Hatar att vara gravid

Stackars dig !!!! Håll ut! Foglossning är sånt jävla gissel.

Tänkte bara skänka lite hopp och säga att jag hade rejält med foglossning med första barnet och gick på akupunktur (privat 1-2 ggr i veckan) från v11 då och man vet ju aldrig men det gjorde det så uthärdligt att jag slapp kryckor/rullstol (men jag tog inte många steg pm man säger så utan var mest still). Tänkte att det aldrig aldrig skulle bli fler barn !

Väntar nu andra barnet ett par år senare (förträngde nog förra grav hahaha) och denna graviditet är som natt och dag! Kände av fogarna direkt när jag blev gravid så kag ställde on mig på det värsta men det har faktiskt varit heeelt ok denna gång och nu är jag i v 27 och det är först nu den "stör mig" så man vet aldrig hur det blir nästa gång för dig !( om det blir någon dvs vilket du iaf inte behöver tänka på men ha min historia i bakhuvudet iaf)

Hoppar in här. Är gravid i v 37+0 idag. Har haft en helvetes graviditet med spykaskader fram till v 16, därefter världens sämsta järnvärde som ledde till svimningar och inläggning på sjukhus.. Men sista tiden har jag känt mig relativt pigg.

Fram tills för 1 vecka sedan. Då brakade foglossningen loss med full kraft - har så ont att jag knappt kan gå, kan inte vända mig i sängen eller böja mig utan att få tårar i ögonen av smärta. Detta leder till att jag blivit helt handikappad, bara ligger i soffan eller sängen och får så jävla pissigt samvete för att jag är världens tråkigaste sambo. Jag VILL orka göra massa saker med pojkvännen men det går bara inte, jag är liksom fånge i den här kroppen för tillfället. Är van att vara aktiv, tränar mycket och är utomhus jämt - men nu går det bara inte och det gör mig deprimerad. Vill bara isolera mig, orkar inte ens svara i telefon när folk ringer och vill småprata, jag orkar bara inte!!! Vill vara ifred för ingen fattar något ändå. Erimit deluxe :p

Jag älskar bebisen därinne, men jag HATAR graviditeten och hur jävla tråkig den gör mig :(

Åh det känns ju bra att höra i alla fall. Sambon nämnde ordet Surrogatmamma om det blir ett syskon o jag var inte sen att hoppa på den idén kan jag ju säga. Haha! Nä men vi får väl se. Jag får kolla upp det där ordentligt innan vi skaffar en tvåa. Var på akupunktur för ca 5 veckor sen och dagen efter kunde jag inte röra mig ur sängen! Jag höll på o dö varje gång jag var tvungen att gå ett pyttesteg när jag skulle på toa. Varje sammandragning var som en käftsmäll. Så jag vågar ärligt talat inte försöka igen! Börjar på vattengympa den 18e dock Ser fram emot att få röra på mig lite.

Men fy fan, din stackare! Det där med foglossning låter fruktansvärt. Läst om många som har det och gud vad det skrämmer mig. Jag lider med dig.

Känner igen mig i det du skriver om att vara världens tråkigaste sambo och jag känner att om jag är såhär värdelöst tråkig redan i v 8 så kommer han ge upp och lämna mig innan detta är över.

Igår fick jag ett ett gråtanfall och var helt säker på att jag kommer få missfall inom kort just för att jag klagar och gnäller så mycket och att det på nåt sätt kommer bli mitt straff. Jag ÄR ju lycklig och SÅ tacksam över det pyttelilla som växer inom mig, jag var bara inte beredd på att jag skulle må såhär. Inte alls beredd.

Ååååå vilken underbar tråd! Jag som trodde att jag blivit knäpp och att alla andra gick omkring och strålade hela tiden. Jag strålar inte.
Jag är i vecka 14 och har hela tiden sett fram emot vecka 12 för då SKA ju illamåendet gå över. Så säger alla. Alla appar och alla "experter" i omgivningen. Det stämde ju. NOT.
Är otroligt provocerad över hur alla tror att jag ska vara som vanligt. Att jag ska vara med på volleybollmatcher, sova över i äckliga gäststugor, kunna gå på kräftskivor, vara den nyktre bilföraren klockan 03, sitta i direktsol när det är 35 grader varmt. För mig är det sjukt jobbigt att vara med i sociala sammanhang överhuvudtaget, jag har blivit en introvert typ som helst vill vara ensam eller med min man. Jag känner inte igen mig själv, har tappat mitt "jag" och blir irriterad över att ingen förstår. 
Alla "experter" vill jag ge en rak höger, de som vill ge råd om att jag borde TRÄNA för att det är bra för barnet, att jag måste äta NÄRINGSRIKT för barnet osv. Hallå! Jag ska vara glad om jag ens kommer till jobbet med bil, att jag ens tar mig upp för en trappa, att jag går upp ur sängen. Att träna ligger långt, långt borta. Och att äta näringsrikt moahahahaha, vad tror dom? Jag lever på tunnbröd med Bregott och Ramlösa citron, får uppstötningar av att ens tänka på något annat.

Och det var ju nån som gnällde tidigt i tråden om att vi ska tänka på de ofrivilligt barnlösa och blaa blaa. Jag och min man har längtat efter barn länge, genomgått fertilitetsutredning och diverse behandlingar. Vi var alltså en av "dom". Men inte fan gör det att min konstanta vinterkräksjuka (+ en miljard andra SJUKDOMSsymtom) känns bättre. 

Jag vill kräva 50% sjukskrivning med full ersättning för alla gravida! (jag jobbar dock 100%, eller nja.. effektivt arbetande kanske... 5%...)

Angående det du skriver om illamåendet, det där hade kunnat vara min egen text i vecka 14. Kan inte heller trösta dig med att det blev bättre längre fram. Vecka 21 slog det över för mig, dock återkommer det såfort jag jagar upp mig (stressar) över minsta lilla grej. Då kommer den lilla kaskadspyan som liksom ligger latent hela tiden. Ja, det där med träning alltså... Jag har alldeles för många lyckligt gravida i min närhet just nu "Alltså, jag märkte inte ens knappt att jag var gravid förrän i typ 7:e månaaaaaaden" och där och då vill jag slå dem. 

Själv svullnade min tarm i vecka 7 någon gång och jag såg ut som någon som kanske hade druckit för mycket öl under en lite för lång period. Fes och kräktes gjorde jag också. Det var typ allt jag gjorde. Jag tycker också att en borde få sjukskrivning på minst 50% med full betalning som preggo. Detta är hemskt.Alltså... om vi inte var lyckliga över livet i magen så skulle vi väl aldrig göra detta på en miljon år. Så det borde ju säga sig självt egentligen tror jag...

Har också tänkt på det där att en kanske blir dumpad efter att ha varit så odräglig under en så lång tid, men sedan kommer jag på vilken tjänst jag gör honom och då tänker jag att jag borde vara den mest fantastiska i hans liv även om jag svär, gråter, fiser, klagar, bråkar, är obstinat etc. etc....

Idag blev jag sjukskriven augusti ut. Så vi hoppas att illamåendet ocg tröttheten har skärpt till sig till september.

Jag har en kompis som hade en underbar graviditet och ääääälskade att vara gravid. När jag säger att jag mår illa eller är yr kläcker hon alltid ur sig något om att hon inte alls minns att man kunde må dåligt. Hon har dessutom insinuerat att gravidillamående och trötthet är något kvinnor hittar på för att vara martyrer. På allvar säger hon så. På grund av att hon själv mådde som en prinsessa och födde på någon timme utan smärtlindring. Henne har jag lust att ge en hård örfil. 

Mina fisar är helt otroliga. Fisar låter för gulligt, mökar är det. De stinker alltså dött kadaver, jag står inte ut med lukten själv men de måste ut, behöver inte ens trycka på... De slinker ut på egen hand. 

Jag är så jävla lycklig att jag kunde bli gravid, det är jag verkligen! Vi ligegr och gullar med min lilla fläbbiga och fjärtiga (ser ut som att jag gått på mcdonalds diet i några månader) mage varenda kväll. MEN när jag sitter på jobbet mår illa, måste resa mig för att skynda till toaletten och känner en miljon smärtande hugg i magen så jag istället står dubbelvikt och får upp spyan i munnen - framför alla kollegor... Ja, just i den stunden får man ändå unna sig att gnälla och tycka synd om sig själv.

Hej
Jag är i vecka 9
väldig efterlängtad graviditet och vi är så glada över att vi ska få ett barn äntligen!
men huvaligen
aldrig har jag varit så dålig i hela mitt liv!.
jag får inte behålla nåt jag äter, knappt ens vatten ibland.
nån halv knäckemacka, nåt halvt äpple, lite juice... vatten.. men oftast kommer det mesta direkt upp.

jag kan inte åka bussen hela vägen till jobbet, måste kliva av 1 eller två gånger och kräkas i diket och sedan vänta på nästa...

Jag har tappat hela mitt umgänge för jag orkar inte vara social, då får man höra att man är tråkig som inte vill följa med till grönan eller skansen eller båttur ut i skärgården!!
Båttur i skärgården!!??? jag kan knappt åka buss i fem minuter utan att spy hur fasen ska jag kunna åka båt!?

Detta har hållt på nu i över två veckor. jag har gått ner 3 kg på två veckor!

Och så tjatar folk att man ska äta så nyttigt och bra... mm eller hur, om jag fick i mig nåt över huvudet taget vore jag glad. Det mesta jag kan äta i ett sträck utan att spy är en knäckemacka!!

och jag känner igen det där med träningen.
Folk säger att det är så viktigt att fortsätta träna. Jag blir dragen i från alla håll, följ med på fotbollsträning, kom o spring en runda, vi tar en spinningklass eller friskisgympa... jag blir yr av att gå 100 meter till bussen.. för att hela min kropp saknar energi.. så säger dem att jag är lat när jag svarar nej till att följa med på träning...
BLÄÄÄ vad jag är less!!!

Vill bara meddela att jag äntligen drabbats av Restless legs också! Hurra! Förut var det kissandet som störde min sömn, men nu kan jag inte somna! Yey! Lystern jag har nu, ni skulle bli bländade...