Hur pallar ni?!

Jag orkar absolut inte med att vara perfekt, har två barn. Strävar efter att hålla en "good-enough" nivå helt enkelt. Yngsta lär ju sig massor av storebror på både gott och ont. Hinner t.ex. inte läsa så mycket för yngsta som jag gjorde med äldsta. Men yngsta har ändå lärt sig att prata mycket tidigare. Så jag antar att syskonens stimulans ger jättemycket.

Jag kan inte jämt hålla tålamodet. Speciellt inte om jag själv är trött, hungrig eller sjuk. Men jag tror inte det gör så mycket om man blir arg ibland och river i heller. Barnen får väl se att man inte är perfekt som människa. Jag brukar be om förlåtelse efteråt om jag känner att jag blivit för sur.

Tycker det är väldigt stor skillnad mellan ett barn och två. Med ett barn så slipper man ju hela biten med syskonbråk och tjafs. Jag lägger ner väldigt mycket tid och energi på det för tillfället känner jag. Mina två är i luven på varandra hela tiden. Det är rena semestern om man bara har ett av barnen hemma =) Båda mina barn är väldigt lugna och gulliga men tillsammans så retar de gallfeber på både varandra och på mig....