Min mamma tycker inte om dig!

Sen behöver det inte vara så att allt som en fyra åring säger är sant, det kan lika väl betyda att "jag är arg på dig" "jag tycker inte om dig" "jag är orolig att du ska ta min pappa i från mig"

Du svarar
"Det gör inget, jag tycker om dig och det är det som gillas eller hur?"
Fortsätter hon så säger
Nej, alla kan inte tycka om alla, så din mamma behöver inte gilla mig

Precis vad jag tänkte. Min femåring testar  mig genom att berätta att han tycker mycket mer om pappa än om mig, det är inte kul att höra men jag vet att han håller på och lär sig känslor och behöver testa dem.

Det är väl bara för din sambo att fråga sitt ex om hon sagt så till barnet. Det kanske hon inte alls ha gjort. Barnet kan ha hört henne prata med någon annan och uttryckt detta. Hon kan ha talat i telefon eller vad som helst och inte varit medveten om att barnet varit i närheten och hört. Det har väl hänt de flesta av oss att våra barn nån gång råkat få höra något som inte var ämnade för deras öron.

Jag tycker det är en stor skillnad på om hon sagt det till barnet, eller till någon annan. 

precis alla behöver inte gilla varandra bara respektera varandra

ska en fråga vad barnet tycker om att mamman säger såna saker?

Mycket sant det här, brukar väl vara åt det här hållet jag svarar. Fastän jag tycker personligen att det är fel av mamman att sätta barnet i en sådan situation att  den måste känna att mamman inte gillar mig. Barnet är hos oss 50% av tiden så det blir enligt mig fel att föda en sådan konfliktfylld känsla i barnet.

Vi har en relation byggd på mycket kommunikation, så pratar gör vi hela tiden. Det kan vara ett sätt för barnet att testa mig då det har börjat komma nu de senaste gångerna. Barnet står och ser lite fundersam ut innan den säger något i stil med, "min mamma tycker inte om dig, min mamma är arg på dig, jättearg, hon kommer förvandlas till en arg varg...."

Fast relationen mellan mamman och mig är rätt spänd så att barnet får höra detta av mamman är TYVÄRR inget jag tvekar vidare mycket till. Har fått höra från säkra källor den senaste tiden att både jag och pappan blir illa talade om framför barnet.

Detta märks tydligt de gånger mamman bråkat med pappan om något, då barnet kommer till oss och är väldigt ledsen och förvirrad. Vi hanterar situationen rätt bra trots allt men det börjar bli tröttsamt för oss alla, inte minst barnet som såklart lider mest då den inte är mentalt utvecklat till att förstå konflikten och "man behöver inte gilla alla".... För barnet är vi alla viktiga vuxna.. :/

Detta skulle vara den självklara lösningen såklart. Att bara fråga. Men tyvärr i detta fall är det inte så okomplicerat som det borde vara. Att fråga och konfrontera mamman med detta dilemma skulle med all sannolikhet bara förvärra situationen.

Barn känner av sinnesstämningar så vet inte om jag håller med om att det är en skillnad på om det är direkt uttalat till barnet eller om mamman springer omkring och snackar skit till sina vänner. Barnet är ändå närvarande och känner av mammans "känslor" och jag anser det vara lika oansvarigt i både fallen.

"Små grytor har också öron" ..... eller hur går det gamla talesättet?

Jag tycker inte du ska ta förgivet att mamman har sagt detta TILL barnet, däremot har barnet kanske (?) hört mamman säga detta till någon annan.

Jag tycker inte du ska lägga så mycket vikt i det alls. Det är nog ganska vanligt att mammor (och pappor) inte gillar exens nya partners om dom har barn ihop.

Bara att bete dig snällt mot barnet så att denne i alla fall tycker om dig. Mer än så behövs inte!

Tja, min femåring säger rätt ofta att hen inte tycker om mig.

Jag tror inte att du skall göra så stor sak av det. barnet är litet och förstår inte reaktionerna och tankarna som ett sådant uttalande kan ge. Om nu inte mamman kan förhålla sig vuxen i situationen är det nog ännu viktigare för din och barnets relation att du ser till att göra det.

Säg "Jaså. Ja, man behöver inte tycka om alla. Huvudsaken är att man kan vara trevlig och respektera varandra i alla fall." och låt sedan saken bero.