Vid vilken âlder övergick ni till bara en sovstund per dag?

Ja verkligen omvänt. "Problemet" är det att allt blir förskjutet, i och med att han vaknar sâ sent sâ blir frukosten senare, förmiddagsvilan senare, och sen blir det lunch typ kl 15 osv. Lite skevt eftersom jag dessutom skulle vilja att familjen äter mâlen tillsammans snart. Det var därför jag tänkte att vi kanske skulle behöva hoppa över den första vilostunden. Dessutom sov han pâ senaste tiden längre vilostunder när han sov typ 11 timmar pâ natten (en och en halv timme varje vilostund) men när han sovit 14 timmar pâ natten sover han bara 30 minuter vid varje vilostund. Jag vill i alla fall inte lägga honom tidigare sâ att han vaknar tidigare, jag är jättenöjd med äntligen lite sovmorgon!

Ja det var för att det sâg ut att bli svârt att hinna med tvâ vilostunder, och dessutom att lunchen (som är efter första sovstunden) blev sâ sen, plus att han blev sâ hungrig innan första sovstunden trots frukosten (hungrigare efter att ha sovit 14 timmar än bara 11 timmar som tidigare) sâ jag tänkte att kanske tar vi lunch innan första sovstunden. Idén var inte att han skulle sova mindre, det vara bara fråga om när sova och hur organisera sovstunderna. Men nu har han kortat ner det till ca 13-timmarsnätter sâ vi fortsätter med tvâ sovstunder för tillfället!

Med all respekt, du läste nog min tråd lite för fort. Den handlar om huruvida en bebis under ett år har en eller två sovstunder (i stort sett alla "sömnexperter" råder till att försöka behålla två sömnstunder till åtminstone ett års ålder), inte om att det skulle vara dåligt att bebisen sover (vilken förälder tycker det?). Vad det gäller vad bebisen vill, min son vill nog ingenting med sin sömn, han bara sover när han är trött. Han vet nog inte ens om att han sover emellanåt. Men okej, jag förstår vad du menar, att låta bebisen sova när den är trött. Eller? Det var ju precis det jag menade faktiskt (men det kanske inte framgick klart), att min son verkade "vilja" gå över till bara en sovstund men jag undrade om han skulle klara, eller om det skulle vara bra för honom, att ha så långa vakenstunder som det skulle innebära (nu har det ändrats sedan jag skapade tråden). Alltså visst får han sova när han "vill" men det är ju ändå upp till mig som förälder att skapa förutsättningarna för att han ska kunna sova när han verkar trött (t ex genom vår läggningsritual i ett nedsläckt rum eller genom att ta en promenad i bärselen). Min son somnar inte lekandes på golvet eller på en högljudd restaurang t ex även om han skulle "vilja" det. Och trött blir han ofta via ett särskilt mönster eftersom hans kropp är van vid att vila sig efter en viss vakentid. Det är nog så med många personer, bebisar som vuxna, kroppen blir ofta trött och vill sova när den är van att sova. I alla fall är jag sådan och min son också. Men det kan säkert skilja åt, man ska nog akta sig för att tro att andras barn är som ens egna och döma efter det så jag vill inte generalisera. Hursomhelst, om min son nu verkade "vilja" gå över till bara en (eventuellt längre) sovstund istället för två sovstunder så skulle jag ändå göra vissa mindre justeringar. T ex istället för att erbjuda förutsättningarna för att sova ett par timmar efter frukost så skulle jag se om han kunde vara vaken en timme till och äta lunch innan han sov. På så sätt skulle dagen bli mer harmonisk och inte ha alldeles för lång vakenstund på eftermiddagen. Men nu behöver jag inte göra så ännu, han har gått över till att sova "bara" 12 timmar per natt så än så länge hinner vi med två sovstunder per dag (oftast en lång på förmiddagen och en kort på eftermiddagen) och han verkar må bra av det.

Jag hâller med om att det ibland kan skapa orolighet och stjälpa mer än att hjälpa. Men vissa saker jag läst har faktiskt hjälpt mig. T ex runt 6-mânaders ålder sâ började min son helt plötsligt vakna jätteofta pâ nätterna och jag förstod först inte vad som pågick. Det var först efter att jag läst att sömnrytmen ändras runt den åldern plus att jag läst râd om att inte lâta en bebis i den åldern ta en eftermiddagslur sâ nära nattläggdags som jag förstod att han faktiskt inte var en nyfödd längre och att jag måste styra upp saker lite grann och inte lâta honom somna vid bröstet precis hur som helst pâ sena eftermiddagarna som man kan göra med en nyfödd. Det kanske låter som en självklarhet för vissa men ibland hänger man inte helt med i svängarna tycker jag, man tror att ens bebis fortfarande är samma bebis som den var för tvâ veckor sedan... Och sedan är det ju sâ att jag inte bor i Sverige, ni i Sverige verkar prata med folk pâ en barnavârdscentral, något som jag aldrig ens sett, bara hört talas som, sâ ni fâr ju râd där. Även om jag ibland undrar om de inte är ganska hipp som happ ibland de râden som ges där, inte särskilt professionella, att döma av vissa diskussioner man kan läsa här pâ Familjeliv.