Trött på att vara styvförälder..
Jag förstår dig!
Dock känner jag inte att du behöver egentligen tänka likadant som dina "bonusbarn". Det är din man/sambo som du ska kunna föra en dialog med och dela tankesätt med. Han borde självklart frågat dig först om vad du tycker och snackat ihop er. Det känns som att han "fryser ut dig" när det passar men sen förväntar sig att du ska vara förståelig? Det går inte riktigt ihop. Tar han egna beslut får han även stå för sitt kast. Tills han lär sig att respektera dig som sin partner. Det spelar ingen roll om det hade varit ett gemensamt barn som flyttat in (tycker jag) utan det är själva grejen att ni ska ha kommunikation! Komma fram till saker tillsammans. Och det är han som bär på största ansvaret för sina barn. Inte du! Och om deras mamma tror att det löser av sig självt så ja... då får hon märka att det inte är så! Men kraven måste du sätta på din sambo/man. Han är egentligen länken mellan dig och hans barn i tuffa beslut. Du ska inte behöva ta fighten direkt med hans ungar för att det är ett tydligt recept på misslyckande! Dom kommer inte att tycka om dig! Det borde komma från honom att dom ska hjälpa till, städa osv. Och du ska kunna backa up honom! Inte tvärtom. Eller inte alls...Det är tufft att vara bonusförälder! Jag vet det...