Bollen är i rullning

Det har du alldeles rätt i! Oavsett tid man försöker så är det lika tråkigt när det inte blir något plus :(. Tänk om kroppen hade signalerat tydligt att något inte står rätt till då hade ju allt gått så mycket effektivare ;).

Ja jag menar det :) men vi ska vara glada att vi har så otroligt mycket hjälp vi kan få. Mer eller mindre alla får hjälp så de kan bli gravida. Det ska nog mycket till för att alla chanser ska vara slut. Så tänk positivt, snart är det er tur :)

Måste bara få skriva av mig även om jag inte vill tynga dig med mina problem. Min sambo kom hem igår och berättade att hans lillasyster ska ha barn....lillasyster! Ja blev så ledsen och faktiskt arg och kände att livet bara är så jävla orättvist. Här går jag och inget hellre vill bli gravid och så skakar de hans kalsonger så är det fixat för dem. Vad har jag gjort för att förtjäna detta lidande?!? Det är såklart inte hennes fel men det blev bara för mycket för mig. Känner mig just nu bara så less :(. Ska göra titthålsoperationen nästa vecka och då ska de också kolla om jag har passage i äggledarna. De lär säkert hitta fler "fel" på mig... Förlåt att jag är bitter. Behövde bara få det ur mig.

Åh känner igen det där. En av mina vänner (som har en kronisk sjukdom, som jag inte skulle önska någon hade) har blivit gravid med båda sina barn på första försöket. Sånt svider i ens hjärta även om man blir glad för deras skull. Men jag känner att jag distanserar mig från henne mer och mer. Och varje gång jag läser en statusuppdatering om vänner och bekanta som väntar smått blir jag också ledsen. Men så är livet, allt kommer inte serverat eller planerat så som man kanske skulle önska. Men man får också tillåta sig att bli ledsen.

Jo jag vet, en del saker bara kommer andra får man kämpa för det är bara så det är och jag har accepterat att hon blev det före mig men det kommer över mig lite då och då ändå. Hade jag bara vetat att jag kommer bli gravid och få bilda familj så hade jag inte varit så orolig men det vet jag inte med säkerhet. Jag vet att den risken är ganska liten men den finns där ändå i mitt huvud.

Du har så rätt och det har jag inte dåligt samvete för men jag peppar mig att blicka framåt också, det går inte att ge upp ;)

Tack för dina ord :).

Nej ge upp ska man inte göra. Man får ta en månad i taget och passa på att göra de sakerna som är enklare att göra utan barn! Nej de är just osäkerheten som är jobbigast, att man varken vet ja eller nej. Håller tummar och tår att vi får våra efterlängtade barn en dag!

Jo jag försöker tänka så och vi försöker ta vara på det på olika vis.

Det är så skönt att få ventilera här med personer som har gått eller går igenom samma sak. Då är jag helt plötsligt inte ensam, vilket det många gånger känns som. "Alla blir gravida utan problem utom jag". Men jag försöker tänka att det är en mening med att det dröjer, en positiv sådan.

Jag håller mina tummar och tår med så borde vi väl ändå dubbla våra chanser :).

Ja jag tycker också det är så bra med dessa forum där man kan prata med likasinnade. Dessa problem vill man ju inte alltid ta med sina vänner, speciellt inte de som inte har dessa problem. Jag är trött på att höra "er tur kommer" "slappna av"..etc Ja det är förmodligen en mening med att få vänta. Man får tänka så!

Låter väldigt bra det där med dubbla chanser! Låt oss se på det så!!

Precis. De försöker ju att vara snälla men det känns tyvärr inte bättre för det.

Vem vet, vi ska kanske få tvillingar eller trilllingar ;) så det är därför det dröjer ;)