Långsiktigt monogamt förhållande med en bisexuell partner?
Hur har allt gått? Var ju ett tag sedan tråden skrevs. Jättenyfiken och så glad jag hittade denna. Tror självklart att bisexuella är olika preson heterosexuella eller homosexuella.
Jag vet inte riktigt om jag själv är monogam eller inte. Jag vet heller inte vad jag har för läggning egentligen så kalla mig queer.
Kan berätta min personliga erfarhet lite kortfattat. Jag har alltid vetat att jag gillar tjejer (är tjej själv), tänkte inte så mycket på det, fick höra talas om bisexualitet och "bestämde" (kände) då att det var jag. Så på något har jag bara tänkt på mig själv som bi utan att reflektera över det. Men det kändes aldrig riktigt rätt benämning. Den första jag tände på var en tjej. Första kärleken en kille. Nu i efterhand förstår jag dock att han bara var en riktigt god vän, jag tände nog aldrig riktigt på honom utan ville bara vara så nära, ville ha sex hela tiden och kände mig inte bekräftad när han inte villr ha det. Nu är vi goda vänner och vi har pratat om all sexuell förvirring. Vi älskade varandra så fruktansvärt djupt men sexet plus massa annat dog ut med förhållandet. Sedan sökte jag sex, med killkompisar, ville ha massor av sex. Kan aldrig minnas att jag verkligen tänt på personen i sig. Tänkte inte så mycket just då. Hade sex med min första tjej, en nära vän. Jag ville ha mer men hon verkade inte så intresserad, sama sak med tjejer jag hade halva inne på. Fick så dåligt självförtroende mem killarna fanns ju alltid där. Jag var ju bi så könet spelade ingen roll.
Kände större längtan efter tjejer. Så gjorde jag ett (delvis) stort misstag och skaffade pojkvän! Glömde allt med tjejtankarna och vi skaffade barn och flyttade ihop. Allt bra. Jag var ju bi eller pan eller queer så könet spelar ju ingen roll är ju människan jag älskar.
Men jag fantiseradr om kvinnor. Aldrig män. Men det är ju normalt även heterosexuella gör så. Inget mer med det. Ju mer tiden gick ju jobbigare började det kännas. Stundvis. Hade ju annat att fokusera på. I början ville jag bara få ha lite sex med en tjej, bara någongång kanske. Sen växte det. Sakta men säkert,minns inte exakt när eller hur. Började umgås mycket med en gemensam nära vän. När vi var själva på stan och hon är rätt på avsig, det kändes så bra. När jag ttänker tillbaks vad jag och min andra tjejkompis haft var det så mysigt. Så dolt på insidan växte något inom mig. Tänkte inte så mycket på det men började snart spana in tjejer på ett nytt sätt. På en fest träffade jag en så fin tjej och kände sådan längtan. Det var då det startade ordentligt! Sedan dess har tankar och känslor växt konstant varje dag. Som jag försökt förtränga och strunta i det. Jag vill ju vara med min kille. Vi har pratat om detta. Får sådana skuldkänslor. Han frågade nu sist om jag ens tänder på killar längre. Jag vet inte! Just nu nej. Kanske är det bara längtan. Min kille är dessutom så monogam att trekant faller inte på frågan. Dessutom känns allt så annorlunda nu. Först ville jag ju bara ha lite sex men nu har det eskulerat till något så mycket större. Försöker att inte mata tankarna. Försöker intala mig att det bara är tvångstankar. Men det har varat i några månader nu. Alltså konstant. Dygnet runt. Men jag kämpar. Jag VILL leva med min kille. Men min kropp och hjärta känner annorlunda.
Jag vill inte bli dömd. Ingen kan rå för sina känslor. Jag mår så sjukt dåligt. Skuldkänslor. Varför kan jag bara inte vara nöjd? Jag vill absolut inte gå bakom hans rygg heller. Försöker hålla mig borta från tjejer. Inte för något skulle hända. Gjorde ju aldrig riktigt det ens när jag var singel. Vågade aldrig ta steget.
Jag vet inte vad min poäng är men vill bara dela med mig ifall någon har samma problem som TS. Att få se det från någon annans sida liksom. Jag är ingen hemsk människa egentligen. Jag är bara en förvirrad själ. Men ifall någon där ute inte vet om ni vågar ge er in i ett förhållande med en bisexuell så PRATA genom allt innan det blir för seriöst. Jag ignorerade mina känslor för jag så gärna ville vara med honom. Hade vi rett ut ett och annat lite tidigare... jag vet ju inte men kanske hade saker varit lättare nu.
Vara sig man är bi, gay eller straight så är det alltid viktigt att kommunicera!!
Lycka till alla där ute. Kärleken är ändå det viktigaste! Lev lite i nuet om man är nyförälskade tycker jag ändå inte man ska geupp på en gång. Känn alltid efter vad som känns mest rätt.
Jag ville ju så gärna ha barn, så jag har alltid undvikit killar. Ett sådant förhållande leder ju inte till barn. Dessutom är det praktiskt att vara med en tjej, och man slipper ju fördomar och diskriminering.
Nu sitter man precis som du med sambo o barn, men känner sig väldigt lockad av killar. Det känns mer som att vi allt mer är goda vänner och ett bra team som föräldrar.
Jag tror inte att det hänger ihop med att jag är bisexuell, och jag har varit henne trogen i 15år.
Frågan är om mitt sug efter killar dämpas om jag har sex med nån kille, eller om det leder till att förhållandet tar slut. Nån bisexuell som känner igen sig, och tror sig veta svaret på min fundering? Jag skulle aldrig vara otrogen, det skulle i sådana fall ske med tjejens godkännande.