Låg psykosgräns=väntande psykos?

Själv har jag fått hjälp för tidiga psykoser. Jag fick aldrig en som tur men hade synhallucinationer, verklighetsuppfattningen blev sådär och var allmänt nere. Psykosen var nära.
Fick diagnosen PTSD och depression. Får behandling nu. Har haft en fördjävlig uppväxt med mycket skit.
Du kanske har tvångstankar och ångest som orsakar psykossymtom?

Självklart måste du få hjälp oavsett om dessa är psykossymtom eller inte.

Psykos är extremt jobbigt. Var själv nära flera gånger men som tur blev det ingen riktig sådan.

Han menade att du har lite lättare att utveckla en psykos än genomsnittet vid tex starka påfrestningar eller sömnbrist, dvs du har ingen psykos nu.

Jag är diagnosticerad bipolär typ 2, jag har en lite liknande situation som din. Min samtalskontakt bland andra har intygat mig att sålänge jag känner oro över att hamna i en psykos så är det ett tecken på att så inte är fallet, alltså en liten hint om att du inte är psykotisk.

Jag är däremot gränspsykotisk och oroar mig i perioder mycket om att vara galen, men det utvecklas sällan till en riktig psykos så för mig är det en stor tröst.

Vad innebär i ditt fall att vara gränspsykotisk?

I mitt fall så kan jag uppleva skuggor i ögonvrån, känna stora overklighetskänslor, se golv och väggar bölja, paranoida tankar och känslor, sluter mig inne. Har en gång upplevt röster, men mitt i allt detta så vet jag samtidigt att det bara är så jag upplever det under stress men att det inte är verkligt, även om det verkligen känns så i stunden.

Så är det för mig iaf.

Du ska vara försiktig så att du inte utsätter dig för stressande och påfrestande situationer och så ska du vara uppmärksam på tidiga tecken på psykos så att du kan söka hjälp om du behöver tidigt. Gärna att någon annan också har lite koll på dig. Jag tror att jag har samma sak som du, känner att jag tappar verkligheten litegrann om jag blir pressad. Har haft en minipsykos eller vad man ska kalla det när jag var tonåring.

Vad bör man vara uppmärksam på? Hur visade det sig för dig?

Det vet jag faktiskt inte, men om något som tidigare känts okej/normalt plötsligt börjar kännas lite underligt eller annorlunda så är det ju ett tecken. Även om du märker att du är mer rädd än annars. För mig visade det sig så att jag plötsligt tyckte att det kändes helt onaturligt att äta/dricka, dvs svälja saker. Ta in främmande föremål i kroppen typ! Superläskigt. Så jag slutade helt äta och drack pyttelite vatten efter mycket tjat och tårar och kunde inte ens svälja saliv. Väldigt obehagligt. Minns också att jag var typ rädd för allt möjligt annat också.

Hittade detta på en websida:

Innan en person blir psykotisk brukar den långsamt förändras, det kan pågå några veckor innan psykosen bryter ut. Till exempel kan personen börja vända på dygnet, bli arg för ingenting och börja dra sig undan folk. För de som har haft flera psykoser brukar det vara samma förändringar varje gång.

Den som lever ihop med personen brukar bli bra på att se de här förändringarna. När man ser förändringarna behöver man snabbt få hjälp från psykiatrin

Jag är schizoaffektiv och har drabbats av psykoser och prepsykotiska tillstånd många gånger. För mig har det hjälpt väldigt mycket att hänga på forumet på Viska.se. Det finns bland andra en tråd som heter "tecken på att jag är på väg in i psykos" eller något liknande. Där finns jättemycket matnyttiga tips om hur man kan avslöja sina egna tankar.

Och du - tyvärr måste jag säga att det där med att "så länge du oroar dig är du inte psykotisk" inte stämmer. Man kan mycket väl förstå vad som är på G och oroa sig dagarna / veckorna innan psykosen slår ner som blixten. Det är när psykosen väl slagit igenom som man tappar verkligehetsförankringen totalt. Du ska därför vara mycket vaksam på om du plötlsligt får nya tankar / känslor som du inte känner igen. Inte minst ska du (som någon i tråden skrev) vara vaksam på rädsla. När världen börjar kännas märkbart skrämmande och du blir nervös över saker som tidigare inte bekymrat dig kan det vara fara. Då är det bäst att prata med någon om det. Det finns en tråd om även detta på viska som heter "toa-trauma om natten". Den är spikad och ligger bland de högsta i någon av kategorierna.

Slutligen vill jag bara meddela att jag trots min sjukdom lärt mig att leva ett helt normalt liv. Jag har jobb och familj idag, även om vägen dit har varit. . . tja. . . intressant skulle man väl kunna säga!

All lycka till i framtiden. Än är inga dörrar stängda för dig bara för att du fått det här beskedet!