varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?

Jag vet precis vad du känner och har varit med om. Jag har en liknande historia. PTSD heter det. 
Jag är fruktansvärt traumatiserad av min skräckförlossning. 

Aurora då jag var livrädd för underlivsskador, har en endometrios och kroniska UVI:er och problem med underlivet som det är. Nekad snitt men får snittkontrakt och fl-plan.

Blir under denna vidriga förlossning nekad snitt och har en, kort sammanfattat, fruktansvärd förlossning. Dubbelinkontinens och framfall. Och PTSD icke att förglömma. De första fyra månaderna var helt fruktansvärda, jag hade så ont och blödde från tarmen varje dag.  Det allra värsta - jag bad om hjälp, men ingen hjälpte mig.
Den största frågan är varför man kan låta en annan människa lida så, det kan jag inte förstå.
 

Smärta är mycket individuellt, det vet jag av egen erfarenhet, då jag jobbar som tandläkare. Att föda barn kommer att göra ont, det vet alla, men det handlar om att göra smärtan hanterbar. När vården ger kvinnor fysiska och psykiska men för livet, då är det banne mig dags att tänka om och göra rätt.

Jag gick en profylaxkurs för 2900 kr och läste massor av böcker bl a "Föda utan rädsla". I slutet var jag faktiskt helt lugn. Vilket dravel, rent ut sagt! Det bygger på att kvinnor skall tro att deras självkänsla och kvinnlighet bygger på att de vill föda barn som ett sorts "mandomsprov".  Personligen delar jag inte alls den synen. Helt ärligt så har vare sig graviditeten eller förlossningen varit någonting som har betytt någonting alls för mig i föräldraskapet. Jag hade älskat mitt barn lika mycket ändå. Precis som en man kan älska sitt barn utan att vara gravid eller föda det.

Att föda på sjukhus är inte naturligt. Igångsättning = värkstorm. Värkstimulerande dropp långt över rekommendationerna i FASS =överstimulering, vilket höll på att ta kål på mig och barn.  Yttre press = mycket stor underlivvskada som opererats två gånger så långt.
Var finns det "naturliga"?

Att "tänka" bort smärta? Jag blev bl a sydd utan bedövning, dåligt blev det förstås också. Jag är övertygad om att så hemsk som min blir inte de flesta förlossningar, men en del blir det. Dags för förändring.

Men hur kan man missuppfatta någon som skriker efter polis?

Hej!

Varför försöker du flytta över skulden på mig? Jag har aldrig varit överviktig i hela mitt liv, tvärtom. 1,70 lång och vägde som gravid och 2 v över tiden 67 kg. 

Jag blev igångsatt. Ingen progression alls "av mig själv". Hade fruktansvärt ont men inget hände ens när jag låg på 45 droppar/min med värkstimulerande. För att de skulle våga driva på droppet ännu högre skulle jag ta epidural. Fick värkstimulerande dropp långt över rekommendationerna i FASS och drabbades av överstimulering, både jag och bebisen hade kunnat stryka med.

Avsteg från planen måste man alltid kunna göra, men det måste motiveras i journalen. Detta borde även du veta.
Annars är det ingen mening att göra någon plan! Själva poängen är att man skall veta vad man skall göra och föregå det.  T ex vad gör vi om pat öppnar sig mycket snabbt och det blir svårt att lägga pudendusblockad? Lägger blockaden tidigare förstås. Just detta skall planen parera för. Avvikelse från denna skall finnas motiverad.

Det är bra att du försöker ge en förklaring, bättre om TS fick någon. Det är fruktlöst att begära svar.
Undertecknad har aldrig fått svar på varför min plan aldrig följdes, t ex varför jag blev suturerad utan bedövning, trots att jag bad om mera bedövning ett flertal gånger. Det handlar inte om akuta skeenden utan att många faktiskt brister något helt makalöst i sin yrkesutövning. Tyvärr handlar det om hur man ser på sina patienter och vad man har för människosyn och säkert också att man helt enkelt inte är bra på det kliniska hantverket. Jag tror att väldigt många barnmorskor är alldeles för avtrubbade och dåliga på sitt jobb.

Du hade alltså inga bra argument? Nä, jag är inte förvånad. 

Både okunnig och otrevlig. Jobbar du möjligtvis inom gyn? Du verkar höra hemma där nämligen.

Du gick till personangrepp på mig genom att vilja insinuera att jag var fet. Epiduralen blev jag påtvingad då jag skulle få Synticinondropp långt över PM-rekommendationerna.

Du besvarade inte på mig inte, utan när du fick ett svar du inte ville ha tog du till ett klassiskt härskarteknikssätt genom att babbla om något annat. 

Jag kollar på diskussionen av barnmorskors arbetsmiljö. Lösningen är hörselskydd och att stänga dubbla dörrar, inte att åtgärda varför kvinnor skriker. Mina vrål var inga "urvrål", det var avgrundsvrål. Kommer aldrig att förlåta det. De hörde mig skrika i dödsångest i flera timmar och gjorde ingenting.

Ja, jag fick en svår förlossningsskada, så det kan du ge dig på att jag har. Det är under utredning nu.

Hursomhelst så spelar det ju ingen roll, de och hela avdelningen kan få kritik, men de kan ju jobba på som vanligt ändå. Att bli av med legitimationen är ju i princip omöjligt om du inte är missbrukare.