jag har berättat för min man att jag var otrogen

" En individ som är otrogen mot sin partner kan känna skuld och ånger över sitt beteende men bortförklara detta för sig själv genom att ändra sina attityder kring otrohet. Vid ett val mellan två lika goda eller dåliga alternativ kommer man att försöka övertyga sig om att det man valde var bättre än det andra alternativet, eller det som man håller på att bestämma sig för trots allt är bättre. Man strävar alltså efter kognitiv balans och försöker undvika kognitiv dissonans. "

Källa : Wiki - kognitiv dissonans ,  http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

Om kritik mot otrohet beror på "egna synder" som man vill dölja genom att fokusera på andras , kan man då inte lika väl påstå att acceptans för otrohet beror på att man ändrar sina attityder kring ´vissa synder för att hanskas med skuldkänslor för sina gamla synder ?

En sak är att fördöma/ta avstånd/kritisera en handling. En annan är just att fördöma en personen bakom handlingen.

Vad fördöms i följande citat "lämna det otrogna svinet", "en gång otrogen, alltid otrogen", "En otrogen ska man aldrig förlåta"?

Är det verkligen handlingen som fördöms, anser du? 

En handling kan förlåtas, personer är betydligt svårare att förlåta.

Enligt mig förlikas, närapå alltid, personen och handlingen när det kommer till otrohet. Det är i första hand personen som fördöms. 
Man "är inte" sina enskilda handlingar och misstag. Fel gör vi alla, i olika situationer, även du och jag.

Japp fel gör vi alla , samtidigt så finns det en viss sanning i "en gång otrogen alltid otrogen" , det är ju inte helt ovanligt att en otrohet repeteras , mao kan att råda en person som blivit bedragen att lämna vara precis lika bra som att råda personen att förlåta. Varför skulle det ena vara bättre än det andra ?

Men visst kan jag hålla med om att många ggr så dömmer man ut otrogna människor som helt igenom onda personer , men samtidgt tycker jag att man generaliserar precis lika mycket åt andra hållet där all slags kritik tolkas som försömmanden.

Att tex påstå att all slags kritik mot otrohet beror på egna synder låter ganska kategoriskt och enkelspårigt med tanke på att 90% av befolkningen verkar anse att otrohet är fel ?

Otrohet har ofta problem i förhållandet i grund. Otrohet skapar ett nytt problem, som i vissa fall löses. Dock glöms det grundläggande problemet i förhållandet bort, vilket i en del fall därför leder till återfall av otrohet.

Jag har ingen som helst statistik, men gissningsvis kan vi säga att 75% upprepar sin otrohet, vilket får tolkas som vanligt. 
Men gissningsvis drabbas också ca 75% av alla förhållande, någon gång av otrohet.

Kanske bäst att råda alla att lämna sina förhållande, av samma orsak???

Kanske tolkas kritik ofta som fördömande. Men uttrycker man ett fördömande, vilket flertalet gör, är det svårt att tolka på annat sätt. Det är INTE svårt att uttrycka kritik, utan att fördöma människan bakom.

Jag skulle tro att betydligt fler än 90% anser att otrohet är fel. Men skilj än en gång på handlingen otrohet och personen bakom handlingen. Handlingen är alltid fel, men det innebär INTE att den otrogne är "fel" rakt igenom, och bör betraktas som någon typ av avart.

Fast otrohet förekommer även i bra förhållanden och kan inte alltid skyllas på förhållandet , eventuella problem kan lika gärna finnas hos den som bedrar , att ge en sådan person en ny chans är ganska meninglöst då personen med allra största sannorlikhet kommer repetera sitt "misstag" om och om igen tills han / hon har bearbetat sina problem. Och även om problemen nu skulle ligga i förhållandet , finns det inga bättre sätt att yttra sitt missnöje / lösa problemen än genom att vara otrogen ?

Om man bör lämna eller inte lämna sitt förhållande efter en otrohet är helt och hållet upp till den bedragne att avgöra , ingen är tvingad att förlåta en otrohet , ingen är tvingad att ens försöka ha förståelse för sin partners otrohet , man kan lämna förhållande omgående om man så önskar. Man behöver inte ha någon "giltig" anledning för att välja att lämna sin partner , otroheten i sig kan vara skäl nog.

Japp , som jag redan skrivit så är det viktigt att skilja på handlingar och personer , men det är oxå viktigt att förstå skillnaden mellan kritik och fördömmanden och att förstå vad det är som fördöms , handlingen eller personen...vad är det som säger att man inte kan fördöma handlingen men inte personen ? Ser inget fel i att fördöma otrohet som handling eftersom handlingen i sig inte är speciellt bra , en åsikt som tydligen delas av större delen av befolkningen. Om 90% eller mer av befolkningen anser att otrohet är fel är inte det ett slags kollektivt fördömmande redan där ?

Lyssna på dig själv nu Fool.

"En otrogen människa handlar fel. En otrogen människa kommer göra om sitt misstag. Det finns ingen anledning till att förlåta och ge en ny chans". (ej exakt återgivet)

Din förutfattade mening är ju att en som handlat fel genom otrohet, kommer att förbli en otrogen människa. Människan kommer att vara ett "otroget (svin)".

Jag kan inte se det på annat sätt, än att du fördömer de människor som varit otrogna. Du kritiserar/fördömer INTE enbart handlingen. Då du dömer ut de människor som en gång handlat fel.

Jag svarar TS men som vanligt har Haskel mycket bra inlägg, jag har haft hjälp av dina synpunkter för egen del.

TS: Du ska ha en stor eloge för att du  berättade själv för din man att du varit otrogen, att du var så pass ärlig och stod för vad du gjort mot din man och talade om vad som hänt.

Om han kommit på att du varit otrogen hade du säkerligen ljugit och sagt att din man inbillade sig, det var inte så
allvarligt, det var BARA en gång och i 1 minut, att det BARA  handlade om sex etc etc.

När du nu själv berättat så får din man en annan tillit till dig. Han kan göra ett eget val, lämna dig eller så kanske han vill stanna. Naturligtvis så har han ett eget val oavsett hur det gick till, om du berättade eller inte men jag menar att  ärlighet varar längst. Du stod för vad du gjort och ni får ta ett beslut om och hur ni ska gå vidare tillsammans eller skiljas. Han kan få en annan syn på dig just för att var ärlig och berättade själv, han slapp fundera och misstänka och slapp höra några idiotiska lögner.

Däremot ger jag dig kritik för att du var otrogen över huvud taget. Det är oförsvarligt och finns ingen ursäkt alls att bedra sin partner bakom dennes rygg och tro att det inte drabbar någon.
Om det är problem i äktenskapet så prata med varandra för guds skull, det är ingen lösning att vara otrogen.
Att bli bedragen är fruktansvärt på många sätt.  Att försöka bygga upp sitt egen identitet, vem är jag, vad vill jag, vad står jag för.

Jag tror att då man varit otrogen så är det bäst hålla det dolt.
Att själv lära sig att aldrig göra om det, går det inte "hålla sig"  då
är det nog bättre berätta. För man blir nog mer "granskad" o har svårare
fortsätta, att vara otrogen då.

Att vara otrogen är inget man "bara är" utan det är man av en orsak.
Att den andre inte ser eller bryr sig om nog.
Att då få veta kan göra dem mer medveten om att de kanske misstar sin partner, om de inte ändrar sig...... :)

Ett lysande exempel på hur man kan kritisera och fördöma en handling, utan att ge sig på personen bakom.

Haha vilket löjligt försök att ta saker ur dess sammanhang och sammanställa dem på ett sätt som passar en själv , skulle föredra om du citerade ALLT jag skrev istället för vissa väl valda snuttar snuttar... personligen anser jag det är en väldigt fegt och ganska pateiskt sätt att föra en debatt.

Ang förutfattade meningar så verkar du vara ganska duktig på det du med då du drar slutsatser om mina åsikter som går trvärtemot det jag faktiskt skrivit , mitt förlsag är att du läser det jag skrivit och inte det du enligt dina förutfattade meningar tror att jag skrivit , läs om läs rätt....

Som jag klart och tydligt skrivt ett flertal ggr så fördömmer jag handlingen men INTE personen , sen om du hellre vill tro på dina förutfattade meningar så är det upp till dig , själv anser jag du själv att du ganska ofta ägnar dig åt att krampaktigt lägga skulden på otrohet på den bedragne , din oerhörda förståelse och förlåtelse verkar vara väldigt ensidig... men vad vet jag , kanske är det en förutfattad mening från min sida

Haskel, du behöver hjärngymnastik!

Oschlaka: Om du själv har bedragen av din partner i form av otrohet så vet du vad Haskel och  jag pratar om.
Om inte du har varit med om det, så är du som behöver hjärngymnastik.

Pratar du om att ha blivit bedragen eller om att ha bedragit ?
Om du pratar om att ha blivit bedragen så finns det många här som har den erfarenheten , men vi har tydligen kommit till helt olika slutsatser kring det.

Jo, jag erkänner helt utan omsvep att även jag har förutfattade meningar om saker och ting här i världen.

Vid det här laget har du och jag pratat och diskuterat så mycket, att jag anser att jag känner dig i mångt och mycket. Jag vet, vid det här laget att du inte direkt fördömer människor, otrogna eller inte. Men det jag menar, är att du uttrycker dig fördömande, mot människan, även om du inte menar det. 
Det är troligtvis den främsta orsaken till att vi två haft ganska hätska debatter tidigare i frågan. Dock vet jag nu att du är en klok man, med många visa tankar och åsikter.

Vidare känner du även mig vid det här laget. Du vet att jag inte skuldbelägger den bedragne. Däremot har jag en "förutfattad mening" om att även den bedragne ofta har ett ansvar. Ansvar och skuld är olika saker.
Exempel: "Tar jag inte mitt ansvar och ger min partner den kärlek och omtanke hon behöver, finns det risk att hon faller för någon annans uppvaktande".

Och jag erkänner utan omsvep att jag fördömmer vissa handlingar (obs handlingar inte människor). Jag fördömmer tom en lång radda med handlingar , som tex pedofili , våldtäkt , misshandel , mobbing , etc... i stor sett alla slags handlingar som sårar , skadar och förnedrar andra människor. Ser inget konstig i det alls.

Skillnaden är väl att vi verkar ha lite olika åsikter om just otrohet tillhör en av dessa handlingar. Om jag inte minns helt fel så var du och jag för en gångs skull rörande överen i en tråd som handlade om rasism , och där verkade du inte ha några problem alls med mitt "fördömmande" , andtagligen eftersom det var ett ämne vi hade liknade åsikter kring till skillnad från otrohet.

Så frågan är var gränsen går mellan att fördömma och att kritisera och om den gränsen inte är väldigt påverkad av vad man har för åsikter om ämnet ?

Om vi backar bandet lite så började denna diskution mellan dig och mig i just denna tråd med att jag besvarade ditt inlägg där du antydde att kritik mot otrohet beror på egna gamla synder... anledningen till det är att jag anser att det är att jag tycker det är att generalisera lite väl mycket. Jag tror man mycket väl kan tycka otrohet är fel och uttrycka det UTAN att för den delen behöva ha egna gamla synder i bagaget.

Ang förhållandeproblem och otrohet så håller jag med dig om att man har ett delat ansvar för förhållande , men inte för otroheten i sig , otrohet är inte en komulsiv reflex som "bara händer" det är ett medvetet val man gör , och medvetna val har man alltid ett eget ansvar för , det kan man aldrig skylla på något eller någon annan, inte ens förhållandet.... av den enkla anledningen att det går att göra andra val om man vill.

Därför håller jag bara delvis med om...

"Tar jag inte mitt ansvar och ger min partner den kärlek och omtanke hon behöver, finns det risk att hon faller för någon annans uppvaktande".

Dels kan man fråga sig , hur mycket min partner själv tagit sitt ansvar för förhållandet , man är trotts allt två i ett förhållande. Och dels skulle jag fråga mig varför hon valde otrohet istället för att prata med mig om våra problem så vi antingen kunnat lösa det eller upplösa vårt förhållande med värdighet ?

Att ha själv blivit bedragen.  Jag är inte riktigt med på vad du menar men jag kanske missuppfattat ngt.

Ok , var lite osäker på om du menade att ha blivit bedragen eller att ha bedragit....

Men vad var det du syftade på när du skrev.... ".Oschlaka: Om du själv har bedragen av din partner i form av otrohet så vet du vad Haskel och  jag pratar omså vet du vad Haskel och  jag pratar om. " ?