Vad är det värsta med en förlossning?

Jag är inte helt säker på att den här tråden kommer att hjälpa dig komma över din rädsla. Föda barn gör ont, man hanterar smärtan olika och ingen kan veta i förväg hur man kommer att reagera. Jag tog all bedövning jag kunde få och tyckte smärtan var överkomlig (för det mesta. Det är lite suddiga minnen där...). För man har ju inte ont i onödan - det är ju ett barn man får som lön för mödan och varje värk är ett steg närmare belöningen.

Mitt tips till dig är att prata med en barnmorska den dagen det blir aktuellt. Kanske behöver du samtalsstöd av en kurator eller en specialutbildad barnmorska? Det finns hjälp att få.

Problemet med din frågeställning är ju att det är så individuellt. Jag har haft tre snabba okomplicerade förlossningar. Har kunnat knalla till BB med bebis i famnen rätt omgående. Men jag har inte spruckit något eller så. Jag tycker att det finns två "värsta"-stunder. Den ena är när man är nästan helt öppen - alltså det sista under öppningsskedet. Sedan när bebisen har sitt huvud precis i öppningen. Någon beskrev den känslan som att kissa ut en melon och det tycker jag beskriver det hela rätt väl.....och sedan lättnaden när bebisen åker ut.....känns som en bläckfisk ungefär . Har klarat mig på bara lustgas. Var rädd för att gå till tandläkaren en månad efter första förlossningen. Helt logiskt är inte det hela . Efter tredje förlossningar fick jag rätt jobbiga hemorrojder, men det var OK efter ett par veckor.

Det värsta med min första förlossning, var att jag var okunnig och mjäkig. Jag hade inte tyckt det var nödvändigt att "läsa på" inför förlossningen, så jag blev livrädd när det hände saker jag inte räknat med (t ex att förlossningen startade före bf, fast det var första barnet). Sedan vågade jag inte säga emot den argsinta tant jag fick till barnmorska.

Värst med mina övriga förlossningar var lite olika. En förlossning startade tidigt på morgonen innan jag hunnit äta frukost, och jag mår verkligen inte bra när jag missar frukosten. Jag surade under halva förlossningen, innan min snälla barnmorska kom med en glassdrink. Vid min sista förlossning var det värsta att personalen var osynlig. Hur mycket jag än ringde på barnmorskan, så kom hon helt enkelt inte. Jag började tro att jag skulle få sköta allting helt själv.

Det värsta med min förlossning var när jag började blöda som en syndaflod efter min dotter kommit ut och de befarade brusten livmoder och sa man då blödde ut

Meh, hela mitt inlägg kom inte med, skriver om

Blödde ut

Blödde ut

Men vad händer med mina inlägg grrrr

Blödde ut

Det värsta med min första förlossning var ett helvetiskt långt värkarbete innan det satte igång ordentligt. Sov inte på 3 dygn och var helt slut, alltså helt slut som i att det kändes som jag skulle dö när helvetet verkligen drog igång. Med andra förlossningen var ingenting jobbigt, det gick jättebra allting.

Kom ihåg att alla förlossningar är olika och att skadorna man får efteråt skiljer sig mkt oxå. Jag sprack ingenting men hade ansträngningsinkontinens efter första barnet. Min syrra sprack hela vägen men har aldrig haft några som helst problem efter att hon återhämtat sig.

Det är ju tyvärr lite av ett lotteri det här med barnafödande