efter opponering?

Det är klart att det finna handledare som är bara skit, och som student hoppas man såklart att opponeringen ska gå bra ifall handledaren har förespeglat en att uppsatsen är tillräckligt bra. Men det kan också hänga på examinatorerna, som ställer olika krav. I det här fallet kanske du hade en examinator som ställde låga krav, medan kompisens examinator var av det noggrannare slaget? Det finns också studenter som själva kräver att få lägga fram sin uppsats, och studenter som helt enkelt inte är mottagliga för handledning. Och det var väl ändå din kompis, inte handledaren, som skrev uppsatsen?

Jag menar inte att påstå att din uppsats var sämre än du tror, eller att din kompis skrev en dålig uppsats och ignorerade sin handledare, jag menar bara att föreslå att i verkligheten är inte relationen mellan handledarens kompetens och studentens prestation lika enkel som du framställer den.

Om du själv inte har bråttom att få din examen kan du ju också vänta med att göra dina ändringar till efter semestern. Får du mycket att ändra på är det väl optimistiskt att tänka sig knappt en dags arbete till ändringar. Du vill ju hinna packa också.

Opponeringen är inte ett spel för galleriet utan en del av arbetet. Din granskning av en annans uppsats ingår i betyget, liksom ditt försvar av din egen uppsats. Det är ytterligare ett tillfälle att visa att du förstår det vetenskapliga arbetet.

Examinatorn är ju disputerad och erfaren och proffs på det vetenskapliga, å andra sidan har gissningsvis opponenten lagt ner mer tid på granskningen och kan därför ha upptäckt saker som examinatorn inte har tänkt på. Gissar att examinatorn efter opponeringen kan hjälpa dig att sålla i vilka kommentarer som är relevanta och vad som behöver ändras.

Det låter märkligt tycker jag. Vad händer om man faktiskt har en usel handledare då? Examinatorn kan inte släppa igenom vad som helst.

80 sidor med 80 unika källor i ett examensarbete är ju en helt orimligt stor omfattning. Det är klart att det verkar motsägelsefullt att få kritik för att man har gjort ett jättejobb, men på ett sätt kan man säga att du hade missförstått uppgiften (jag tycker att 40-50 sidor också är för långt för en examensuppsats av en ensam person).

Examinatorn har bara 6 timmar per uppsats i sin tjänstefördelning (där jag jobbar, det kan säkert variera). Skulle alla skriva 80 sidor när förväntat omfång är ca 30 är det ganska enkel matematik som krävs för att inse att det blir en ohållbar situation för en examinator som kanske har tio uppsatser att läsa och bedöma (okej, jag vet att inte alla skriver så långa uppsatser, men jag tycker att det räcker med en). Så där hade jag definitivt satt stopp för din textproduktion om jag hade varit din handledare (och inte bara för examinatorns skull, också för min egen eftersom jag inte heller kan göra mitt jobb under sådana omständigheter).

Jag förstår, men du förstår säkert också varför ditt arbete var problematiskt. Det är ju jättebra med ett stort intresse och engagemang, det kan komma till stor anledning ifall du är intresserad av att forska i framtiden.

Skriver två och två gör man om man gärna vill samarbeta med någon, kanske är det en bra drivkraft för dem som inte är lika självgående som du, men det uppstår förstås lätt problem ifall studenterna är på väldigt olika nivå eller ställer olika höga krav på sig själva. När jag har handlett uppsatser som två har skrivit tillsammans för jag en dialog med examinatorn om hur jag har uppfattat arbetsfördelningen, förutom att det ska framgå av uppsatsen och opponeringen vem som har skrivit vilken del, och vad man har bearbetat tillsammans.

Jag har inte handlett många som har samarbetat. Hittills har det funkat även om det har uppstått konflikter. De har klarat av att genomföra det ändå.