Hur pallar ni?!

Är man en perfekt familj om man uppfostrar som du tycker? Om man INTE gör dessa saker då? Är man en dålig mamma då? Jag menar alla är inte socker hysteriska. Vissa tycker inte att det är någon stress med pottan. Inland kan man kanske bli arg på sitt/sina barn och kanske inte alltid är superpedagogiska? Är det fel att äta falukorv ibland? Och om ens 2 åring inte är intresserad av att räkna? Vad är man då? En misslyckad familj istället för en perfekt familj som du skriver?

Btw så började jag potträna min äldsta dotter vid 7mån ålder. Vid 8mån bajsade hon ALDRIG i blöjan utan bara på toa och potta. Hon var helt blöjfri dag som natt vid 2år. Men jag ansåg mig inte bättre än andra för det. Och nej man har inte alltid samma tid med fler barn. Man kanske väljer bort en del småsaker en del fixideer och anser att tiden med barnen är viktigare? Det ÄR inte hela världen om man äter falukorv och makaroner ibland. Jag tycker folk som gnäller att det är jobbigt med ett barn är roliga. Ett barn är SEMESTER för mig. Det är ju aslätt med ett barn. När jag hade ett barn hade jag massa tid för annat. Nu har jag 4 och tycker fortfarande det funkar och vi har rutin men nej det finns inte oändligt med tid.
Men jag har ändå tid att finnas där för alla mina barn. Jag tycker min tid är viktigare än en maträtt som tar 2timmar att laga.

Tja, du. Min perfekta värld ser helt enkelt inte ut som din . Har tre barn i åldern 0-6 år. 

vad menar du med perfekt familj?

Jag tror ni missuppfattade mig. Jag är inte ute efter att ha den perfekta familjen. Tvärtom, vi är rätt chill, käkar köttbullar o makaroner, har lego utspritt över hela huset, kan låta disken stå över natten osv.
Men trots detta får man det knappt att gå ihop. Därför undrade jag hur ni som har allting så perfekt klarar det, ni måste ju gå under totalt.

Alla har det nog inte så perfekt, om de inte är perfektionister som löper stor risk att gå in i väggen.

Som förstagångsförälder kan du påtala att du är duktig och läser för ditt barn flera gånger varje dag och leker med det jämt på golvet o s v. Som andragångsförälder släpper du på prestigen, om du vill få ett drägligt liv där du inte stressar ihjäl dig.

Vissa har nog städhjälp och är väldigt effektiva och prioriterar hemmet framför att bara ta det lugnt och sitta vid datorn på familjeliv, när man vill koppla av en stund. Jag kan göra andra saker också, men de är inte lika lätat att avbryta direkt när barnen vill ha min uppmärksamhet.

Nu är min yngsta 11 månader så hon utforskar mycket själv och pausar en kort stund i knät för närhet. 

Jag har blivit mer pedagogisk och mer nogrann med ekologisk mat som är gjord från grunden ju fler barn vi får (har 4 st och en till på väg). Tycker det blir enklare på något vis. Barn nummer fyra är tex. det enda barn jag lagat egen barnmat till.

Försöker planera så långt som möjligt dagen innan så det inte blir för stressigt när man ska iväg. Stress är aldrig bra och det är då det flyger grodor ur munnen. Att välja sina strider är också något jag blivit bättre på, kompromissa och tvingat mig själv att bli mindre pedant. Det gör faktiskt ingenting om disken står över natten, eller om man inte dammsuger varje dag. Kan vara bra att barnen ser att man inte behöver vara perfekt för att vara duga.
Men självklart blir jag också arg och kan känna mig slutkörd. Man är ju bara människa.

Godis och sötsaker är ju klart enklare med ett barn. Men det är ju bara att inse att ju äldre de blir så gör de ju mer som du gör och mindre som man säger så man får ju ha vettiga matvanor hela familjen om det ska hålla i längden. Om äldsta barnet aldrig smakat något sött innan 3-årsdagen men från 10 år kvällsfikar bullar med föräldrarna varje kväll så är jag rätt övertygad om att det sätter sämre vanor än 1-åringen som fick en bulla men sen bara gofikar en gång i veckan.

Glass har jag ännu inte gett barnen innan middag men äpplen, riskakor, morötter och någon smörgås kan jag ta till om de är vrålhungriga.

Med flera barn (har 4 mellan 4 och 10 år) så löser de ju väldigt mycket av sig själv också. De får vänta men de är ju inte dummare än att vill de något flera stycken så hjälps de åt.

Jag brukar försöka ha en matplan. De dagar minst ett av barnen har aktiviteter från kl 17 får man räkna med att det är halvont om tid att laga mat. Så antingen bestämmer man sig för att den dagen äter vi prefabköttbullar och pasta men äter vettigare mat resten av veckan eller så förbereder man dagen innan så man bara behöver värma på.

Jag tycker själv att någorlunda vettig mat och barnens samt vi vuxnas träningstider är rätt heliga. Men herregud i övrigt är det långt ifrån perfektion. Det enda jag faktiskt hållit som jag sa att jag aldrig skulle göra innan barnen är att jag aldrig stoppat en peng i en sån där bil på någon affär och jag har faktiskt heller aldrig köpt godis i kassan för att barnen flippat (däremot anar ni inte hur många tuggummipåsar det gått genom åren för husfridens skull :D )

Jag orkar absolut inte med att vara perfekt, har två barn. Strävar efter att hålla en "good-enough" nivå helt enkelt. Yngsta lär ju sig massor av storebror på både gott och ont. Hinner t.ex. inte läsa så mycket för yngsta som jag gjorde med äldsta. Men yngsta har ändå lärt sig att prata mycket tidigare. Så jag antar att syskonens stimulans ger jättemycket.

Jag kan inte jämt hålla tålamodet. Speciellt inte om jag själv är trött, hungrig eller sjuk. Men jag tror inte det gör så mycket om man blir arg ibland och river i heller. Barnen får väl se att man inte är perfekt som människa. Jag brukar be om förlåtelse efteråt om jag känner att jag blivit för sur.

Tycker det är väldigt stor skillnad mellan ett barn och två. Med ett barn så slipper man ju hela biten med syskonbråk och tjafs. Jag lägger ner väldigt mycket tid och energi på det för tillfället känner jag. Mina två är i luven på varandra hela tiden. Det är rena semestern om man bara har ett av barnen hemma =) Båda mina barn är väldigt lugna och gulliga men tillsammans så retar de gallfeber på både varandra och på mig....

jag har fyra barn och är nog mer good enoug
Vi äter förvisso nyttig mat men visst tusan köper jag glass mitt i veckan i bland, så farligt är inte det.
Mina krav på hemmet är inte lika höga och jag underlättar vardagen med städhjälp.
Ser heller inget egetvärde i att drilla några hen till att kunna gå på pottan vid 22 ,månaders ålder eller att kunna räkna till 10 då man är två.
ta det lite lugnt och njut lite mer i stället

Jag var en väldigt "duktig" förälder till första barnet (fast hon fick oftast burkmat). Hon pottränades från sju månader och då läste vi även godnattsaga och många pekböcker om dagarna. Hon var dock väldigt lätt att vara en "duktig" förälder åt eftersom hon sov hela nätter från att hon var fem veckor och var som ett litet ljus om dagarna.

Det finns inte en chans att lillebror sitter kvar på en potta och böcker tycker han är till för att bita och riva sönder. Sova är han inte så mycket för heller!

Ingen är en perfekt  förälder och jag tycker inte man är perfekt mamma bara för att barnet kan gå på pottan vid 2 års ålder.
Alla har sina egna rutiner och att tro att någon är perfekt är att sätta krokben för sig själv
Jag har 4 barn och  ett 5:e på väg, jag har rutiner,  lagar ekologisk näringsrik mat från grunden men det är sällan jag stressar för fullt.
Jag kör de rutinerna som passar mig och min familj bäst.
Glass kan jag ge mitt i veckan  och ser inte det som en jättegrej

Ja just det och tennisbollen som flyger omkring  tar jag helt sonika bort  och säger att  härja får dem göra ute och inte inne.
Jag har lärt mig att välja mina strider med dem äldre och även med dem yngre och börjar inte gapa om varje grej då jag inte känner en hemsk stress hela tiden med att hinna med, jag kör med konsekvent handling om dem inte gör som jag säger (tidigare läggdags eller tar bort  en sak dem tycker om )

Njut av kaoset

saker funkar bätte om man är pedagogisk än om man inte är det.