SFL80 skrev 2014-05-02 18:43:33 följande:
Alltså, du är föräldraledig med en bebis och har dessa två hemma under dagarna också om jag fattar det rätt? Oavsett så tycker jag att du är grym som står upp för dina känslor. Du, eller jag, är inte superhjältar. Vi är människor. Det är jobbigt att ha barn. Det fanns en tid då jag bröt ihop minst tre gånger in dagen och jobbade min man över 10 minuter sprutade tårarna! Det är bättre nu, barnen är större, jag har fått göra saker som utvecklar mig. För det handlar om det också när man är föräldraledig, hur fint det än må vara att vara hemma med sina barn så gillar, iaf jag, tanken på att utvecklas och göra saker för mig. Det gör i det långa loppet något gott för mina barn.
Det jag kan trösta dig med är att du är inte ovanligt otålig, stressad eller dålig som förälder. Inte heller är dina barn värre än andra barn, tro mig. Du är bara i en situation som förmodligen inte överensstämmer med den fantasi du hade av den innan den uppstod. Det blir, som många även bekräftar, lättare ju äldre de är. Kram på dig!
Tack, ja det är så jag känner rakt av. Inte så jag är, så jag känner. Jag blir tokig av att gå hemma, och när barnen då inte kan sysselsätta sig ordentligt utan blir beroende av att jag åker iväg med dem nånstans för att finna behovet, så blir det nästan värre. De tips du gav om utveckling ska jag absolut ta till mig. Jag funkar bäst med balans i mitt liv och nu har jag inte det. Allt handlar om hem och barn. Jag har inte ens några vänner..det pga att jag låtit mitt privatliv, familj tagit överhanden samt att några har flyttat långt bort så har man tappat kontakten pga det. Har heller inte orkat skapa nya kontakter. Hade en ny vän, men var tvungen att säga upp kontakten Ska kanske försöka gå till öppna förskolan, bli bättre på att åka hemifrån när sambon kommer hem.
Jag hoppas att det blir lättare ju äldre de blir, de är ju ändå 6 och 7 år.
