Egoistiskt att ta ett jobb till sjöss med barn?

Det som är bäst för barnet är att du och din kille trivs och har det bra ihop.
Tycker inte det är ett dugg konstigt om du väljer att jobba borta en vecka i stöten. Massor av oss män som ligger ute som resemontörer(jag) , till sjöss, eller på annat sätt är borta mycket med jobbet.

Det som du kan tänka på är att de faktiskt nu innan barnet börjar skolan som du dessutom kan ge massor av kvalitetstid när du är hemma lediga veckan.   När skola, träningar, kompisar etc, tar mer tid för barnen missar man kanske lite mer än när man är hemma. Men samma där, när du är ledig hela veckan kan du med på skolutflykter, köra till träningar och kompisar etc.

Det finns fördelar och nackdelar med alla olika arbetstider. Jag arbetade under många år helgskift, 24 h/ vecka, och var hemmapappa med baren från måndag till fredag. Det funkade hur bra som helst.......    Sedan har jag jobbat olika skift och legat ute som resemontör 4-5 dagar i veckan.

Det viktigaste är att ni vuxna är positiva och ser möjligheter och lösningar istället för problem.
Klart du ska ta chansen att jobba till sjöss, jag var på kemtankers i början av mitt arbetsliv, men det var 6 veckors törnar......   det passade inte oss, men 1-2 veckor hade funkat utmärkt.

Ta chansen, om ni är överens hemma...... jag tror inte du kommer att ångra dig...

Kram och lycka till

Ett barn av idag på 1,5 år kan väl prata telefon??  
Lämpligt? Ibland blir jag bara så trött, jag har uppfostrat 4 barn, och vi har gått igenom våra svårigheter med arbetstider, dåliga tider i förhållandet etc. Det jag kan säga är att så länge det finns en vuxen till hands så är det lämpligaste det som får familjen att må bra. Att det just är mamman som åker bort i perioder spelar ingen roll, vi pappor kan faktiskt ta hand om våra barn och göra allt det som ni kvinnor kan utom att amma, och det torde väl knappast vara problem med ett barn på 1,5 år.

Tro mig, ditt barn kommer inte på något sätt att ta skada av att du är borta varannan vecka. Som du skriver, pappan finns där på heltid och blir tryggheten. Du är där som bonus varannan vecka och ni får massor av chanser att bli riktigt tighta då du har tid att göra aktiviteter tillsammans utan stress.

Tiden går fort och ert barn är snart större och ni kan hålla kontakt via tele/skype etc.   Det ställer speciella krav på den som är hemma, jämfört med att alltid vara två, men du verkar trygg med att din kille klarar sin uppgift, så jag tycker inte du ska tveka.....
Ni har alla möjligheter att få ett mycket bra liv tillsammans....även om du är borta varannan vecka....

Det är klart att tidsperspektivet är svår, men att få höra mammas röst ger ju trygghet. Jag tycker bara det är alldeles för enkelt att hänga upp sig på det som är det mest vanliga.

Barnet är 1,5 år, i många länder hade det varit bortlämnat till främmande människor, dagis, från kanske 2 månaders ålder. Det är inget jag förespråkar, men ibland tycker jag att vi oroar oss på tok för mycket över vad som kan vara lämpligt för barnen. OM det skulle handla om en skilsmässa, och pappan bara skulle få träffa barnen varannan helg, skulle vi avråda från det också, även om de vuxna skulle må bäst av det?

Tror mig veta att det faktiskt missgynnar barnen på sikt om vi föräldrar avstår för mycket från jobb/aktiviteter som får oss att må bra.
Alla barn som växt upp med pappor till sjöss eller som resemontörer, inte är de olyckligare än andra barn, varför skulle inte mamman kunna vara borta varannan vecka om det fungerar bra för familjen???

Vill i första hand att människor ska tänka till. Jag har jobbat både hemma och borta. Om duräknar på antalet vakna timmar med barnet så är det till och med möjligt att få fler timmar med barnet än med ett vanligt 7-4 jobb. Jag kan verkligen rekommendera att våga testa fördelarna med annorlunda arbetstider som ger mer kvaliitetstid än vanligt dagtidsjobb.

Anonym ja. Det var det mest kor jag hört. Att man inte skulle ha tid för sitt barn för att man sköter ett arbete. Titta på de som jobbar med några mils pendlingen till jobb. De får inte mer tid med barnen än vad ts får utslaget på en månad.

Det mest korkade jag hört skulle det stå Heja ts. Våga testa. Ni kommer att trivas!

Anonym du låter väldigt bitter. Tycker det låter som ts är väldigt mån om sitt barn. Varför vågar du inte utmana dina fördomar? Vad får dig Att tro att barnet skulle må så dåligt av att mamma e borta varannan vecka? Jag har uppfostrat 4 fantastiska ungar o h Ar svårt att se problemet. .....

Alla människor klarar inte att koppla bort eventuell vantrivsel på jobbet o va glada o trevliga hemma. Då blir inte heller så bra för barnen. Då kanske det blir bättre för alla inblandade med ett jobb där föräldern trivs

Det har aldrig någonsin handlat om kärriär, jag har tackat nej till krävande arbeten och andra uppdrag som hade inneburit alltför lite tid till familjen, men en lysande kärriär för mig. Inget jag ångrar. Jag har valt familjen, framför allt.
Istället har det handlat om att försörja min familj, att kunna ge oss en rimlig levnadsstandard. Då menar jag inte massa utlandsresor, skidor och golf, utan en högst rimlig standard, att det funnits pengar till det vardagliga, boende, mat, barnens fritidssysselsättning, idrott etc. Förhållandevis enkla semestrar i Sverige.

Jag har också i perioder varit mycket hemma, under flera år hade jag låånga sommarledigheter som jag tillbringade med barnen, jag var hemmapappa måndag-fredag när jag jobbade helgskift, men jag har också legat borta som resemontör 4-5 dagar i veckan.
På det totala har jag tillbringat oerhört mycket tid med mina barn, kanske mer än många som jobbar dagtid 5 dagar i veckan med tidskrävande resor till och från jobbet, hur mycket tid får de tillsammans, mata och lägga barnen efter dagis för att orka upp tidigt nästa morgon till dagis igen? 

Det verkar för dig självklart att barnet kommer att må dåligt av att mamma är borta vv, min erfarenhet säger att så behöver det inte alls vara. En vecka med två föräldrar, lugnt och avslappnat tempo, inget stress till dagis varenda morgon, inga sena hämtningar på dagis etc, uppväger en hel del av det du tror är så fantastiskt med att alltid vara hemma.

Ett barn som upplever en otrygg familjesituation på grund av att mamma och pappa oroar sig för sin försörjning, som har det svårt att  få det att gå ihop ekonomsikt, där det aldrig finns någon tid för sovmorgon, lek och bus, utom på helgerna. Där  livet är fyllt av stress varje dag för att hinna till dagis....och stress för att hinna fixa middag och läsa gonattsagen på kvällen. Där det inte finns resurser till trevliga fritidssysselsättningar etc. De barnen kan uppleva ett mycket svårt och jobbigt liv, trots att mamma och pappa är "hemma" varje dag, tro mig, det har jag sett massor av exempel på......

Trivs mamma och pappa med upplägget och får ihop det så det funkar bra kommer barnet också att må bra av det, det är jag helt övertygad om.
Sedan kan ett barn längta efter sin förälder, men vi gör det en otjänst om vi tror att vi alltid måste vara där och supercurla varenda eviga timme i veckan, det blir inte barnen lyckligare av, snarare tvärtom.