Varannan jul,midsommar, påsk osv.. måste jag gå med på det?

Om barnet bara får möjlighet att träffa sin pappa en helg / månad för att du valt att flytta, så tycker jag att du ska vara tacksam för barnets skull att pappan vill träffa sitt barn vid högtider också.

När jag separerade från mina barns far för en massa år sedan var barnen 3 och 5 år. Under dessa åren hade jag, trots att vi bodde under samma tak, varit den vuxna som nattade, tröstade, lekte o.s.v. Vid separationen var jag därför rätt osäker på hur pappan med kort tålamod och lite visat intresse tidigare nu helt plötsligt skulle fixa att vara heltidspappa varannan vecka. Eller rätt osäker... Jag var väl snarast övertygad om att det inte skulle funka så vidare värst bra alls.

Men det gjorde det! Klart att kidsen till en början hellre ville vara hos mig; det var ju mig de var vana vid, men med tiden blev det hur bra som helst även under tiden med pappan. Och om jag ska vara helt ärlig och rannsaka mig själv så kan jag såhär i efterhand se att pappans bristande intresse för och engagemang i vardagen med barnen faktiskt låg till stor del hos mig. Jag släppte nog inte fram pappan till barnen som jag borde gjort; jag tog nog en större del av ansvaret utan att se att vi var två föräldrar; jag kanske till och med omedvetet ville ha det så för att få vara den viktigaste människan i barnens liv. Han tog ett för litet ansvar för barnen för att jag (fast det såg jag inte då förstås) inte lät honom ta ett större.

Numera bor båda hos mig eftersom pappan flyttade en bit, och hade jag fått välja så hade jag såklart haft dem var enda jul och vart enda nyår, varje påsk och varje midsommar. Men vi var två om att skaffa barn. Det är inte MINA barn trots att de bor hos mig - det är VÅRA barn. Han beter sig på ett helt annat sätt när han har barnen än när han är ensam - precis som jag gör.

Så för ditt barns skull tycker jag nog att du bör bita ihop och gilla läget även om det är asjobbigt.