Ska man våga hoppas?

Hade bim 20e april. Var på mf utredning den 25e april. Dom fann inga fysiska förklaringar till varför jag inte kan bli gravid då jsg har regelbunden mens och äl. Så läkarens recept var att kör igång bara.
Vi har försökt i snart två år.

Nåja, fick med mig tre ägglossningstest från sjukhuset för att skriva upp. Men det "roliga" är ingen av dom gett utslag på dagarna jag skulle haft ÄL.

Sexande till det under dom sk ÄL dagarna och efteråt.

Jag släppte barn tankarna före min senaste mens för vi gav upp hoppet.

Beräknad mens nu är den 18e maj
Och sen två veckor tillbaka har jag haft diffusa symptom. Eftersom jag aldrig varit gravid så kan ni hjälpa mig lite? Kan även tillägga att jag blivit opererad två gånger i livm så är superkänslig i just livm.

Symptom;
trötthet.
Illamående
Mjölkaktiga flytningar sen en och en halv vecka sen. Först var det vattniga.
Känslomässigt konstig, gråtmild
Molande värk sen efter sk äl (idag gjorde det ont att ställa sig upp från sängen. Högg till i tjejmagen)
Ont i vänster bröst inuti inte öm runt om utan inuti. Nu börjar det bli på höger.
Sug efter fet mat och sur mat.
Yrsel
Fryser och svettas vart annat.
Ont i ländrygg och svank
Äcklig smak i munnen och metall smak.
Varierar mellan hård/lös i magen
Orolig sömn och konstiga drömmar
Kissnödig oftare med flytningarna
(Kollat uvi men ingen uvi och ingen infektion eller svamp)

Vanligtvis innan mens så mår jag mens dåligt, långt ifrån det här.

Jag har googlat (det dummaste man kan göra men) och vet inte riktigt om man vågar hoppas?
Har ingen feber termometer hemma så kan inte tempa.

Vad tror ni??