• Tom Araya

    Förälder som ALDRIG LEKER med sitt barn?

    Lavish skrev 2014-04-04 20:06:32 följande:
    Att leka med barnen är inte en förälders viktigaste uppgift. Föräldern ska ge trygghet, kärlek, se till att barnets behov blir tillgodosedda och ta ett vuxet ansvar så att barnet kan vila tryggt i att en vuxen sköter alla vuxenangelägenheter. 

    Visst verkar det lite tråkigt att aldrig leka med barnen, men det är knappast en katastrof eller skadligt på något sätt. Barn leker ändå, själva och med andra barn. Däremot har man ju ett tyngre ansvar att se till att barnet får träffa andra barn att leka med om man inte vill leka själv. 
    Jag är benägen att hålla med. Det var ytterst sällan som vuxna involverades i min barndoms lekar och ännu mer sällan mina föräldrar, men jag lekte och hade kul ändå. Att få "hjälp" att leka tror jag lite grann hämmar fantasi, uppfinningsrikedom, initiativförmåga och ansvar för egen aktivitet hos barn.

    Nu har jag inga egna barn, men som vuxen kan jag finna det roande att aktivera mig i vissa saker med barn, bygga lego exempelvis, men sällan ren lek.
  • Tom Araya
    katastrofplantagen skrev 2014-04-04 16:18:46 följande:
    Jag ogillar de flesta lekar, men engagerar mig på andra kreativa sätt som att pyssla, ansiktsmåla, fixa utklädnadsjox, läsa, ge ton av kärlek med mera. Bygger ihop tågbanan och i nödfall klär av och på dockor fast det är nog det tråkigaste jag vet. Sitter på en stol när hon leker skola med mera. Men lekar som involverar att jag är andra karaktärer, eller att jag måste utmana min egen fantasi och låtsas ha leklust, nä! Kan väl härja på lekland nån halvtimma max.
    Du är nog rätt lik mig i detta avseende.
  • Tom Araya
    FruBlöjor skrev 2014-04-05 20:22:20 följande:
    Lek är jätteviktig i utvecklingen. Oavsett vad man gör. Kastar boll, säger tittut, tittar på tv, där man förklarar saker m.m. En förälder borde tillgodose barnens behov, vilket är att sova, äta, lära sig och leka.
    Innebär det att vuxna måste leka med barn? Räcker det inte att barn leker?
  • Tom Araya
    Muppet skrev 2014-04-05 16:56:19 följande:
    Så ni som inte leker med era barn, vad gör ni en vardagseftermiddag/kväll?
    Sköter sitt och låter barnen leka själva, kanske!? Drömmer Eller gör något annat tillsammans med barnen som de flesta av oss inte benämner lek.
    Muppet skrev 2014-04-05 16:56:19 följande:
    Barn utvecklas genom lek.
    Självklart är lek utvecklande, men vad säger att vuxna måste vara inblandade? Barn kan väl leka utan vuxna!?



  • Tom Araya
    Muppet skrev 2014-04-05 17:35:47 följande:
     MEN barn älskar när vuxna leker med dem.
    Nja, det är nog en sanning med en hel del av modifikation.
  • Tom Araya
    FruBlöjor skrev 2014-04-05 20:27:30 följande:
    Att lära sig, kan mycket vara hushållssysslor som att diska, tvätta kläder, sopa golv m.m. Det är också lek.
    Om det är att man leker att man gör det är det lek (typ med leksaksredskap). Gör man det på riktigt tillsammans med vuxen anser jag det inte vara lek i korrekt bemärkelse.
  • Tom Araya
    Muppet skrev 2014-04-05 19:23:29 följande:
    Jag står fast vid att barn behöver andra sätt att umgås med sina föräldrar än bara "vara nära" och prata. Är lek verkligen så tråkigt så kom på roliga lekar tillsammans med barnen.
    Är det nödvändigt? Jag kan inte se hur mina föräldrar skulle ha kunnat bidra med något positivt i min lek som barn, däremot en massa annat som är viktigt.
  • Tom Araya
    Solrosens skrev 2014-04-05 22:19:57 följande:

    Men kom igen, att aldrig leka med sitt barn, vad finns det här att ens försvara?
    Jag ser inte meningen med det. Om den vuxne inte roas av det är det ju en ren lögn att hållas. Jag kan heller inte se det nödvändigt för barn (annat än mycket små barn, upp till 1-2 år ungefär) att vuxna är med och leker. Varför kan de inte leka utan vuxna?
  • Tom Araya
    Muppet skrev 2014-04-05 22:44:06 följande:
    Tom: har du barn eller vill du bara få till en "twist" i diskussionen?
    Jag har inga egna barn, men uttrycker mig utefter tankar ifall jag hade samt efter erfarenheterna från min egen barndom (vilket förövrigt är varje individs största erfarenhet kring barn, barndom och föräldraskap).

    Det är ju inte så att jag helt levt utan barn för att jag inga egna har....har 5 syskonbarn och oräkneligt antal barn i bekantskapskretsen som jag umgåtts mycket med.
  • Tom Araya
    Muppet skrev 2014-04-05 23:15:48 följande:
    Man kanske leker kurragömma, smakar på luftkakor, busar, dansar, kanske leker tåg etc. Finns massor. Även att rita och cykla kan ju göras till en lek om man har rätt och lättsam inställning.
    Följande räknar jag inte som lek:

    Hjälpa till med läxor eller på annat sätt få upp intresse för bokstäver, siffror, läsning och räkning. Rita, måla, pyssla. Bygga saker, exempelvis Lego, koja, klotsar, byggsatser mm. När barn hjälper till med hushållssysslor. Spel spel eller lägga pussel. Cykla. Läsa. Se på tv, film eller lyssna på musik. Spela instrument. Dansa och idrotta (även om det är att sparka boll på gräsmattan på ett "lekfullt" sätt). Att göra saker med barn, som att gå på museum, lekland, badhus, resa, sommarland, tivoli, djurpark, kalas, bio e.t.c.
    För mig är lek sådant där aktiviteter inte görs på riktigt, utan i mer i fantasin.
  • Tom Araya
    Muppet skrev 2014-04-05 23:47:23 följande:
    Fast för mig är det kul att göra sig till ibland. Att kunna "vara barn" för en stund. Det är så jäkla trist att vara vuxen jämt.
    Säger bara vad jag tycker. Sen får ni göra bäst ni vill.
    Jag är inte vuxen jämnt för att jag inte leker. För mig är lek, i den meningen att göra saker i fantasin istället för på riktigt, endast ersättning för att göra det på riktigt. Som vuxen har jag större möjlighet att göra allt på riktigt som jag som barn bara kunde leka, alltså har jag inte behovet av att leka, även om jag har ett visst barnasinne kvar.
  • Tom Araya
    en glad skrev 2014-04-05 23:57:30 följande:
    Föräldrar lär sina barn turtagning, att dela med sig, samspel, att följa regler osv - allt det som de sedan tränar med sina kamrater. Om man tittar på friska, i övrigt normalutvecklade barn men som har svårt med socialt samspel och att avläsa de "koder" som ingår så är det barn vars föräldrar inte lekt och varit positiva förebilder för dem i leksituationer....
    Allt detta lärde jag mig ändå, utan vuxnas inblandning.
  • Tom Araya

    När jag tänker tillbaka på min barndoms lekar så skulle de helt förlora sitt roande värde om lekkamraterna saknade fantasi och inlevelseförmåga på den nivå bara andra barn har.

  • Tom Araya
    en glad skrev 2014-04-07 02:03:10 följande:
    Ja, man vill ju gärna tro det - att barn lär av varandra. Men du borde nog istället ställa dig frågan varifrån de andra barnen fått sin inspiration och förmåga till lek o fantasi. Jag lovar dig - det var inte från andra barn, utan från sina föräldrar. Men de _tränade_ sin erfarenhet i leken med dig .....
    Jaså? Behöver barn verkligen få inspiration och förmåga från vuxna (då menar jag som medveten handling av vuxna, inte genom barns iaktagande av vuxna)? Kan vuxna lära barn något barnen är bättre på, som fantasi?

    Om jag kunde lära mig av andra barn, andra barn lära sig av mig, ja då kan barn lära sig av varandra, eller hur!?
  • Tom Araya
    en glad skrev 2014-04-07 02:17:33 följande:
    Barns förmågor finns där inte från början, praktiska färdigheter liksom psykiska (som fantasi, empati, samspel, turtagning) - allt måste läras in med vuxna som vägledare/förebilder. Och det hela bygger på en trygg anknytning. Ett barn som saknar trygg anknytning har svårt både att fantisera, leka och lära sig saker. Det vet man genom gedigen forskning av barn som haft traumatisk första tid i livet .... (och inte fått hjälp att reparera den, i den mån det ens går!) Barn har alltså inte bättre medfödd fantasi än vuxna!
    Har du en pålitlig källa på att fantasi är något man måste lära sig?
  • Tom Araya
    en glad skrev 2014-04-08 16:33:55 följande:
    foraldrarochbarn.se/sa-utvecklas-ditt-barns-f.../

    Det enda som är medfött hos barn är sug- och gripreflexen. Sedan har vi medfödda förmågor som kräver stimulans för att utvecklas - dit hör hörsel, syn, gå på två ben, tal, empati, fantasi mm. Hur utvecklingen sker är beroende av sammanhanget därför är det så klokt ordnat av naturen att hjärnan forsätter att utvekclas efter födelsen - ja faktiskt ända upp i 20-25-årsåldern .....
    Om man tar talet tex så jollrar barn olika i olika språkområden. En skicklig logoped skulle tex genom att lyssna på jollret kunna avgöra varifrån en 8- månaders bebis kommer ....

    Barn är inte "färdiga" då de föds. Det är ju lätt att förstå då det gäller tal, gå osv men kanske svårare att förstå då det gäller mer abstrakta ting som fantasi ....
    Nu var det inte frågan om utveckling utan vad som finns där att utveckla och vad som inte finns. Den mesta stimulans för utveckling av förmågor är inget vi skapar utan finns där automatiskt i det vi kallar liv och omgivning.
    Jag kan inte riktigt se behovet av att vuxna tar ansvar för utveckling av fantasi, snarare tvärt om. Barn fantiserar oerhört mycket och bra utan vuxna, men vuxna behöver då ibland visa hur verkligheten fungerar.


Svar på tråden Förälder som ALDRIG LEKER med sitt barn?