Ledsen och besvärad

Till er som säger att ni inte skulle acceptera att er sambo/pojkvän sov över hos sitt ex när det finns barn med i bilden. Det tycker jag är lite oförstående och själviskt. Pappan och jag gick i familjeterapi och det var just att sova över som den kvinnan rekommenderade. För att barnet senare skulle kunna sova hos pappan också. Ett tryggt barn blir en trygg vuxen, utan separationsångest och känslomässiga problem, i alla fall vad gäller relationer

Jo, men trots att man vill det bästa för sitt barn, går det en gräns någonstans för dom flesta.
Helt allvarligt, om du fortfarande var ihop med ditt ex (eller när ni var tillsammans), skulle du tycka att det var helt ok att han övernattade hos sitt ex som han hade ett barn med? Varje vecka? Kanske ett ex som du, av någon anledning inte tyckte särskilt mycket om? Ja ja...
Det är bra att ha en god elation, men barn behöver faktiskt inte att föräldrarna övernattar hos varann för att ha det bra. Ert barn vill tidsnog få en fin relation med sin pappa, så intresserad och engangerad som han verkar vara. Så övernattningar känns lite onödigt.

Dessutom, du säger att hans nya allt oftare vill ha honom hemma ("plötsligt mörkrädd"). Även om hon skulle hållit sig undan mer i början och gett dig tid, så får väl du ändå visa henne respekt genom att låta henne få ha sin man henna hos sig. Visa henne det hänsyn hon borde visat dig?
För nu, när ni separerat kommer ni aldrig mer att bara vara er två i saker som rör barnet, eller hur det ska vara i varandras hem och familj. Nu måste även evt styvmammor och styvpappor också få vara med lite.

Nej verkligen inte. Hade valt bort en kille direkt som haft den typen av relation som ni har.
Jag vill inte leva i någon form av trekant.

Jag tycker att du uttrycker dig rätt själviskt när du skriver att du inte vill att han ska skaffa barn med sin sambo på länge.
Du resonerar exakt likadant som oss som säger nej till fjassande för exet, du vill bara ha honom för dig själv och har ett barn som påtryckningsmedel. Du skriver att du känt dig utestängd då. Det är precis det du gör mot hans sambo nu.
Jag köper inte dina själviska argument som du hänger på barnet.

Om det fanns ett barn med i bilden hade jag tyckt att det var okej, och nödvändigt, att min kille övernattade hos dom. Man får ju lägga sig själv lite åt sidan, och det är ju just det jag försöker att göra! Men mina negativa känslor kring det här är fortfarande så besvärligt obekväma. Som sagt, jag väntar på tid hos terapeut.

Det finns en till dimension i allt det här. Som jag inte ville skriva tidigare, eftersom det inte är det som är problemet. Jag och pappan är intima ibland när han sover här. Och har varit det, på ett eller annat sätt, hela tiden. Därför känns det jättekonstigt att jag skulle lärakänba den nya. Det är bara fysiskt, vi hade ett väldigt passionerat förhållande innan det tog slut, och jag har ingen annan att ligga med just nu. Jag skäms inte, men vill såklart inte möta henne när jag vet hur det är.

Oj, vilken skit han är. Och du med. Usch, så fult gjort. 

Kar du kvar känslor  för ditt ex? Jag får dom vibbarna när jag läser tråden.

Jag har fysiska känslor, inte så att jag vill ha en relation. Ja, det kanske är fel av oss, men det kommer liksom naturligt. Så svårt att förklara! Har aldrig innan varit med en upptagen kille. Fy mig, och fy honom, men sån är situationen. Jag tycker såklart att han borde göra slut med henne eftersom han och jag gör såhär. Kanske är han en skit, jag vet inte, men jag värdesätter det vi har tillsammans. Obs! Vi kommer aldrig bli tillsammans igen. Jag vill inte det.

Men varför i hela fridens namn sitter du här och ynkar om att "man får lägga sig själv lite åt sidan om det finns barn med i bilden" samtidigt som du knullar hennes kille? Du menar att du gör det också för barnet skull? 

Jag är väldigt god vän med min ex-man och har så varit i alla år efter skilsmässan, men inte fan ligger jag med honom för det. 

Tänk att vanlig anständighet ska vara så förbannat sällsynt nu för tiden. 

Men det förklarar ju dina känslor. Du är extremt svartsjuk eftersom att han de flesta kvällar går hem till sin flickvän myser och planerar en framtid med henne. Han planerar att ert barn ska bo deltid hos honom och därmed får hans flickvän en form av mammaroll. Så killen som du vill ha föredra att spendera sitt liv med en annan kvinna, därför tål du inte den kvinnan. (Sen är han ett svin och ni båda två beter er omoget och som dåliga förebilder, hoppas ni mognar till innan ert barn blir äldre)

Okej, jag förstår upprördheten. Jag tycker inte att jag sitter och ynkar mig. Vi har väl en väldigt märklig och ovanlig relation eftersom vi inte vill vara tillsammans igen och eftersom vi fortfarande attraheras av varandra. Det finns ett barn, det finns en ny tjej. Och jag vet inte hur länge det här kommer att fortgå. Jag vet inte. Känslan är ju att jag inte är kär, men vi har aldrig varit för monogami. Och jag har försökt berätta för tjejen hur det är, men hon tror mig inte, eftersom han förnekar det. Jag har skrivit till henne och berättat allt. Mer kan jag ju inte göra. Ofta säger jag nej, eller så säger han nej, eftersom hon finns, men ibland händer det ändå. Medvetet, såklart. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. Är på ett sätt ensamstående mamma och har väl blivit lite mer självisk efter det, gör det som jag vill. Men förstår verkligen upprördheten. Fast jag tycker inte att jag är en dålig människa på det sättet.