Problem med sköldkörteln

Biopsin känns, det gör den men det går över snabbt. De sticker ju in en ganska grov nål och tar en bit så det vore konstigt om det inte kändes. Jag gjorde bara biopsi, tog inte så lång stund. Fick åka hem direkt efteråt.

Vill inte skrämma upp dig men det gjorde ganska ont. Värst var att veta att läkaren skulle sticka en gång till efter den första. Men det gjorde inte ont länge. Inte var det det ondaste jag haft heller.

Har/hade precis som du; förstorad sköldkörtel. 

Fick remiss till NÄL och var inne för UL. Läkaren konstaterade att det var en cysta och han tömde den på vätska.

Om det är som för mig, dvs bara förstorad sköldkörtel pga cysta, då gör man ingenting. Läkaren sa att cystan kan fyllas med vätska igen och att man då bara gör samma sak, dvs tömmer den.

Blir det så att den fylls på om och om igen, kan man ju kanske överväga att operera bort halva sköldkörteln.

Min verkar fyllas med vätska igen så jag har redan ställt in mig på att jag kommer få tömma den med jämna mellanrum.

Risken att det skulle vara cancer, som även jag är grymt orolig för, är ganska liten. 

Är det flera knölar kan det vara så enkelt som knölstruma.

Min läkare sa att det faktiskt är ganska vanligt att det uppstår cystor i sköldkörteln. Orsaken är oftast att man har gjort någon plötslig rörelse; sträckt sig, sovit konstigt etc, eller att något stort hänt i livet (dödsfall, skilsmässa, stress. Jag tror min uppstått pga stress på jobbet. Då kan en cysta uppstå väldigt plötsligt. Det gjorde det för mig. 

Kom knölen plötsligt för dig, en dag från en annan, eller hur det gick det till?

Förstår precis. Det är fruktansvärt obehagligt med knöl på halsen, eller var som helst i kroppen. 

Har dina sköldkörtelhormoner påverkats något av knölarna?

Risken att det skulle vara cancer, som även jag är grymt orolig för, är ganska liten. 

Är det flera knölar kan det vara så enkelt som knölstruma.

Min läkare sa att det faktiskt är ganska vanligt att det uppstår cystor i sköldkörteln. Orsaken är oftast att man har gjort någon plötslig rörelse; sträckt sig, sovit konstigt etc, eller att något stort hänt i livet (dödsfall, skilsmässa, stress. Jag tror min uppstått pga stress på jobbet. Då kan en cysta uppstå väldigt plötsligt. Det gjorde det för mig. 

Kom knölen plötsligt för dig, en dag från en annan, eller hur det gick det till?

Förstår precis. Det är fruktansvärt obehagligt med knöl på halsen, eller var som helst i kroppen. 

Har dina sköldkörtelhormoner påverkats något av knölarna?

Usch, vad jobbigt det måste ha varit! Det är ju fullt förståeligt att man blir med orolig då. 

Jag tror att hur man mår psykiskt påverkar kroppen betydligt mer än man tror, så att en sådan stor händelse i livet har säkert påverkat dig även fysiskt. Det vore nästan konstigt om det INTE gjorde det.

Jag lade märke till att min knöl ändrade storlek lite beroende på om jag var stressad och orolig, och när jag inte var det. 

När jag var 22 år hade jag en knöl i bröstet, och visst även om risken för bröstcancer är liten, så är man skitorolig. Visade sig dock att det var fibroadenom och helt ofarligt, men ändå. Vi människor är nog skapta för att se det negativa..

Har du fått reda på några provsvar ännu? Väntan är nästan det värsta. Man vet inte riktigt hur man skall bearbeta det innan man vet vad det är.

Hej ts, hur har det gått för dig? Har du fått veta något mer?

Vad skönt att du fått veta något och att det inte var malignt!

Struma betyder bara att sköldkörteln är förstorad, men säger ingenting om varför,

Orsaken till förstoringen kan vara cancer (som du nu vet att det inte är), tumör (vilket INTE betyder cancer), cysta (som i mitt fall), eller inflammation.

Tumör hade jag i bröstet. Är det godartat är det bara en knöl helt enkelt. Plågas man inte av det så brukar man inte göra något åt det. Min försvann (krympte). Det är ju dock betydligt mer obekvämt med en knöl i halsen.

Det kan ju vara så att det är en inflammation i sköldkörteln och som jag förstått det kan det ta ett tag innan det blir bättre. Gör det ont? Blir det bättre om du tar ex Ipren?

Du borde ju faktiskt få hjälp. Det är fruktansvärt obehagligt i halsen när det sitter något där.

Hur går det med andningen? Trycker det på luftstrupen? Det brukar bli fart på läkarna om man har svårt att andas.

Hejsan 

Har bara läst den här tråden utan att skriva nått.

Men förstorad tror jag menas med att den är större än normalt och vid sånt tillfälle så borde man få behandling. Är ju viktigt att få ner svullnaden i sköldkörteln som gör att den är förstorad vilket påverkar sväljningsmöjligheterna. 

Jag är inne på min andra omgång med Graves sjukdom, första gången jag hade det var 2008 eller 2009 och då mådde jag piss rent ut sagt. Väldigt förstorad sköldkörtel och svårt att svälja. Gick även ner 30 kilo på mindre än 6 månader. 

Då fick jag thapaczol för att "stänga av" sköldkörteln så den skulle få vila så svullnaden i den skulle gå ner. Efter några månader fick jag även levaxin. Medicinerade i 2 år sen innan värdena såg bra ut igen. Under dessa år lämnade jag prover regelbundet. Man sa inte Graves sjukdom då utan giftstruma. 

Nu var jag uppe förra veckan igen till medicin, upptäcktes att jag har fått tillbaka Graves sjukdom. Men det var i samband med att jag lämnade prover för att jag skrev in mig på mvc. 

Den här gången har jag inte mått ett dugg dåligt men däremot gått ner 24 kilo, men det trodde jag var normal viktnedgång eftersom jag gick mellan 8 km-1 mil om dagarna. Sköldkörteln är något förstorad men inget som påverkar mig negativt. 

Så nu går jag på lägsta dosen tiotil och ska lämna ännu tätare prover än jag gjorde sist.

Jag hoppas verkligen att den lilla i magen inte har tagit för stor skada under dessa veckor som jag gått obehandlad. 

Låter ju rätt oroligt att få problem med sköldkörteln utan att ha avvikande värden eller annat som påverkar sköldkörteln negativt. Inflammation då? Sa dom inget om att det kunde vara det? Det gör dom tydligen inget åt så vitt jag fattade. 

Nä jag vet precis hur det känns, otrevlig känsla.

Man känner sig ju så glad över att lyckas tappa kilon och så kommer sköldkörteln och förstör det.

Har själv gått ner 24 kilo den här gången och kommer att gå upp alla kilona igen pga medicinerna. Hatar det :/.

Hoppas jag med att den inte har. Men vågar helt ärligt inte göra ett ul förrän rul när min särbo kommer och är med. Så jag vet inte riktigt hur det står still med den lilla. Är pga Graves sjukdom sjukskriven sedan i måndags, allt för att förhindra ett missfall som det tydligen ökar risken för, även tillväxtproblem kunde dyka upp. Förvarnad att det kan bli förlossning i Uppsala istället pga sjukdomen. 

6 månader är ju jätte lång tid att vänta på att kolla upp sköldkörteln igen. 

Känner igen den känslan och även besvikelsen när man upptäcker att man går upp alla igen utan att man kan påverka det. 

Jag frågade läkaren om man inte skulle kunna gå ner i vikt utan att sköldkörteln skulle börja krångla? Fick inget svar på det bara att jag skulle ha misstänkt sköldkörteln igen när jag hade gått ner så mkt. 

Nja, går man mellan 8 km-1 mil om dagen för att man inte äger någon bil så känns det som det kan vara normalt att gå ner i vikt, men vad vet jag?

Det här lär bli min sista graviditet för dom blir bara värre. Går det åt skogen med bebisen så kommer jag inte att försöka få en tredje:/. 

Tyckte dotterns graviditet var jobbig med komplikationer så gott som hela tiden och GBS på det, men GBS känns som rena rama barnleken nu.