• Brumma

    Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

    Radhuspinglan skrev 2014-05-14 23:15:50 följande:
    Är man adopterad, så brukar man referera till sina adoptivföräldrar som "mamma" och "pappa", samt de biologiska föräldrarna som "biologiska mamma" och "biologiska pappa" (förkortat "bio"). Har man en mamma och en pappa som man inte får bo med, men som man kanske träffar nån gång i månaden, då har man EN mamma och EN pappa, samt en FOSTERMAMMA och en FOSTERPAPPA (då dessa har en juridisk omvårdnad om barnet). Om man däremot BOR och LEVER med sin mamma, och är med sin pappa och pappans nys tjej VH eller VV, då har man EN MAMMA, EN PAPPA, samt en "PAPPAS SAMBO" - en vuxen person som finns i hemmet men som inte har någon vårdnad eller annan juridisk rättighet vad gäller barnet.

    Vem bestämmer det? Jag har aldrig kallat mig själv annat än vid mitt namn när det gäller mannens dotter. Men HON använder ordet "extramamma" om hon skall förklara för ngn vem jag är. Inte pappas sambo eller numera fru. Det är hon som frågat om hon får kalla mig mamma eftersom jag är "som en mamma". (Vilket hon inte gör eftersom jag sa att hon fick kalla mig vad som helst men att hon redan har en mamma som kanske skulle bli ledsen om hon kallade mig mamma oxå, och att jag - oavsett vad hon kallade mig alltid skulle vara "som" en mamma om det var vad hon ville). Det är hon som säger sig ha tre föräldrar och det är hon som nu i tonåren lagt till mig som mamma på Facebook. Vad ska jag göra anser du? Säga åt henne att det hon känner o uppfattar är fel? För det har ngn "tyckare" bestämt....
  • Brumma
    WiJu skrev 2014-05-15 22:40:45 följande:
    Jag använder bara ordet bonusmamma på detta forum. Bonusbarn/döttrar använder jag bara när jag ska förklara att jag har två barn och två bonusdöttrar. Inget vi använder i vardagen så. Då är vi ju våra namn. Bonusdöttrarna säger att jag är deras bonusmamma eller pappas fru. Lite olika. Men som sagt så kallar vi ju varandra vid namn.

    Samma här. Bonusmamma har jag nog enbart använt hör på FL. Använder ordet bonus om min mans dotter ibland när jag skall förklara vår relation gör ngn, men oftast blur det just "min mans dotter" o så tillägget "min bonus" :) Och tösen ifråga går ju liksom inte runt o ropar "bonusmamma" när hon vill ngt... Utan vi använder ju våra respektive namn. Tror det är väldigt få som använder dessa benämningar till vardags inom familjen.
  • Brumma
    WiJu skrev 2014-05-16 09:24:11 följande:
    Det samma gäller ju bonusbarnens mamma. Jag säger ju aldrig biomamma om henne. Utan hon är deras mamma. Punkt! Jag säger ju till dom att hälsa mamma... INTE hälsa din biomamma!! Eller det här är NN och NNs biomamma utan detta är deras mamma. Det är ju endast i skrift desaa benämningar finns.. Ganska självklart att man förstår kan jag tycka!

  • Brumma
    SecretMe skrev 2014-04-26 20:30:03 följande:
    Att man bara har en mamma och en pappa. Det är det som är poängen.

    Så självklart skall man tillrättavisa barn och säga att det de känner är fel? Jag skall säga till min bonus att nej du, du får inte se mig som en förälder hur gärna du en vill. För det är jag inte. Det du känner är fel eftersom du omöjligt kan ha de relationen till ngn annan än din mamma och pappa. Så menar du?
  • Brumma
    sextiotalist skrev 2014-05-16 08:42:19 följande:
    För mig är och förblir föräldrar de som har föräldraskapet på pappret, dvs de bilogiska förädrarna / adoptivföräldrar och även i vissa fall fosterföräldrar. Men i mina ögon kan aldrig en partner bli en förälder, en mycket nära vuxen, en mycket viktig vuxen person, absolut som även kan anta en känslomässig föräldraroll. Men om jag tänker på förälder, så är det aldrig en ny partner jag tänker på.

    Nej, men vem är du att bestämma vad andra tänker på? Vem barnen tänker på? Varför är vissa vuxna så förmätna att de anser sig kunna sätta direktiv på hur barn får lov att känna?
  • Brumma
    sextiotalist skrev 2014-05-16 10:27:14 följande:
    Jag skrev att för mig är förälder en delvis juridisk roll (och ur lagstiftningen är det ganska klart vad som åligger en förälder/vårdnadshavare) Jag upprepar, missade du min mening "anta en känslomässig föräldraroll"

    Nej. Men jag undrar fortfarande - om ett BARN anser att pappas eller mammas nya är en förälder - inte bara har en föräldraroll - är det då fel av det barnet att känna så? Men ber samtidigt om ursäkt då jag nog läste in lite mer i ditt inlägg än vad som står...
  • Brumma
    sextiotalist skrev 2014-05-16 10:52:41 följande:
    Nu har jag faktiskt aldrig mött ett barn/vuxen med separerade föräldrar som upplevt den andra som en förälder. Men däremot har jag träffat dom som sagt att han var som en pappa för mig (eller mamma för mig), men aldrig kallat den nya för förälder.

    Ja vi kanske sätter olika betydelser i det. Min bonus har många gånger sagt att jag är "som" en mamma. Samtidigt så har hon många gånger sagt att hon har tre föräldrar samt att hon har mig tillagd som mamma på Facebook. Tillsammans med hennes mamma då såklart :) Hon är tonåring och jag har varit med i hennes liv sedan hon var ett år. Jag har aldrig sagt till vare sig henne eller ngn annan att jag anser mig vara hennes förälder utan enbart kallat mig vid namn. Hon har även hon kallat mig vid namn med ett flertal gånger (när hon var yngre) tagit upp frågan om hon fick kalla mig mamma. Jag har då alltid svarat att hon får kalla mig precis vad hon vill MEN att hon redan har en mamma som kanske skulle bli ledsen då. Och med tillägget att jag alltid kommer fortsätta vara "som" en mamma oavsett vad hon kallar mig om det är vad hon vill. Så jag undrar lite om det hon känt och själv satt ord på är fel?
  • Brumma
    sextiotalist skrev 2014-05-16 11:30:56 följande:
    Ja, man kan vara som en förälder, absolut. Men man är inte en förälder. Nu är ju flickan 17 år, men du kan fortfarande inte gå till skolan och få in uppgifter, för du är inte hennes förälder. När hon var mindre, hade du inte den absoluta rätten att vara tjänsteledig för VAB, för att du inte var hennes förälder (men du kunde få ersättning från fk, men det är en annan sak) Man kan vara som systrar, som syskon, som bröder etc även man inte är det.

    Bra :D då förstår jag vad du menar och håller fullständigt med. Juridiskt kan jag aldrig bli hennes mamma (och önskar inte heller bli det, hon har redan en) men jag är "som" en förälder rent känslomässigt (tröstar, stöttar, gör läxor, pratar hemlisar, uppfostrar mm)
  • Brumma
    Sophia85 skrev 2014-05-16 11:31:18 följande:
    Tycker det låter hur fint som helst. Och önskar att fler mammor hade det självförtroendet att vet att deras barn har redan en mamma och sen kan dom ha en extra mamma eller att hon känner att du är som en mamma för henne. Underbart!! Det är hon som har känt så och ni har respekterat hennes synsätt och hon VET vem som är hennes mamma. Nej.. kan inte sluta säga det. Känns underbart!

    Tack :) Vi har haft en del problem på vägen, speciellt sedan hon blev tonåring - men det tror jag de flesta föräldrar har, "bio eller bonus". Vi har dock en grund att stå på, att lura oss mot och att hitta tillbaka till, ngt som är få bonusföräldrar förunnat.
  • Brumma
    Radhuspinglan skrev 2014-05-16 16:57:19 följande:
    Jag kan tycka att det är lite skrattretande, hur den biologiska mamman alltid nämns som "biomamman" här på familjeliv. Varför säger man inte bara MAMMAN, kort och gott?

    Det kan jag faktiskt undra oxå. Har säkert använt det ngn gång just för att det är så vanligt här, men försöker skriva "min bonus mamma", eller som i mitt inlägg ovan - "hennes mamma". Att jag ibland kallar mig själv för bonusmamma här på forumet är ju mest för att beskriva min roll i förhållandet med bonus. Hennes mammas roll behöver liksom inte förtydligas...
Svar på tråden Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.