Långsiktigt monogamt förhållande med en bisexuell partner?

Jag förstår också att bisexuella har monogama förhållanden, självklart är det så. Det är inte det jag ifrågasätter. Långsiktigheten i förhållandet hänger jag däremot upp mig på.

Det känns som att jag som tjej utsätter mig för större risk att bli lämnad om jag är tillsammans med en monogam bisexuell kille som har stark sexuell dragning till killar, än om jag är med en monogam heterosexuell kille som bara vill ha sex med tjejer. Jag skulle väl inte våga lita på att han är med mig av rätt skäl och att han är alldeles nöjd med det jag kan ge honom och inte behöver något annat.

Det kanske är bifobiskt, jag vet inte. Men det är tyvärr så jag känner 

Det där är väldigt personliga frågor som man gör bäst i att diskutera med sin egen partner. T ex, du som är straight kan ju bli attraherad till fler killar än bara en. Och kanske skulle du egentligen vilja ligga med den där snyggingen du spanat in, trots att det skulle innebära otrohet. Men om du värderar att vara lojal  och ärlig till din partner, så kommer du inte gå bakom ryggen på honom, trots frestelsen.

Låt oss säga att choklad/lakrits-frågan skulle faktiskt ha stor påverkan på ditt liv. T ex, om du vore ihop med en partner som var dödligt allergisk mot choklad och du därmed inte skulle kunna kyssa honom om du ätit choklad... visst skulle du då kunna avstå, om du prioriterar ert förhållande framför tillfällig njutning?

För mig är det ingen större skillnad på män och kvinnor. Visst, ett tag så saknade jag att ha sex med tjejer... men sen när jag fick chansen med en tjej insåg jag att det inte är så jävla annorlunda. Skillnaderna mellan individer är större än mellan könen, iaf om man bortser från det rent fysiska (en fitta smakar annorunda från en kuk).

Jag kan påpeka att jag levde i ett två år långt monogamt förhållande med en straight kille. Han gjorde slut. Det hade inget med min bisexualitet att göra. Lever nu ett förhållande sedan fyra år med en annan straight kille. Det var ett monogamt förhållande fram tills att han föreslog ett öppet förhållande i vintras. Inget med min bisexualitiet att göra, utan för att han hade kommit fram till att han inte är svartsjuk.

Det finns en massa fördomar om bisexuella. T ex att vi inte kan vara nöjda såvida vi inte får båda. Eller att vi bär på hiv. Eller att vi är opålitliga. Självklart finns det individer som är så. Men bisexualitet i sig innebär inget av dessa. Det innebär bara att man kan tycka både män och kvinnor. För många bisexuella är kön bara en kategori bland andra. Jag tänder på både män och kvinnor, både vita och asiater och latinos, på både blonda och brunetter. på både skäggiga och rakade män... Innebär inte att jag måste ha ett helt harem för att bli nöjd!

Här kan du läsa mer om bisexualitet: www.bisexualindex.org.uk/index.php/Bisexuality

Min erfarenhet  är att det brukar sluta med att bisexuella tjejer i slutändan väljer en man. Inget fel i det, men för att skydda mig själv väljer jag också bort dessa tjejer. Tråkigt men sant.

Fast du skriver det ju här, där det av naturliga skäl kommer att komma in bisexuella och kommentera? Och många är bisexuella utan att säga det till folk... Det bästa vore om du försökte omvärdera dina fördomar.

Jag dejtade en lesbisk tjej en gång, och hon fick också för sig en massa konstigheter. Hon drömde mardrömmar om att jag skulle tvinga henne till en trekant med en kille. "Varför det?" frågade jag henne när hon berättade om detta. "Men, du är ju bisexuell?". Jag blev ganska sårad. Skulle aldrig försöka manipulera någon till något hen inte vill.

Jag är trött på att bisexuella ses som giriga och opålitliga. Jag är trött på att bisexuella hela tiden osynliggörs i hbtq-rörelsen.

Sen, TS. En bisexuell kille som är ärlig om detta med dig är mycket mer pålitlig än en bisexuell kille som inte erkänner det. Ärlighet varar längst. Tyvärr upplever många bisexuella killar att tjejer väljer bort dem just pga deras läggning. :/ Finns några trådar om detta på FL. Se individen istället för läggningen, är mitt råd.

Du tror inte det handlar om:
1. Ren sannolikhet. Det är större sannolikhet för en bi-tjej att träffa en kille som gillar tjejer, än en tjej som gillar tjejer. Utbudet är större helt enkelt.
2. Bifobin som bisexuella träffar på bland homosexuella skrämmer bort dem från att söka sig till sådana kretsar.
3. Nu när du väl blivit övertygad om ett mönster så kommer du ihåg det som bekräftar mönstret.

Gudars... alla dessa vuxna kvinnor då, som när de redan är gifta med en man inser att de fallit för en kvinna, skiljer sig och börjar om i ett samkönat förhållande?

Du ställer bra frågor. 
1. Det är säkert en kombination av det och att det faktiskt är enklare att vara tillsammans med en kille. Man passar in i normen. Kunde jag välja så skulle och också ta den vägen. 
2. Jag umgås inte i nåt gaycomunity utan har träffat mina partners via jobb och vänner. 
3. Mycket möjligt. Innebär ändå att jag drar öron åt mig. Men det gör jag om nån har värderingar som jag vet krockar med mina egna osv...
4. De var helt enkelt inte kära. 

Och de gifta som gör en helomvändning. Jag skulle hålla mig borta från dem med. 

Min sambo sen tre år tillbaks är bisexuell(kille) och har aldrig ens tänkt tanken att bara för att han är bi så skulle han ha större benägenhet att vara otrogen. Han är en fantastiskt fin och underbar människa som bara råkar vara bisexuell precis som han bara råka vara mörkhårig och drygt 180 cm lång. Eftersom han älskar mig, och jag honom, ger vi varandra det vi behöver och ingen av oss känner minsta lilla behov av att leta efter någon annan....man som kvinna. Hans läggning är bara en liten, ganska betydelselös, del av honom och definerar inte vem han är som person och den styr verkligen inte hans libido.

lykantrophona: Jag kan bara tacka för dina inlägg! Du har definitivt gett mig en rejäl tankeställare. Jag hade inte ens tänkt på pålitlighetsfaktorn.

Jag skulle ju lika gärna ha kunnat falla pladask och inleda ett seriöst förhållande med en kille som påstår sig vara straight men som smyger med sin homo/bi-läggning och ligger med killar bakom ryggen på en.

Detta att han faktiskt är ärlig om sin bisexualitet och ville berätta om det redan från början betyder väldigt mycket och visar redan på stor tillit från hans håll. Speciellt med tanke på att han har haft rejäla problem med att acceptera den sidan hos sig själv och till viss del fortfarande skäms över det. 

Det handlar om förtroende detta. Att våga lita på att allt det han hittills har berättat för mig (och kommer att dela med sig av när vi samtalar närmare om det) är sanningen. Precis som när jag väljer att lita på att en heterokille vill ha bara mig och inte ligger med andra tjejer bakom min rygg. Det borde inte vara någon skillnad.

Sedan huruvida han kommer att vilja ligga med killar under tiden vi är tillsammans eller inte är något jag får ta ställning till och känna efter om jag är okej med. Men om han uppriktigt säger att han hellre satsar på ett monogamt förhållande med mig så måste jag lita på att det är vad han känner på riktigt.

Jag förstår absolut frustrationen med fördomar (och bisexuella behandlas speciellt inom gayvärlden väldigt illa många gånger)och att individ oftast är betydligt större skillnad än läggning i det stora hela.

Men jag tycker inte du gör det något bra att försöka spela ner det att jämföra med saker som hårfärg och skägg eller inte. För majoriteten av människor gör det betydligt större skillnad än så med det fysiska könet gällande könsorganen då. 
Det blir en betydligt mer rättvis och rimlig jämförelse att jämföra med andra sexuella "läggningar" (" " då ordet inte är helt bra men får duga så här mitt i natten). Exempelvis de som har läggningar inom BDSM spektrat. Det är du inne på lite där i första inlägget om att det beror på om individen tycker det är viktigt att uppfylla sina sexuella fantasier.
Med det börjar man närma sig kärnan av problemen som det blir gällande det här. Om vi börjar i den straighta partnerns synvinkel så kan problemet helt enkelt vara att veta att man inte kan uppfylla partnerns sexuella fantasier och/eller fäblesser. För en del spelar det här inte så stor roll så länge den som har fantasierna inte har något problem med att låta dem stanna så, för andra blir det något som känns så jobbigt att det blir en "deal-breaker". Det här gäller ju dock alla "kinks" man kan tänkas ha och inte något som är specifikt för om man är straight/bi/gay/något annat etc. Lättast och vanligast exempel (åt båda hållen) finner man väl just i alla FL-trådar relaterande till BDSM. Eller alla de där den ena partnern vill ha analsex och den andra inte (måste ju i alla fall få prova en gång innan jag dör! etc. varianter). 
Ur den andra partnerns synvinkel kan ju då vara problemen just med "alltid"/"aldrig". För många är "det där extra" (vare sig det är en partner av ett annat kön, bdsm-lekar, gruppsex eller vad det än må vara) något som de vill ha någon gång eller i alla fall fått prova och stilla sin nyfikenhet med, och det är väl inom det här området som TS fråga ligger. 

Det stora som särskiljer just det här "problemet" är ju omöjligheten att byta sitt eget kön (tillfälligt) för att prova. De flesta andra fantasier, kinks och preferenser kan man "faka" för att tillfredsställa sin partners önskan så att det går att inkorporera litegrann utan att byta ut sin person. (naturligtvis inte alla men många mer vanligt förekommande). 

Mycket om sådant här blir ett problem ligger ju dock också i om man är en person som ser på relationer med grundpremissen som "alltid" eller "just nu". 
Misstänker nog att majoriteten ser det som "just nu" nuförtiden - och då behöver det naturligtvis inte vara ett problem alls så länge partnern är en vettig person som inte ljuger och går bakom ryggen etc. 
Men hör man till de som går in för "för evigt"-premissen och är helt monogama är det större komplikation om ens partner har en "like" som man inte kan möta ens ibland. 

Så mer specifikt till TS situation då.
Fundera på om du (och killen ifråga naturligtvis, alltför många underskattar problemen man får om man har olika syn på det här) är en "för alltid"-person eller framförallt fokuserade i nuet. Hur känns tanken för dig att aldrig någonsin ha sex med någon annan person mer tills du dör? Om det inte är din "naturliga" inställning så är det nog att måla fan på väggen att det skulle behöva vara ett problem med att han är bisexuell. Men ska du aldrig mer ha sex med någon annan, ja då kan det bli problem att han har en fantasi du inte kan uppfylla (ett ok sätt att uppfylla är ju naturligtvis också att vara ok med att han får prova etc. också). Att gå in med premissen att han aldrig någonsin ska få prova något som han väldigt gärna skulle vilja blir ganska elakt. 
Men är ni inte på någon "för alltid-våglängd" eller att det känns "men det är ju förtidigt att redan tänka så" så gör det inte till ett större problem än det är. Med tanke på att han aldrig levt ut det så är det ju ganska länge han klarat sig fint utan eller hur? (beroende på hur gammal han är)
Sedan kanske du behöver se till att ni tar snacket också - hur han känner inför en längre framtid. 

En av mina första pojkvänner var bisexuell, för mig fungerade det inte. Inte för något att han inte skulle kunna vara trogen (nåja nu var han otrogen i alla fall men det fick jag reda på ganska långt senare och dessutom med både en kille och en tjej så inte relevant alls här) eller som i ditt fall att aldrig skulle få leva ut något då han hade haft pojkvänner och flickvänner tidigare, utan av två anledningar som ligger helt hos mig. Jag hör till de som inte klarar av att gå in i förhållanden med någon som har preferenser jag inte kan möta (behöver inte dela dem men det behöver vara något jag kan "ställa upp på" i allafall då och då) - han hade andra kinks som jag kunde möta även om jag inte delade men naturligtvis kunde jag inte plötsligt bli man. Det är dock något som gäller alla slags preferenser för mig, jag ger mig inte (längre) in i förhållanden utan att ordentligt gå igenom vad man gillar och inte - gillar den andre något jag inte kan vara/göra så backar jag hellre. Jag har min egen fetish som relaterar att uppfylla min partners, så kan jag inte det ordentligt mår jag inte bra. Den andra anledningen var ett större problem för mig då - jag var helt enkelt för svartsjuk. Alltså på en meta-nivå, inte utifrån en reell och trolig nivå utan att med någon som kan tänka sig båda könen så är min "konkurrens" i närmaste dubbla (t ex om han gillar brunetter då är det inte bara alla kvinnliga brunetter som är konkurrens utan även alla manliga sådana). Det här var ju helt relaterat till mig och för någon annan ett helt olösligt "problem".

((bara så att det är klart så har jag backat från andra förhållanden också där det handlat om helt andra preferenser än gällande kön som jag inte känt jag kan uppfylla))

Sen skulle jag vilja påpeka, som Fia redan varit inne och antydit på, så finns det ju inga garantier med någon partner. Man kan inte veta med någon hur länge det egentligen kommer hålla. Visst kan man planera inför ett långsiktigt förhållande. Men vad som helst kan hända, det är en del av livet. Plötsligt han kanske blir kär i en annan, måste flytta utomlands, tappar känslorna, du kanske tappar känslorna eller han kanske dör. Man kan aldrig veta. Människor av alla möjliga läggningar är otrogna. Visst kan en fantasi man inte fått uppfylla vara en extra motivation, men för dem flesta handlar det om andra saker. Men genom en ärlig och kontinuerlig konversation var man står och vad man förväntar sig tror jag att man kan förebygga det. Var går gränsen för otrohet? Vad är du okej med? Om din partner hade varit otrogen, hade du velat veta det då? Är porr okej? osv.