Jag trodde att det skulle gå ganska bra eller till och med vara härligt att föda barn, att det skulle vara en "urkraft", osv.
Nu i efterhand har jag jobbiga minnen av smärtan, inga värkstopp, lustgasen hjälpte inte och panikkänslor. Orkade inte skrika. Blev sedan snittad urakut, pga moderkaksavlossning.
Så nu undrar jag hur mammor upplevde sina förlossningar egentligen?
Ni kanske kan kryssa i det alternativ som stämmer bäst och gärna skriva och förklara :)
Mina två första har jag bra minnen av, kanske inte skulle beskriva de som härliga direkt, men helt klart fantastiska. Tredje blev ett jävla fiasko som slutade med akutsnitt, den vill jag helst inte minnas alls... :/
Trots igångsättning som tog 36 timmar upplevde jag bara förlossningen som positiv. Visst gjorde det ont och jag fick Eda som tog bort all smärta. Men krystvärkarna och att titta in i dotterns ögon för första gången var det mäktigaste jag varit med i hela mitt liv.
Min första gick fint. Min andra som är 3 veckor idag va skitjobbigt, trodde jag skulle dö av smärta! Va öppen fullt över en timme utan krystvärkarna. Hade vanliga täta värkar.
Jobbig. Fick frossa och kräktes av värkarna i början. Fick Eda som bara hjälpte till hälften. När krystvärkarna kom var edan slut. Värkarna kom utan paus och jag blev trött. Sonen drogs ut med sugklocka med endast lustgas som bedövning. Det gjorde ONT. Sen ville de sy utan bedövning vilket inte var nån bra ide. Så jobbigt är väl en ganska bra sammanfattning. Hoppas nästa blir bättre.
Jag röstade på "uthärdlig" eftersom det naturligtvis gjorde ont, men inte så ont som jag hade trott.
Jag blev igångsatt, så jag var förberedd. Och efter igångsättningen gick det fort. Så fort att någon bedövning inte hanns med. Jag fick nöja mig med lustgas. Men det funkade. Och i efterhand är jag glad att jag bara använde lustgasen.
På det hela en positiv upplevelse. Så egentligen hade jag velat ha ett alternativ som var bättre än "uthärdlig". 
Uthärdlig.
Det gjorde inte så ont, det gick snabbt. En drömförlossning. Men att beskriva det som härligt är ändå att ta i. Ligga där med folk som tittar mellan benen på en. Nej fy.
Jag tycker inte riktigt att något alternativ passar mig. Så jag röstade inte.
Jag ser tillbaka på min förlossning med glädje, men skulle inte beskriva den som "härlig och rosenskimrande". Det gjorde självklart förbannat ont, men inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Jag har hög smärttröskel så det spelade nog in. Däremot är jag urusel på att hantera sömnbrist så att inte sova på två dygn tog hårt på mig. Jag blev också besviken på att smärtlindringen inte fungerade.
Men smärtan var inte helt och hållet bara av ondo. Det var en häftig, nästan utomkroppslig, upplevelse också.
Hemligheten var nog att jag aldrig hann bli rädd på något vis. Jag kan hantera fysisk smärta bra som sagt, men blir lätt påverkad av oro och rädsla. Jag var så fokuserad att jag inte hade tid att tänka efter och bli rädd.
Jag tycker att jag hade tur och minns förlossningen som bra och inte för svår. Tog 22 timmar från att vattnet gick tills hon var ute. Runt 16 timmar med värkar.
Första var inte bra! Blev klippt och hon drogs ut, efter 1 st 2 timmarsvärk. Andra var jätte bra! S tom att jag skulle kunna föda ett barn till, där och då! Tredje, som var för snart tre veckor sedan, den var hemsk! television igångsatt med värkstimulerande dropp, som gjorde att värkarna avlöste varandra. Fick ha med en ST läkare som skulle göra/känna allt som bm gjorde/kände. TUR att det var sista barnet!
Jobbig och en rätt så otrevlig upplevelse, ingenting jag skulle göra om direkt...
Första förlossningen var helvetet på jorden. Andra förlossningen var galet snabb och smidig, mest positivt att säga om den.