Jag är kär i min psykolog....

Sluta att gå hos honom!

Varför? Kanske dum fråga, men jag tycker inte det känns självklart.

Du går ju hos din psykolog på grund av något problem eller flera...och jag har svårt att tro att d kan ta till dig hans hjälp till fullo om du sitter där och är vrålsugen på honom. Fokus försvinner från det det borde ligga på. Du bör ser fram emot, eller kännas lite jobbigt inför att träffa en psykolog därför att du får hjälp och inte för att du är kär i honom....fel fokus och det kan hindra sig från att bli bättre tror jag. Dessutom riskerar du att känna nedstämdhet när du inte kan få honom och hela tiden påminns om honom.

Det är faktiskt ganska vanligt, och det har att göra med den ganska speciella dynamiken i den typen av situation. Och det har egentligen ingenting med honom att göra. Det handlar om att du läser in saker i er relation som egentligen inte finns där. Han lyssnar på dig, han bekräftar dig, han behandlar dig med respekt. Du börjar uppleva det som att han är intresserad av dig. Och antagligen så är han inte det. Men han är antagligen medveten om att du känner så inför honom. Eftersom det är ganska vanligt förekommande att patienter känner så, och psykologer brukar vara bra på att känna igen det. Och det är en svår situation för psykologen också. Ur ett rent yrkesmässigt perspektiv.

Eller enklare, du tror att du är kär, men egentligen så missförstår du bara vad som händer. Det du känner finns inte. Det är missriktade känslor som har att göra med dom känslostormar som dyker upp ur era diskussioner.

Och det enklaste är att prata om det. Ta upp det nästa gång du träffar honom, så får vi se vad som händer. Säg "Jag har märkt att jag börjar få känslor för dig". Eller "Jag känner en viss sexuell laddning i vårt samspel. Och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det". Om han är en bra psykolog så kommer han att guida dig igenom problemet. Och kanske det hela löses bäst genom att du träffar en annan psykolog. Är han en dålig psykolog så slutar det med att ni träffas och har sex. Men det är ingen bra lösning på dina problem.

Tro mig när jag säger det: Det du känner inför honom finns inte på riktigt.

Problematiken är så pass gammal att det finns ett begrepp för det. Man pratar om överföring/motöverföring mellan patient och terapeut. Och det är lika gammalt som Freud...

sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96verf%C3%B6ring

Här är en tråd jag hittade när jag googlade lite:

www.terapisnack.com/topic/sexuella-fantasier-om-sin-psykolog-orsaker

Jag vet att det är vanligt, och antagligen inte äkta. Det är därför jag är osugen på att byta psykolog. Men vi har faktiskt ganska mycket gemensamt, vi pratar inte bara om mig. Han är dessutom skitsnygg. 
Det som är jobbigast är att jag analyserar saker till min fördel, tolkar in saker som inte finns, att han gillar mig också. 
Om han nu kan märka det på mig så vet jag inte vad vitsen är att jag berättar?

Därför att han är förhindrad att själv ta upp det om han inte är säker. Han kan ju tro att han har fel också, och då skulle du bli lidande av att han läste in saker som han inte var säker på. Det enda han kan vara säker på är det som du faktiskt säger till honom. Om du tar upp det på ett konkret plan så underlättar det för honom att lösa problemet.

Det är sant.... hmmm jag måste nogg fundera på det här en stund. Tack för era svar förresten!

Jag blir intresserad av vad n pratar om när ni inte pratar om dig. Berättar för dig om sina problem?

Nej nej! Men saker man gillar, hur man fungerar som person och hur man tänker och känner om saker. 

Är det verkligen sanning allt han säger då? Tror du inte att det kan vara saker som han säger för att det är just du som sitter framför honom och han anpassar sig efter dig på grund av att han är psykolog? Jag har svårt att tänka mig att en psykolog berättar hur man fungerar som person, hur man tänker och känner om saker med sina patienter....om det inte handlar om att välja sötpotatis framför potatis vilket heller inte säger något om en person.

Det är väl inget konstigt? Han gör det väl för att hjälpa mig att förstå mina känslor. Att en psykolog är personlig tror jag är ett måste i vissa fall, men han berättar ju såklart inte jätteprivata saker. Men ändå saker man skulle kunna säga till en person man tar en fika med typ.

Puff puff

Personlig och privat är två helt olika saker! Man kan säga mycket till en person man tar en fika med utan att utelämna något om sig själv.