Svårt att knyta an, skrikig pseudotvilling

Det är tufft att ha psuedotvillingar. Det blir dock lättare med tiden så det är bara att gilla läget . Det underlättar om mannen är hemma mycket så han har kanske möjlighet att vara föräldraledig en eller ett par dagar per vecka? Tänk på att barnen är det bästa du har och lillkillen skriker inte för att vara elak. Lycka till och hoppas att det blir lättare för er snart!

Min kompis dotter var väldigt missnöjd och skrek mycket. De tog med henne till deras kiropraktiker och det visade sig att hon vid förlossningen fått nån liten låsning. Efter några behandlingar var hon helt bra och nöjd.

Annars, kan du få avlastning? En stund varje, varannan eller var tredje dag. Utöver pappan? Nån som kan ta ut honom på promenad eller nåt. Så du kan umgås med storasyster. Eller sova om det är al

Om det är akut, skulle det stå.

Lycka till!

Känner igen mig i mycket av vad du skriver. Har själv ett år mellan mina ungar, första barnet alltid nöjd och glad, andra barnet konstant missnöjd. Det tog lång tid innan jag verkligen älskade och brydde mig om henne. Det vände för henne när hon var 2 år och hade gått några månader på dagis. Nu är hon 4 år och en glad och rolig unge, för det mesta.

Har 13 månader mellan barnen och för oss blev det storebror som fick en kris när lillasyster föddes och de hade båda två sömnstärningar i flera år, storebror regriderade och började amma lika ofta som lillasystrer etc...Hade ett helvete tills de blev normala i sömnen, vilket tog 4 och 5 år, före dess vägrade de sova själva och vaknade ofta nattetid, En fördel jag hade var att de dock oftast sov samtidigt. Jag skulle faktiskt råda dig att ha storasyskonet på dagis några timmar per vecka,så du får mystid med lilleman, det behöver ni båda för att han ska kunna knyta an till dig och du till honom.

Jag skulle också råda om att få avlastning, antingen av pappan eller annan släkting eller från dagis. Släpp duktighetstänket och ta emot möjligheten till hjälp. Att ha två så små som kräver 100% uppmärksamhet hemma på heltid är för mycket.
Jag har fått ett tredje barn som har varit otroligt krävande, han var sällan nöjd de första 7 månaderna. Jag skulle inte ha överlevt utan dagis. Sen lärde han sig att krypa och var nöjd i tre veckor och sen blev han arg att han inte kunde gå. Allt släppte runt 13 månader och nu är han mycket lättare, fast rätt svår att underhålla. I början var det kaos och extra mycket skrik de dagar alla barnen var hemma, för jag hann inte ha total fokus på honom. Men nu har det vänt och han är mer nöjd om stora syskonen är hemma. Om vi är hemma utan dem så skriker han som en stucken gris efter en halv timme bara för att han är uttråkad. Men det som underlättar är att ha större barn och veta att det går över. Det värsta är att folk inte fattar hur olika barn kan vara, det går inte att förklara hur jobbigt det är... Så jag förstår att du har det superkämpigt, hoppas att du kan få hjälp både fysisk och mental

Åh nej vad tufft det låter! Vet ni varför han skriker? Ont i magen eller något annat? Testat akupunktur, magdroppar, mjölkfritt, massage och allt sånt där som erbjuds?

Vi väntar nr.2 till hösten, kommer vara 14mån emellan. Dottern är busenkel. Men efter att ha läst här om din/era situationer så blir jag livrädd och vet inte riktigt vad jag ska ta vägen!!

Elmiina - oroa dig inte! Du kan inte göra något åt det nu. Min tvåa (om det underlättar) blev BUSENKEL. Min etta var en liten vilde som aldrig ville sova (dagtid). Trean är i nuläget ett mellanting.

TS - jag LIDER med dig. Din man kanske kan ta lillen på nätterna också. Det viktigaste är väl ändå att du får sova och börjar må lite bättre? Ni får hitta på ett schema när ni delar upp sömnen. Ta en helgdag var med dottern, eller dela upp en dag och försök göra något tillsammans allihop den andra dagen - så ni får umgås lite? Skulle det gå?

Jag förstår att du blir galen, man blir det när man lider av sömnbrist. PRATA med BVC, be om hjälp!! Din man har rätt att gå ner i arbetstid. Något vis går det att lösa på. Det är förhoppningsvis bara en väldigt kort period detta pågår! Och tänk "det går över!" För det kommer att gå över - jag lovar dig. Det är en vag tröst, men likväl en liten tröst!

Har ni provat ersättning?
Min mellantjej (har tre barn på tre år) blev mer nöjd och sov bättre när jag helt uteslöt mjölprotein i mer än en månad. Sen kunde jag börja igen efter ett litet tag med typ smör och sedan trappa upp det.

Vi har också varit hos kiropraktor men lilltjejen (3 månader idag) det hjälpte henne att få igång magen lite. Men andra har blivit hjälpta av akupunktur osv.. Alla våra har mer eller mindre magproblem, så jag förstår hopplösheten ibland. Men det där med"kolik" kan jag inte råda i, tyvärr.

Jag känner en familj vars barn skrek i flera månader (tror det var i fyra månader), det visade sig vara ett navelbråck. Bråka och be om en rejäl undersökning! Eller be någon, som orkar bråka, att göra det i ert ställe. (Jag fick ringa och SKRIKA på barnkliniken innan vi fick ordentlig hjälp, blev chockad över mig själv!)

Önskar dig/er stort lycka till!!

Klappa dig själv på axeln! Du kommer snart kunna njuta av båda dina barn, det tror jag verkligen på!!

Ber om ursäkt för ett rörigt inlägg.

Hoppas ni förstår.

Ts, läste lite noggrannare och såg att du pratar med någon redan! Det var bra!

Oj oj, det kan tro du skriver om mina barn.

Precis så hade vi med de två första barn.

Jag vaggade honom lääänge till sömns... Bara jag, inte pappan. De funkade inte ihop för de svettades tillsammans.
Jag var hemma med barnen så jag tog hand om barnen på nätterna medan min make som börjar kl 7 kliver upp kl 5 o var med barnen tills ca halv 7 sen åkte han iväg.
Jag gjorde välling själv, då jag förstod han kanske får ont i mage av mjölk (jag ammade heltid först sen ändrade jag på min kost som inte funkade så jag gav honom mjölkfri välling så han blev lugnare)
Idag kan sonen dricka mjölk men inte många glas. En glas med mjölk där o där.

Även barn nr 4 har samma "mjölkmage" som sonen hade, gjorde samma sak som jag hade gjort med sonen, dvs hemgjorda välling, köpte havremjölk, köpte mjölkfri smör m.m. i ett period.
Idag kan hon dricka vanlig mjölk då o då.

Jag har haft 3 av 4 riktigt skrikiga bebisar.

Det är jobbigt att aldrig få nöjd tid med bebisen. För så fort de är tysta måste man ju ägna sig åt det större barnet. Det innebär ju också att man aldrig får en paus.

Min tvåa var nog den jobbigaste och jag minns inte hans första månader mer än en dimma. Han sov verkligen aldrig nattetid (eller ja 5 min i taget, visade sig senare reagera på mjölk)

Nu är det ju snart sommar men annars hade jag lätt sagt dagis. Min äldsta hade redan gått på dagis när tvåan föddes och tack gode gud för de 15 timmarna då jag faktiskt 3 dagar i veckan kunde sova lite på dagen. Eftersom det inte riktigt är läge att skola in nu innan sommaren så är frågan om pappan kan vara hemma lite mer. Tar ni dagar så ni är hemma samtidigt onsdagar har du bara 2 dagar i rad själv och är man två kan ju faktiskt den ena gå ut medan den andra får vila en timme.

Och vad gäller anknytningen så tror jag det löser sig. Jag har inte knytit an fort till mina barn. Det enda som jag faktiskt gjort det till är den enda som varit rimligt enkel som bebis. De andra har tagit tid. Men nu flera år senare är det såklart ingen skildnad.

Man måste få tycka det är apjobbigt, man får acceptera att man ibland bara vill slänga ut ungen genom fönstret så länge man inte gör slag i saken. Man får jobba med sin sorg och besvikelse över att det faktiskt bara är jobbigt första tiden och man får acceptera att man kanske inte knyter an fullt lika fort som man önskat. Men det blir bättre och du har ju redan professionell hjälp så då tror jag du har alla möjligheter att det löser sig relativt fort.

Sen, en 6-månaders som skriker som besatt har ofta ont. Det kan vara överkänslighet mot något, det kan vara reflux men vad det än är så brukar det antingen ge sig med lite mer tid eller gå att åtgärda när man väl bara listat ut vad som är fel. Det svåra är just det där med att komma på vad som felas.

Min etta var nog ett klassigt 3-mån barn för hon gav sig efter det. Tvåan var nog mest mjölken med ev lite reflux också för han kräktes som en galning. Fyran är inte diagnostiserad men jag tror på reflux. Hon kräktes helt vansinniga mängder och jag provade ta bort allt ur maten (jag skojar inte jag ät ris, olja och salt endast i två veckor för att jag var så desperat) och ändå ingen förbättring. När hon slutade kräkas precis hela tiden mellan 5 och 6 månader började hon också kunna sova något lite bättre och sen i takt med att kräkningarna avtog blev det mindre och mindre skrik och mer och mer sömn.

Hej alla underbara människor som svarat. Har knappt vågat titta in i den här tråden för jag var så rädd för svaren jag skulle få. Jag förstår mig inte heller riktigt på familjeliv sidan så jag har haft lite knepigt att hitta tråden ska jag erkänna haha.

Att läsa att så många av er har kännt likadant och haft det ungefär på samma sätt fick mig att börja gråta av lättnad. Tack så himla mycket för alla svar och tips.

Kan förklara varför jag inte har min dotter på dagis. Det är helt enkelt för att vi är nyinflyttade i kommunen och inte fick någon dagisplats förrän efter sommaren. Men självklart hade dagis varit det absolut bästa alternativet.

Tycker att situationen har lugnat ner sug något. Det har visat sig att min son har återkommande öroninflammationer och att han antagligen haft det utan att vi vetat om det. Hemskt. Tänk så ofta jag har varit arg på honom när han egentligen haft ont.

Magen har vi helt uteslutit. Förutom att han skriker har han inga symtom på att ha ont i magen. Inga gaser, han drar inte ihop benen, han har normal avföring. Jag har helt enkelt trott att ungen är spritt språngande galen.

Min dotter sover nu hela nätterna men det gör inte min son. Inte ens nästan. Han vaknar kanske tio ggr / natt. Börjar inse att ingenting kommer vara enkelt med honom.

Har dock fortfarande det här anknytningsproblemet. Det äter upp mig. Jag vill känna den här enorma kärleken som bara sprutar ut ut öronen när man ser sitt barn. Men jag känner det inte. Och även om han börjar bli bättre nu så känner jag att det krävs så liiite för att jag ska bli tokig. "Soooooooov meeeed dig förfaaaaaaaan"

Såg nu att dom ska prata om hur tokigt det är att skaffa barn tätt på " Malou" nästa vecka. Ska INTE titta på det och bara få bekräftat vad jag utsatt mina barn för.

Ni ska veta att jag gör allt för mina barn . Jag skulle aldrig göra nåt galet även om jag ibland i tankarna skickar ut honom genom fönstret eller tar mitt pick och pack och bara sticker. Mm jag känner att jag håller på att dö inombords. Pressen att gå med två små pseudosar hemma varje dag och hålla alla nöjda och glada är helt vidrig.

Märker att jag att avstånd från allt och alla oxå för jag kan inte hantera fler relationer än dom jag har hemma för tillfället.

En vacker dag kommer jag skratta åt det här. Eller undra vad fan som hände, eftersom det bara kommer vara en dimma som någon av er sa.

Vet inte riktgt vem det här inlägget ska intressera. Vill bara säga tack till er alla.

Kram

Till elmiina.

Jag tror jag har en extremt jobbig liten son och risken att det ska bli så jobbigt för dig är ju inte stor. Vill absolut inte skrämma dig. Kan du ha den äldsta på dagis, så ha det. Det är där det har spårat för mig. Det kommer gå bra. Önskar dig all lycka!

jag har 13 mån mellan barnen. Kan bara säga att det kan gå lätt också. Vi hade inga större problem när de var små. Dock NU…de är tonåringar och den äldste har det så himla jobbigt (ska inte gå in på det nu) och det påverkar hela familjen och såklart då syskonet också. Det har vari rejält slitsamt sista åren men jag tänker att det hade det varit ändå, även om det varit längre mellan dem.

Jag kände att det där malouprpgrammet ska inte jag heller titta på :)

Vi hade svårt få barn, fanns inte på världskartan att säga nej till nr 2 när det visade sig att jag blev gravid så fort efter första. ska man då behöva få dåligt samvete för DET också? nej det vägrar jag att ha 

Har inga erfarenheter att dela med mej av, men det låter ju som om du har det väldigt jobbigt med pojken och förstår dina aggressiva tankar! Man blir ju tokig om man inte får sova och bara blir skriken åt oberoende hur vuxen och mogen man är! Jag undrar om pojken skulle kunna hjälp av babymassage eller liknande? Jag har själv gått på akupunktur och massage hos en fantastisk barnmorska mot graviditetsillamående. Jag vet att hon behandlar bebisar också. Det fina med att gå på s.a.s. alternativa behandlingar är att de ofta månar om hela mänskan och har tid att lyssna och försöka förstå. Tänker att det kunde vara fint för dej och lillen att tillsammans gå på något mysigt borta från vardagsmiljön. Kramar!  

Styrkekram till dig ts! Förstår att du har det urjobbigt! Hoppas att det vänder snart.

Hur går det med dig? Hoppas att det är mycket lugnare. Jag har en tjej på 4 år och en på 3 mån. Den stora var extremt missnöjd och skrek tills hon var 3.5 år. Bebisen är otroligt nöjd och lugn. Nu borde jag äntligen vara nöjd. Men är sugen på att skaffa en till. Är det vansinne? Fördelar/nackdelar?