Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

Vi använder också namnet på oss som inte är biologiska föräldrar. Men när bonussonen frågade om han fick kalla mig mamma så sa jag att han fick det. Men jag sa också att du har ju redan en mamma och jag är ju bara Stina egentligen.

Hans argument var att det blev enklare ihop med syskonen om alla sa mamma och så tyckte han om mig så mycket så mamma kändes bättre än Stina.

Nu efter ca 2 år har mina barn börjat fråga om de får kalla min fästman för pappa. Det har dock inte slagit igenom hos någon än.

Sen måste jag fråga: om det bara är biologiska föräldrar som får kalla sig mamma/pappa så får alltså inte adoptivföräldrar heller göra det? Låt familjer lösa själva hur de vill ha sina relationer!!!

Jag vill vara ensam mamma till mina barn, om jag får välja. Men känner de att de vill kalla sin pappas nya för mamma/bonusmamma/etc så tänker jag inte vända upp och ner på världen för det. Jag är glad om mina barn har vettiga vuxna runt sig, som de litar på. Vad de kallas är rätt oviktigt för mig.

Men ibland är det jobbigt för barn att visa på att familjen inte är mamma-pappa-barn. Flera gånger har vi hamnat i situationer där bonussonen blivit obekväm med att kalla mig Stina, och istället sagt mamma som de andra barnen. Och jag har ofta sagt att det här är mina grabbar och inte gjort någon skillnad. Det syns på honom att han trivs med att vara min son, också. Han är stolt över att ha tre föräldrar.