• SecretMe

    Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

    Som sagt, varför kallar man sig för biomamma/pappa, plastmamma/pappa, bonus och så vidare och så vidare?
    Det finns en mamma och en pappa, resten är inga föräldrar till dessa  barn.

    Varför gör man det?

    Jag har levt med en man med barn tidigare men tog aldrig på mig något mammaskap för det. Inte heller klistrade jag på exet någon pappadekal till min son sedan tidigare.

    Jag är mamma till två pojkar, mamma. MAMMA. Ingen jävla biomamma utan bara, bara mamma.
    Någon annan mamma kan de aldrig få.

  • Svar på tråden Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.
  • SecretMe
    Arbetsvegan skrev 2014-04-21 00:23:21 följande:
    Förälder har inget med genetik att göra utan är en titel man förtjänar, alltså kan barnen ha flera mammor och pappor. För att kunna särskilja alla mammor och pappor åt så använder man prefix som bio, gummi, plast, bonus etc.
    Det svarar jag bara kort och koncist "nej" på.

    Vi har helt olika åsikter.
  • SecretMe

    Jättebra med kärlek och omtanke från andra vuxna men det gör dem inte till föräldrar.

    Det är så enkelt, man har två föräldrar. En mamma och en pappa.

    Sedan är det jättebra om föräldrarna efter en ev separation hittar en ny livspartner som gillar deras barn. Men, det gör dem inte till mammor eller pappor. Oavsett prefixet.

  • SecretMe
    korralin skrev 2014-04-21 01:00:54 följande:
    familjen som konstruktion med bara två föräldrar är sjukt västerländsk och relativt ny.
    i andra delar av världen består ens familj av flera generationer och det är irrelevant/ej definierat vem som är mamma, pappa, mormor osv. kärnfamiljen som begrepp infördes på 50-talet och innan dess var de exakta släktbanden ganska obetydliga även här i väst - familjen var stor och vem som hade krystat fram ungarna/bidragit med sperma var ganska irrelevant. 

    din åsikt är således ganska inskränkt
    Var fick du det ifrån?
  • SecretMe
    Nenne666 skrev 2014-04-21 01:31:07 följande:
    Mina barn har ingen pappa och min särbo sen 4 år är en vuxen familjemedlem i vår familj och han heter xxx. Inget plast hit eller pappa dit. Vi bryr oss om varandra som en familj. Inte ens skolan benämner honom på det sättet så det känns gammalt och förlegat tom med från dom.
  • SecretMe
    Litet My skrev 2014-04-21 03:49:24 följande:
    Nenne666: instämmer, här är pappan så gott som frånvarande och sonen har bott med min sambo sedan han var 1,5 år. Men han kallas fortfarande vid namn även om han betyder massor och är som en pappa så är han inte "pappa" om man frågar honom (han är 9 år nu). Sedan har jag som säkerligen är trångsynt svårt att förstå vitsen med att ha fyra "föräldrar" om barnet redan har 2 fungerande, där tror jag inte det blir exakt samma.
  • SecretMe
    Näckrosen skrev 2014-04-21 08:39:07 följande:
    Vi använder också namnet på oss som inte är biologiska föräldrar. Men när bonussonen frågade om han fick kalla mig mamma så sa jag att han fick det. Men jag sa också att du har ju redan en mamma och jag är ju bara Stina egentligen.
    Hans argument var att det blev enklare ihop med syskonen om alla sa mamma och så tyckte han om mig så mycket så mamma kändes bättre än Stina.
    Nu efter ca 2 år har mina barn börjat fråga om de får kalla min fästman för pappa. Det har dock inte slagit igenom hos någon än.

    Sen måste jag fråga: om det bara är biologiska föräldrar som får kalla sig mamma/pappa så får alltså inte adoptivföräldrar heller göra det? Låt familjer lösa själva hur de vill ha sina relationer!!!
    Så kom den standardfrasen igen. Som den alltid gör i dessa sammanhang.

    Har man adopterat ett barn så har man lagligen blivit dess mamma eller pappa.
    Då finns ingen alternativförälder, eller vad man ska kalla det.

    Däremot om dessa adoptivföräldrar skulle hitta nya partners, det är då frågan bli aktuell.
    Då finns det ju heller inga "bioföräldrar" som det så populärt kallas, vad skulle det då hittas på för föräldraförkortning? Eller finns den redan? "Addomamma" och "addopappa" eller?

    Nej, mamma och pappa. That´s it.
  • SecretMe

    Personer som agerar med påhopp besvarar jag inte, så tro inte att jag missat något. Guld i mun

  • SecretMe
    Talatta skrev 2014-04-26 02:21:00 följande:
    Min sambo har en dotter på snart 7 år och en son på snart 4 år. Vi har en väldigt bra relation till deras mamma,båda två (min sambo och jag).
    Men för ett tag sedan kom båda barnen hem och sa att jag var ju också deras mamma nu. Jag var helt plötsligt en bonus mamma. Vi har alltid kallat mig vid namn (enbart). Men någonstanns på vägen har dom hört det här. Ska jag då förklara för dom att så inte är fallet,för att det inte finns några bonusmammor?
    Jag är ledsen men jag förstår inte vad vissa av er vill säga med det här?
    Att man bara har en mamma och en pappa.
    Det är det som är poängen.
  • SecretMe
    whitestar skrev 2014-04-26 20:40:50 följande:
    Jag är som en extra mamma åt min mans son när hans riktiga mamma inte är i närheten så därför ser jag mig som en bonusmamma åt honom. Men han kallar mig aldrig för nåt sånt utan säger mitt namn när han pratar med och om mig. Nåt annat skulle faktiskt kännas konstigt! Däremot gillar han att han har extra tremänningar via mig ! (Hans sätt att se på det)
    "Som en extramamma", bra uttryck!

    Det köper jag helt och hållet.

    Själv såg jag aldrig exets barn som någon bonus, snarare tvärtom.
    Årets plåga var de två veckorna under semestern när de skull bo hos oss. Efter ett par år senarelade jag min semester så jag slapp åtminstone dagtiden.
    Tyvärr.
Svar på tråden Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.