varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?

Sjukvården har ett behov av att börja behandla kvinnor som människor.

Du kan ju fundera på vad som är så förbaskat viktigt med smärtlindring när du själv går till tandläkaren för att dra en visdomstand. Det är TS kropp, då är det TS som bestämmer hur mycket smärtlindring hon behöver. 

Eftersom du inte är kvinna kanske du inte bör uttala dig om att "omfamna smärtan" när det gäller kroppsdelar som du inte ens har? 

Det är ungefär lika bisarrt som att vi kvinnor skulle tjafsa om att du borde "omfamna smärtan" när du får en rejäl pungspark. 

Att uppleva smärta i en utsatt situation, när man är omgiven av människor som kan hjälpa men inte gör det, det är faktiskt en klassisk form av tortyr. 

Om man har en förlossningsplan där smärtlindring ska användas, då ska man väl för sjutton inte behöva bli utsatt för att den uteblir! Det är lika bisarrt som att du skulle gå till tandläkaren för en lagning och tandläkaren bestämmer sig för att skita i bedövningen. Vill du då få höra "äsh, det här är bättre för dig, visualisera smärtan och gå in i den bara!" 

Vilken smärtlindring som ska användas är en överenskommelse mellan patienten och vårdaren. Den planen ska följas såvida inte en livshotande nödsituation uppstår. 

???? 

Om personalen vid en behandling vill avvika från den plan de har gjort upp med patienten, då ska de informera om detta och inhämta patientens åsikter. Hört talas om patientens rätt till medbestämmande? Personalen kan inte bara plötsligt bestämma att bedövning inte ska användas. Anledningen till att smärtlindringen uteblev var uppenbarligen inkompetens och/eller felbehandling. 

Felet ligger INTE att hon inte fått information efteråt (även om det inte är okej det heller), utan i att hon utsattes för en form av övergrepp av personalen under sin förlossning. Det är inte acceptabelt att personalen tar beslut över huvudet på patienten, särskilt inte när beslutet strider mot den uppgjorda planen. 

Sådant här agerande från personalens sida traumatiserar patienter för livet, och det ska anmälas. 

Om du läser TS så skriver hon att hon "bad" om bedövningen och att personalen svarade med "vi får se". Hon var alltså INTE icke kommunicerbar. Det är möjligt att hon blev det efter att de vägrade henne bedövning. 

Att anta att en kvinna är icke kommunicerbar eller inte vid sina sinnes fulla bruk bara för att hon håller på att föda barn är dessutom rent oerhört nedvärderande av dig. 

Självfallet får man panik och skriker efter polis om man känner sig övergreppsutsatt. Det hade jag också gjort om personalen på operation hade börjat skära i mig utan bedövning. 

Men förlossningsrädsla handlar ju om en fullkomligt rationell oro för att skadas och/eller traumatiseras av en händelse som medför enormt höga skaderisker, både fysiska och psykiska. Att vara rädd för att tappa kontrollen i en situation där man löper risk att skadas för livet är fullkomligt rationellt. Det har ingenting att göra med att man har något slags maniskt behov av att ha kontroll över alla situationer alltid. Man kan aldrig ha full kontroll över ett barn, men det är få situationer i det dagliga föräldraskapet som riskerar att sluta med bestående analinkontinens för någon inblandad, såvida inte lille Petter leker med elvispen på ett mycket olämpligt sätt. 

Många rädslor har en fullkomligt rationell och konstruktiv grund. Att vara rädd för ormar och spindlar är en överlevnadsmekanism - den rädslan gör att vi undviker farliga djur som kan döda oss eller triggar oss att fly från dem om vi ser dem. Rädsla för höjder är också rationell - den håller oss borta från farliga platser där vi kan ramla och dö. 

Förlossningsrädsla är rationell av precis samma anledning, men att vara rädd för att skadas har ingenting med föräldraskapet i allmänhet att göra. Man kan vara fullkomligt paralyserande rädd för att skadas under en förlossning, utan att det har någonting alls att göra med hur man skulle hantera slabb vid frukosten. Återigen, de flesta vardagliga situationer i föräldraskapet involverar inte risk för PTS, depressioner, spräckta analer och snippor, framfall eller övergreppsupplevelser. 

Åh, har du varit med och bevittnat hela två stycken! Jamen då är du ju expert och vet allt! 

Jag tyckte också att det var väldigt dåligt organiserat på BB. Jag fick ingen information alls. Mitt barn låg på neo och jag var akutsnittad och fick inte gå så långt som till neoavdelningen, men rullstol var jättesvårt att få tag i. De var tvungna att leta och det kunde ta timmar. Helst skulle jag boka tid i förväg när jag ville förflytta mig. Oftast fick jag en rullstol som inte gick att köra själv, så jag var tvungen att ordna med personalen när jag ville flytta mig. 

Övriga aktiviteter på BB blev jag inte informerad om. T.ex. kom en tjej ut till allrummet och informerade om amning och hur man badar barnet. Det upptäckte jag eftersom jag råkade vara där och ta en kopp kaffe. Jag hade inte blivit inbjuden eller informerad. Visserligen skulle jag inte amma, men bada barnet skulle jag väl förr eller senare? Och ställa frågor om matning och sådant hade jag väl kunnat göra, jag också? 

Och när jag "checkade in" var det ingen som kollade matallergier eller något sådant, så när jag kom ut till matsalen första dagen och sade att jag var allergisk mot fisk blev mattanten skitsur och sade att det måste man anmäla i förväg, för då måste hon beställa extraportioner. Jag hade inte haft en tanke på det, jag anmälde ju mina allergier när jag checkade in på förlossningen. Tydligen skulle jag själv ha tryckt på larmknappen och informerat en sköterska? 

Allting jag ville veta fick jag fråga om. Hur det fungerade med tvätt, hur länge man förväntades använda samma kläder... jag skickade min man att köpa bindor, för personalen fick bara lämna ut en i taget och jag orkade inte hålla på och tramsa med att ringa på personal var tredje timme för att få en ny binda. 

"Välkomstfikat" med flaggor mm fick vi säga till särskilt om. 

Jag kände mig bra bemött på förlossningen för det mesta (även om det fanns puckon där också), särskilt som jag skulle föda med snitt och visste om att jag slapp ha med dessa inkompetenta människor att göra i en krissituation, men på BB var det bara sunk. Ingen brydde sig. Hur svårt ska det vara att gå igenom allergier och hur saker fungerar vid incheckning, eller åtminstone inom de närmaste timmarna, och se till att alla blir inbjudna till de aktiviteter som faktiskt ordnas? 

Och din åsikt är ungefär lika vettig som att förespråka att man ska laga hål i tänderna utan bedövning, med motivationen att du har hållit din fru i handen när hon lagade två tänder utan bedövning. Om du presenterar en sådan åsikt, kan du inte förvänta dig annat än att folk säger åt dig hur dum den är.