läst ett år på lärarutbildningen i Göteborg år 2001 (första kullen på dåtida "nya lärarutbildningen". Jag avslutade själv studierna eftersom jag tyckte att det var så flummigt och låg kvalité på praktiken och hur vi blev mottagna. En av lärarna som skulle ta emot mig på min praktik misstog mig för att vara en hennes elever. En lärare på ett annat ställe tyckte att jag skulle hänga på eleverna och gå och äta med dem i skolmatsalen, hon ville bli av med mig när det blev lunch. Jag blev totalt avskräckt och hoppade av. Jag hann med att läsa två terminer, en i engelska som var mitt ämne och en i pedagogik. Engelskaundervisningen höll mycket hög nivå, pedagogikterminen var en verklig katastrof. Jag hade lätt kunnat jobba heltid samtidigt som jag läste pedagogik, vi hade inte ens en föreläsning om dagen, ingen tenta och ungefär 5 inlämningsuppgifter på hela terminen. Sista examensuppgiften på terminen var en teater. Jag har nu skolat om mig. 

Det är ju mycket möjligt att det här har förändrats sedan år 2001. Jag hoppas att fler personer med din profil blir lärare. Ni har ju det viktigaste yrket av alla och jag skulle verkligen vilja att någon som du har hand om mina barn.

Du bygger ditt resonemang på att de som får lägst resultat på högskoleverket är korkade, lata och karaktärslösa. helt ärligt, om man hänger upp sig på den enda detaljen utan att ha mer än lösa antagande på fötterna är man det där själv...

Jag minns när antagningen datoriserades och det blev ett missttag. De med lägst poäng togs in på läkarutbildningen. Det blev ett jävla hallå om det där och man försökte aktivt spara ut dessa personer - med samma motiverings som du har - de är korkade... Men nu är det så att är man antagen så är man och man kan inte sparkas ut så istället tvingades de acceptera och vad hände tror du? De lyckades precis lika bra eller dåligt som alla andra.

Efter det har det bevisats igen och igen att högskoleprovet visar... ingenting... det är bara ett utgallringsinstrument. Inget annat.

Allvarligt talat. Är man så stel i sin tanke så tycker jag att man definitivt inte har på det programmet att göra. Ingenjör tror jag passar dig bättre, de brukar vara lika fördomsfulla och rigida i sitt tänkande.

Du tycker inte att 0.10 på högskoleprovet (90 % fel svar) tyder på någon form av bristande engagemang? Eller att betyg som är som max G/E-nivå tyder på bristande engagemang i studiemotivation? Jag har inte skrivit att någon är korkad. Eller karaktärslös. Eller lata. Jag har skrivit att de skiter i plugg (= inte tycker att skola och kunskapsintag är intressant), därmed inte sagt att de är korkade neandertalare som inte ens kan avläsa mjölkens bäst före datum. Det jag menar är att det kanske inte är lämpade för universitetsstudier på grund- samt avancerad nivå. Och de är heller inte lämpade för ett yrke som handlar om att förmedla kunskap till unga människor som ska motiveras till att lära. Vill man inte lära sig själv så kanske man inte ska lära andra? Om man aktivt lyssnar på lektioner, läser studielitteratur, använder hjälpmedel då man inte förstår, söker förklaringar av lärare eller samspelar med elever, så får man mer än G/E i betyg i gymnasiekurser. Om man har läst några böcker eller stått inför vardagliga ekvationslösningar (som att fixa en privatbudget eller klara av maA/ma1a-c) så borde man kunna skriva mer än 0.10 på ett högskoleprov om man inte har kraftiga koncentrationssvårigheter. Och har man kraftiga koncentrationssvårigheter så kanske man inte ska läsa en 4 (eller upp till 5,5 år) år lång utbildning som leder till att man måste koncentrera sig mycket i sin framtida yrkesroll och dessutom hjälpa andra att koncentrera sig och fokusera sig. 

Absolut kan alla med rätt motivation klara av allehanda ting (inte bara utbildning) om man ger sig fan på det. Men jag har svårt att tro att alla dessa människor som söker sig in till långa utbildningar med låga betyg är sådana motiverade som har gett sig fan på att klara det. Jag tror tvärtemot att det är ett tidsfördriv och en nödlösning, och det är det som skrämmer mig. 

Försök vara konstruktiv i dina inlägg till mig istället för att spåra ur. Det blir så svårt att svara på sådana inlägg.

Och högskoleprovet mäter inte intelligens i någon form, det mäter förmåga att klara av studier på högre nivå. 
Det handlar inte om huruvida någon är korkad eller inte. Det handlar om huruvida man klarar av fortsatta studier. 

Högt resultat = hög sannolikhet att klara studier på högre nivå.
Lågt resultat = låg sannolikhet att klara studier på högre nivå.

Haha Arbetsvegan! Klockrent!

Jag anser att det är rätt skrattretande att du moraliserar över den typ av medmänniskor du ska utsättas för på lärarprogrammet. Suck.

Jag har läst både på Juridikprogrammet på Uppsala Universitet, varit mammaledig och nu läser jag till ämneslärare för de äldre åldrarna på min 7e termin Engelska/Franska. Min omskolning bottnar i att jag brinner för yrket på ett helt annat sätt än juridiken.

Det finns alltid de som är oseriösa eller som drar fötterna efter sig i grupparbeten. Att lära sig hantera just detta är en stor del av att ta vuxenansvar och problemlösa. Oförmåga att hantera sådana situationer är ett handikapp om du planerar att arbeta med människor av kött och blod.