Jag är kär i min psykolog....
Det är faktiskt ganska vanligt, och det har att göra med den ganska speciella dynamiken i den typen av situation. Och det har egentligen ingenting med honom att göra. Det handlar om att du läser in saker i er relation som egentligen inte finns där. Han lyssnar på dig, han bekräftar dig, han behandlar dig med respekt. Du börjar uppleva det som att han är intresserad av dig. Och antagligen så är han inte det. Men han är antagligen medveten om att du känner så inför honom. Eftersom det är ganska vanligt förekommande att patienter känner så, och psykologer brukar vara bra på att känna igen det. Och det är en svår situation för psykologen också. Ur ett rent yrkesmässigt perspektiv.
Eller enklare, du tror att du är kär, men egentligen så missförstår du bara vad som händer. Det du känner finns inte. Det är missriktade känslor som har att göra med dom känslostormar som dyker upp ur era diskussioner.
Och det enklaste är att prata om det. Ta upp det nästa gång du träffar honom, så får vi se vad som händer. Säg "Jag har märkt att jag börjar få känslor för dig". Eller "Jag känner en viss sexuell laddning i vårt samspel. Och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det". Om han är en bra psykolog så kommer han att guida dig igenom problemet. Och kanske det hela löses bäst genom att du träffar en annan psykolog. Är han en dålig psykolog så slutar det med att ni träffas och har sex. Men det är ingen bra lösning på dina problem.
Tro mig när jag säger det: Det du känner inför honom finns inte på riktigt.
Problematiken är så pass gammal att det finns ett begrepp för det. Man pratar om överföring/motöverföring mellan patient och terapeut. Och det är lika gammalt som Freud...
sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96verf%C3%B6ring
Här är en tråd jag hittade när jag googlade lite:
www.terapisnack.com/topic/sexuella-fantasier-om-sin-psykolog-orsaker