Tigerlilja75

Äldre 27 Apr 21:37

132 svar

Pojkvän som höjer rösten till sonen på första träffen ?

Jag befinner mig i en knepig och jobbig situation... Jag har träffat en kille som jag trivts med på alla sätt. Så efter att ha träffat honom några månader själv tog jag beslutet att låta min son som är 5 år träffa min pojkvän. Jag ångrar mig nu. Min son kan vara ganska påfrestande ibland när han inte lyssnar och han kan sparkas och strunta i att sluta göra saker när man säger till. Min pojkvän blev väldigt irriterad när han inte lyssnade och sa att " om du inte slutar blir jag arg" , sa väldigt hårt " titta på mig ... ( hans namn) " och tog honom i armen ( inte hårt men ändå) ...jag tycker det var lite magstarkt på deras första träff att han skulle " uppfostra " min son!! Nu känns det som att jag inte vill se honom igen . Samtidigt förstår jag att han ju måste få säga ifrån, men inte sådär mycket och på det sättet. Vad säger ni. Gjorde han rätt??

Mumin80

Äldre 29 Apr 16:29

#101

Sophia85 skrev 2014-04-29 15:37:37 följande:

Sverige måste vara land nr 1 i världen med barn med flest bokstavskombinationer. Undrar varför vartannat barn ska få diagnos för att "acceptera" ett beteende. Vissa barn är ouppfostrade. Vissa barn är odrägliga. Vissa barn är trögfattade. Vissa barn är för att skrika. Det finns många varianter och det behöver inte vara något vidare fel på dom!! Alltså att dom borde "få en diagnos". Det beror mycket på gener, familjen, uppfostran, umgänge etc. Det är föräldrarna som borde kollas upp och inte barnen alla gångerna!

Problemet med detta är väl att väldigt många familjer med "bokstavsbarn" faktiskt också lyckas få helt "normala" syskon till sitt bokstavsbarn. Varpå teorin om föräldraskapet uppenbarligen inte håller så bra.

I andra fall så kan det finnas väldigt många diagnoser i samma familj. Vilket inte är så konstigt eftersom dessa tillstånd till stor del är genetiska. Så bland befolkningen i stort är det ca 1 på 1000 som får diagnosen autism, medan vår autistiska dotters lillasyster har en ca 25% "chans" att få en diagnos inom spektrumet. Så även där så handlar det inte om föräldraskapet, utan om att dessa tillstånd är ärftliga helt enkelt.

Eftersom jag har två barn så kan jag också jämföra lite grann. Lillasyster är (antagligen) neurotypisk (d.v.s. diagnosfri). Och när jag ser hur barnen utvecklas, så är det så himla tydligt att neuropsykiatriska funktionshinder är verkligen beror på en annorlunda fungerande kropp och hjärna. Dotterns nerver, synapser, signalsystem, hormonsystem, hela kropp och hjärna funkar inte som andras. Det är inget "fel" på henne, men hon är annorlunda byggd. Men att låtsas att hon INTE är annorlunda, och funkar på ett annorlunda sätt, och därför kan behöva bemötas på ett annat sätt, DET är fel.

När det gäller "nr 1 i världen på bokstavskombinationer" så vill jag gärna att du anger källa Men Sverige ligger högt, ja. Vilket ju kan bero på att en av världens ledande experter inom området, Christoffer Gillberg, finns i Sverige, vilket säkert har lett till att diagnoserna är mer kända, och att vården i Sverige är "bättre" på att diagnostisera. Sen finns det många andra orsaker också: Får du barn i Sydsudan så har du antagligen mer akuta saker att oroa dig för än om ditt barn har adhd. I vissa kulturer är funktionshinder väldigt skam/tabu-belagda, vilket gör att familjer hellre gömmer undan problematiken än utreder den. I Frankrike accepterar man inte att dessa diagnoser finns, därav att dom har ett väldigt litet antal som får diagnoserna (men bara för att strutsen med huvudet i sanden inte ser himlen, så upphör liksom inte himlen existera). I USA beror det antagligen väldigt mycket på vilken sjukförsäkring du har, var du bor o.s.v. om du kan utredas.

Froststar

Äldre 29 Apr 16:38

#102

Natulcien skrev 2014-04-29 10:53:28 följande:

Man får ju hitta en balansgång.

I många andra länder tillåts även barnaga, och barn ses som andra klassens samhällsinvånare som ska lyda och visa respekt, men de får ingen respekt tillbaka. Så vill man ju inte heller ha det. Tysta, lydiga barn som har slutat vara barn och som helt saknar självkänsla...

Men därifrån till att sluta vara förälder och inte bry sig är ju steget ganska långt. Så svartvitt är det ju sällan.

Ser du ingenting däremellan?

OK, den här inställningen förklarar ett och annat. Ungar kan bara bete sig om de agas. Annars får de leka apa och förstöra för alla andra för de ska minnsann inte kränkas genom skarpa tillsägelser. Visst, det är ju dessutom mycket bekvämare för föräldrar att ungarna härjar på andra ställen än hemma så att alla andra får ta smällen.

Din onyanserade syn på saken, som du dessutom försöker vända mot mig med kommentaren "ser du ingenting emellan" är den tyvärr så typiska för föräldrar som själva är så bortskämda och övertygade om sin egen storslagenhet att deras ungar blir små marodörer tack vare "fri uppfostran". Fri uppfostran betyder inget annat än ingen uppfostran. Barn kan inte uppfostra sig själva och många av dagens svenska föräldrar är för slappa, för bekväma och för egotrippade för att göra det åt dem.

Min avatar speglar känslorna jag får då jag läser genomsnittliga FL-ares inlägg

Sophia85

Äldre 29 Apr 16:42

#103

Mumin80 skrev 2014-04-29 16:29:46 följande:

Problemet med detta är väl att väldigt många familjer med "bokstavsbarn" faktiskt också lyckas få helt "normala" syskon till sitt bokstavsbarn. Varpå teorin om föräldraskapet uppenbarligen inte håller så bra.

I andra fall så kan det finnas väldigt många diagnoser i samma familj. Vilket inte är så konstigt eftersom dessa tillstånd till stor del är genetiska. Så bland befolkningen i stort är det ca 1 på 1000 som får diagnosen autism, medan vår autistiska dotters lillasyster har en ca 25% "chans" att få en diagnos inom spektrumet. Så även där så handlar det inte om föräldraskapet, utan om att dessa tillstånd är ärftliga helt enkelt.

Eftersom jag har två barn så kan jag också jämföra lite grann. Lillasyster är (antagligen) neurotypisk (d.v.s. diagnosfri). Och när jag ser hur barnen utvecklas, så är det så himla tydligt att neuropsykiatriska funktionshinder är verkligen beror på en annorlunda fungerande kropp och hjärna. Dotterns nerver, synapser, signalsystem, hormonsystem, hela kropp och hjärna funkar inte som andras. Det är inget "fel" på henne, men hon är annorlunda byggd. Men att låtsas att hon INTE är annorlunda, och funkar på ett annorlunda sätt, och därför kan behöva bemötas på ett annat sätt, DET är fel.

När det gäller "nr 1 i världen på bokstavskombinationer" så vill jag gärna att du anger källa Men Sverige ligger högt, ja. Vilket ju kan bero på att en av världens ledande experter inom området, Christoffer Gillberg, finns i Sverige, vilket säkert har lett till att diagnoserna är mer kända, och att vården i Sverige är "bättre" på att diagnostisera. Sen finns det många andra orsaker också: Får du barn i Sydsudan så har du antagligen mer akuta saker att oroa dig för än om ditt barn har adhd. I vissa kulturer är funktionshinder väldigt skam/tabu-belagda, vilket gör att familjer hellre gömmer undan problematiken än utreder den. I Frankrike accepterar man inte att dessa diagnoser finns, därav att dom har ett väldigt litet antal som får diagnoserna (men bara för att strutsen med huvudet i sanden inte ser himlen, så upphör liksom inte himlen existera). I USA beror det antagligen väldigt mycket på vilken sjukförsäkring du har, var du bor o.s.v. om du kan utredas.

Beklagar att du "lider" av detta... Inte meningen att trampa i klaveret! Styrkekramar till dig!

Froststar

Äldre 29 Apr 16:42

#104

Och för att det här är FL, bäst att förtydliga. Jag menar inte att ungar ska agas, första delen av inlägget var sarkastiskt.

Min avatar speglar känslorna jag får då jag läser genomsnittliga FL-ares inlägg

Natulcien

Äldre 29 Apr 16:48

#105

Froststar skrev 2014-04-29 16:38:56 följande:

OK, den här inställningen förklarar ett och annat. Ungar kan bara bete sig om de agas. Annars får de leka apa och förstöra för alla andra för de ska minnsann inte kränkas genom skarpa tillsägelser. Visst, det är ju dessutom mycket bekvämare för föräldrar att ungarna härjar på andra ställen än hemma så att alla andra får ta smällen.

Din onyanserade syn på saken, som du dessutom försöker vända mot mig med kommentaren "ser du ingenting emellan" är den tyvärr så typiska för föräldrar som själva är så bortskämda och övertygade om sin egen storslagenhet att deras ungar blir små marodörer tack vare "fri uppfostran". Fri uppfostran betyder inget annat än ingen uppfostran. Barn kan inte uppfostra sig själva och många av dagens svenska föräldrar är för slappa, för bekväma och för egotrippade för att göra det åt dem.

Vad är det för "inställning" du yrar om? Och är det någon som verkar slå sig för bröstet och se sig som storslagen så är det väl den som skrivit ovanstående. Maken till dömande attityd har jag sällan skådat.

Du raljerar över min fråga om du inget ser mellan barn som lyder och barn som leker apa? Men du verkar ju alltså inte se något däremellan?

Jag är absolut inte för någon "fri uppfostran". Vår 3,5-åring går utmärkt att ha med överallt. Han kan bete sig. Och skulle han någon gång inte kunna det, så går vi hem. Så enkelt är det.

Har du läst någon av Jesper Juuls eller Lars H Gustafssons böcker? Jag tror att du skulle få en och annan välgörande aha-upplevelse av det.

Froststar

Äldre 29 Apr 17:08

#106

Natulcien skrev 2014-04-29 16:48:20 följande:

Vad är det för "inställning" du yrar om? Och är det någon som verkar slå sig för bröstet och se sig som storslagen så är det väl den som skrivit ovanstående. Maken till dömande attityd har jag sällan skådat.

Du raljerar över min fråga om du inget ser mellan barn som lyder och barn som leker apa? Men du verkar ju alltså inte se något däremellan?

Jag är absolut inte för någon "fri uppfostran". Vår 3,5-åring går utmärkt att ha med överallt. Han kan bete sig. Och skulle han någon gång inte kunna det, så går vi hem. Så enkelt är det.

Har du läst någon av Jesper Juuls eller Lars H Gustafssons böcker? Jag tror att du skulle få en och annan välgörande aha-upplevelse av det.

Så fort man nämner att barn i många andra länder är väluppfostrade och kan vistas bland människor utan att behöva en apbur kommer du och många andra direkt med en kommentar om att i många länder är barnaga tillåtet. Det är standardsvaret då man vågar nämna att svenska föräldrar har helt tappat greppet. Så ja, det kallar jag definitivt för en onyanserad inställning.

Ungar ska inte tränas ute till bekostnad av andra människor. De ska lära sig att lyssna innan de tillåts vistas på ställen där de kan störa andra med hysteriskt skrikande, springande (under t.ex. föreställningar eller mellan borden på restaurang), förstörelse, o.s.v. Speciellt på ställen där folk har betalat och har rätt till att få det de betalat för utan att andra lata, slappa människor ska förstöra det.

Om folk inte kan uppfostra sina ungar till att inte bete sig sådär så brister de allvarligt i sin uppfostran. Visa mig den boken där det står att ungar ska socialiseras på bekostnad av alla andra som inte valt era ungars dåliga, obehärskade och ouppfostrade uppförande. Om du visar mig en sådan bok skulle jag nog påstå att alla med sunt förnuft hade kallat författaren och dem som följer boken för idioter.

Min avatar speglar känslorna jag får då jag läser genomsnittliga FL-ares inlägg

Kittten

Äldre 29 Apr 18:22

#107

Tigerlilja75 skrev 2014-04-28 16:38:24 följande:

Tack alla för ert engagemang och svar. Jag förstår att det är svårt att svara när man inte har alla ingångsvärden, men ni som tycker jag är en kass mamma, och som undrar om min kille kommer stanna pga min son- er kan jag bara skratta åt :). Så mycket vet jag att jag är en bra mamma. Jag är rolig,omtänksam, generös,kärleksfull och dessutom snygg. Jag har aldrig slagit eller skrikit åt någon av mina barn och de är omtyckta kamrater, söta och den lille kille som detta handlar om är en otroligt positiv, gladlynt och omtänksam liten kille. Men sedan är han FULL av energi, och i matsituationer med nya människor blir han en pajas som ska synas och vägrar äta. Vid det här tillfället så satt både min son och pojkvän i kökssoffan och min son hade ätit lite och ville inte ha mer så han lade sig ner med fötterna mot mon kille och " tryckte " mot honom och lät högt olika läten som han tycker är kul. Jag sa till, flera gånger och min kille var rätt snabb att lägga sig i, det slutade med att jag bar bort honom från bordet och satte honom vid tv'n för att vi skulle få äta i lugn och ro. Det var INTE så att jag struntade i att uppfostra - det gör jag sällan. Tyckte att killen dock la sig i för snabbt , skillnad om jag struntat i situationen .... Och jag tycker också att det var fel tillfälle ( första gången de överhuvudtaget ses) och att han kunde blivit skrämmande för min son eftersom det var ett " hot" om att bli arg med i bilden och att ta tag i hans arm var för mycket tyckte jag. Det behöver ingen göra ... Inte ens jag. Så hemsk är han inte. Jag tolkar det mesta störande beteendet från honom som uppmärksamhetsbehov. Jag kan upplysa er som tror att jag blir lämnad att det tror jag inte då han är kär i mig och dessutom också sett hur underbar sonen är för det mesta. Och skulle han lämna mig pga något sådant som min son gjort, ja då pallar han inte mycket och jag skulle gladeligen se honom lämna vårt liv.

Om det var du som blev sparkad på kanske du hade tyckt annorlunda. Sparkar ett barn på mig så väntar jag inte på att en förälder ska säga åt h*n utan säger åt själv, jag är också människa som kan få ont och har känslor och det är bra att även barn förstår det tidigt. Men kan hålla med om att han inte borde tagit tag i armen eftersom man själv som vuxen aldrig skulle acceptera det och då tycker inte jag barn ska behöva acceptera det heller. Annars tycker jag att gjorde helt rätt.

Natulcien

Äldre 29 Apr 18:26

#108

Froststar skrev 2014-04-29 17:08:18 följande:

Så fort man nämner att barn i många andra länder är väluppfostrade och kan vistas bland människor utan att behöva en apbur kommer du och många andra direkt med en kommentar om att i många länder är barnaga tillåtet. Det är standardsvaret då man vågar nämna att svenska föräldrar har helt tappat greppet. Så ja, det kallar jag definitivt för en onyanserad inställning.

Ungar ska inte tränas ute till bekostnad av andra människor. De ska lära sig att lyssna innan de tillåts vistas på ställen där de kan störa andra med hysteriskt skrikande, springande (under t.ex. föreställningar eller mellan borden på restaurang), förstörelse, o.s.v. Speciellt på ställen där folk har betalat och har rätt till att få det de betalat för utan att andra lata, slappa människor ska förstöra det.

Om folk inte kan uppfostra sina ungar till att inte bete sig sådär så brister de allvarligt i sin uppfostran. Visa mig den boken där det står att ungar ska socialiseras på bekostnad av alla andra som inte valt era ungars dåliga, obehärskade och ouppfostrade uppförande. Om du visar mig en sådan bok skulle jag nog påstå att alla med sunt förnuft hade kallat författaren och dem som följer boken för idioter.

Det beror nog mycket på hur man umgås. I mina bekantskapskretsar finns inga barn som behöver apbur. Men det beror nog på att jag umgås med vettiga människor som är sansade, förnuftiga och kan bete sig och som respekterar sina barn.

Visst finns det föräldrar i samhället som brister i sitt föräldraskap, som curlar och som inte kan säga ifrån. Men de utgör knappast en majoritet. Så det är ju extremt onyanserat att hävda att svenska barn behöver apburar.
Sen beror det ju på hur känslig man är också. Om man avskyr barn så stör man sig naturligtvis på att barn ens finns t.ex.

Och jag har aldrig sagt något om att barn ska tillåtas skrika hysteriskt eller springa runt på föreställningar. Det är bara du som har skrivit om det. Som sagt, vår son kan tas med överallt utan att störa eller leka apa.

Och boktipsen kvarstår. Om inte annat för att ge en nyanserad syn på barnuppfostran.

SupersurasunkSara

Äldre 29 Apr 18:28

#109

Det var väl bra att han satte en tydlig gräns kring sin egen person. Visade att man inte gör så som din son (antagligen) gjorde, mot honom.
Eftersom du sagt till flera ggr (som jag uppfattade det) men din son inte lyssnade så behövde du ju hjälp.

Helle 85

Äldre 29 Apr 18:30

#110

Sophia85: ja hur kommer det sig, troligen för att jag ser frustrationen som tar form i ett slag eller spark. Jag vill inte att du ska tro att jag inte säger till men jag försöker med muntliga tillsägelser längre när det gäller slag eller spark mot mig medan om han gör detta mot någon annan så flyttar jag på honom tidigare. Sen är det nog något som jag kommer bli hårdare med ju äldre han blir och ju mer jag känner att han förstår. En del i det hela är att jag vill lära honom att hantera sin ilska, försöka visa honom bättre sätt att hantera sin frustration. Då kan jag få slag i processen men detta vill jag inte utsätta någon annan för, det yttersta ansvaret för sonens uppfostran ligger hos mig å min man :) hoppas du förstår vad jag menar

Pojkvän som höjer rösten till sonen på första träffen ?

INNEHÅLL