Anonym (Överreagerar..?)

Äldre 26 May 08:11

59 svar

Mors dags-ångest

Har nu bott med min man och mina bonusbarn 3 mors dag, och jag vet att det inte är något speciellt att fira.. Men jag måste få skriva av mig, för här om någonstans finns det iaf någon som förstår mig... Igår kom barnen hem på kvällen efter att ha varit hos sina mammor över helgen och jag gick och hoppades lite på att iaf få en mors dagskram eller iaf ett grattis på mors dag, men nä.. Tidigare på dagen hade jag hört min man prata i telefon med sin äldsta son och i samtalet nämndes "ute i sista minuten" " finns kanske på ica" och lite till som fick mitt hjärta att börja hoppas! Men som sagt, inget.. Första året räknade jag definitivt inte med något eftersom att allt var så nytt mellan oss, och jag var nog bara den skumma figuren som flyttat in hos pappa. Förra året var nog värst, jag fällde tom en tår inlåst på toaletten.. Igår orkade jag bara inte, jag stängde av helt och sysselsatte mig hemma med allt möjligt istället... Bara på kvällen tänkte jag på det. Jag vet att jag låter bitter och självisk, och att det inte borde vara någon big deal med mors dag. Nej, så sant! Men kan inte en bonusmamma som finns där för barnen lika mycket som deras biologiska mammor få lite uppmärksamhet? Jag kan omöjligt vara den enda bonusmamman som känner såhär...

Anonym (Överreagerar..?) Trådstartaren

Äldre 26 May 08:30

#11

Orcha skrev 2014-05-26 08:26:55 följande:

Du får vara hur känslig du vill. Däremot kan jag ju tänka att det saknas en "dag" för just bonusföräldrar. De är ju guld värda för våra skilsmässobarn och borde uppmärksammas på en egen dag.

Allt har en mening och korven den har två. Eller är det ändor? Jo ändor menar jag nog.

Tack, känns lite bättre nu :)

Påven Johanna

Äldre 26 May 08:36

#12

Anonym (Överreagerar..?) skrev 2014-05-26 08:28:45 följande:

Uppskattning är ganska tunnsått här hemma... Vi kan prata om allt, vilket jag naturligtvis tar som en form av uppskattning, att de litar på mig. Men sist glömdes tom min födelsedag bort :) ( av mannen också, han kom på det på morgonen)

Det tycker jag låter som tillit och förtroende och det brukar man ju i och för sig känna för en del av de människor man uppskattar. Men uppskattning är, tycker jag, mer att man själv aktivt gör (eller säger) något för att visa den andra personen att den är viktig och värderad.

Hur väl sådant lyckas beror på åldrar på barnen, men kanske framför allt på om föräldrarna gått före och visat goda exempel på vad och hur man kan agera för att visa en viktig människa uppskattning. Och hur sådant mottas beror förstås på förväntningar och förmåga att uppfatta andras välmenta gester.

Anonym (Överreagerar..?) Trådstartaren

Äldre 26 May 08:49

#13

Påven Johanna skrev 2014-05-26 08:36:41 följande:

Det tycker jag låter som tillit och förtroende och det brukar man ju i och för sig känna för en del av de människor man uppskattar. Men uppskattning är, tycker jag, mer att man själv aktivt gör (eller säger) något för att visa den andra personen att den är viktig och värderad. Hur väl sådant lyckas beror på åldrar på barnen, men kanske framför allt på om föräldrarna gått före och visat goda exempel på vad och hur man kan agera för att visa en viktig människa uppskattning. Och hur sådant mottas beror förstås på förväntningar och förmåga att uppfatta andras välmenta gester.

Isåfall får jag nog ingen uppskattning här hemma, men nej jag ska nog sluta gnälla nu... Börjar känna mig dum och låter nog bara bortskämd och ego..

Orcha

Äldre 26 May 08:51

#14

Anonym (Överreagerar..?) skrev 2014-05-26 08:30:15 följande:

Tack, känns lite bättre nu :)

Vi får lägga en motion till riksdag ang det.
Det är ju faktiskt en vettig idé med tanke på alla familjekonstellationer som finns idag.

(både bio och bonusmor)

Allt har en mening och korven den har två. Eller är det ändor? Jo ändor menar jag nog.

Tant Prysselius

Äldre 26 May 08:56

#15

Anonym (Överreagerar..?) skrev 2014-05-26 08:49:37 följande:

Isåfall får jag nog ingen uppskattning här hemma, men nej jag ska nog sluta gnälla nu... Börjar känna mig dum och låter nog bara bortskämd och ego..

Tycker jag inte alls att du ska behöva känna. Har ni en nära relation och du finns där, ställer upp, sköter om och bryr dig om barnen så givetvis borde det också uppmärksammas. Om inte på mors dag så iaf när du fyller år. Var ärligt mot din partner och påtala att lite uppskattning skulle kännas fint i hjärtat. Ett tips är att du nästa mors dag, istället för att vara ledsen på toa, tar med barnen ut och äter. Säg att du vill fira att du fått såna fina bonusbarn (på så vis skuldbelägger du dem inte heller för att de inte uppvaktat dig, men kanske ger det dem en tankeställare), då får du umgås med dem och fira lite ändå.

Jag firade alltid min styvpappa på fars dag. Han var den som alltid ställde upp och som fanns där. Min biologiska pappa fanns inte alls där på samma sätt, så varför skulle jag fira honom när min styvpappa stod min närmre? Idag många år senare har dock min biopappa fått tummen ur och skärpt till sig så numera firas han också. :)

Anonym (blomman)

Äldre 26 May 09:02

#16

Orcha skrev 2014-05-26 08:26:55 följande:

Du får vara hur känslig du vill.

Däremot kan jag ju tänka att det saknas en "dag" för just bonusföräldrar.
De är ju guld värda för våra skilsmässobarn och borde uppmärksammas på en egen dag.

Med tanke på hur många bonusföräldrar känner för sina barn (som man läser här på FL) så tror jag inte det räcker med en dag för att barnen ska uppvakta sina bonusar. Det kommer nog ändå om man har en bra relation med barnen.

Ts, jag kan förstå att du blir ledsen, men som skilsmässobarn själv skulle jag aldrig ha uppvaktat min bonusmamma på mors dag. Jag har bara en mor. Sen att hon är guld värd och fantastisk hör inte till saken. Jag firar henne på hennes födelsedag.

Anonym (Överreagerar..?) Trådstartaren

Äldre 26 May 09:08

#17

Tant Prysselius skrev 2014-05-26 08:56:00 följande:

Tycker jag inte alls att du ska behöva känna. Har ni en nära relation och du finns där, ställer upp, sköter om och bryr dig om barnen så givetvis borde det också uppmärksammas. Om inte på mors dag så iaf när du fyller år. Var ärligt mot din partner och påtala att lite uppskattning skulle kännas fint i hjärtat. Ett tips är att du nästa mors dag, istället för att vara ledsen på toa, tar med barnen ut och äter. Säg att du vill fira att du fått såna fina bonusbarn (på så vis skuldbelägger du dem inte heller för att de inte uppvaktat dig, men kanske ger det dem en tankeställare), då får du umgås med dem och fira lite ändå. Jag firade alltid min styvpappa på fars dag. Han var den som alltid ställde upp och som fanns där. Min biologiska pappa fanns inte alls där på samma sätt, så varför skulle jag fira honom när min styvpappa stod min närmre? Idag många år senare har dock min biopappa fått tummen ur och skärpt till sig så numera firas han också. :)

Ja, så är det för mig också. Min pappa har inte funnits i mitt liv alls såsom min styvpappa. Min styvpappa är den som firas på fars dag, eftersom att det är han som ställer upp och alltid finns där för mig om det är något. Det låter som en bra idé, det ska jag anamma nästa år! Det skulle båda barnen uppskatta :)

Orcha

Äldre 26 May 09:17

#18

Anonym (blomman) skrev 2014-05-26 09:02:12 följande:

Med tanke på hur många bonusföräldrar känner för sina barn (som man läser här på FL) så tror jag inte det räcker med en dag för att barnen ska uppvakta sina bonusar. Det kommer nog ändå om man har en bra relation med barnen.

Ts, jag kan förstå att du blir ledsen, men som skilsmässobarn själv skulle jag aldrig ha uppvaktat min bonusmamma på mors dag. Jag har bara en mor. Sen att hon är guld värd och fantastisk hör inte till saken. Jag firar henne på hennes födelsedag.

Nu tror jag ju inte att fl är ett tvärsnitt av befolkningen när det kommer till statistik men eftersom det redan finns en dag för mor och far så tänkte jag, varför inte utöka det till en dag för bonusföräldrar också. De ingår ju i familjekonceptet lika mycket.

Allt har en mening och korven den har två. Eller är det ändor? Jo ändor menar jag nog.

Påven Johanna

Äldre 26 May 09:24

#19

Anonym (Överreagerar..?) skrev 2014-05-26 09:08:17 följande:

Ja, så är det för mig också. Min pappa har inte funnits i mitt liv alls såsom min styvpappa. Min styvpappa är den som firas på fars dag, eftersom att det är han som ställer upp och alltid finns där för mig om det är något. Det låter som en bra idé, det ska jag anamma nästa år! Det skulle båda barnen uppskatta :)

Ja, gör det. Var tydlig med att du tycker att det är roligt att fira och att du tycker att du har mycket som är värt att fira. Och prata med din man i stället för att gråta i badrummet. Ni kan ju införa en helt egen speciell dag, där ni gör något familjeorienterat som är till för att lite extra uppmärksamma att ni hade turen att hitta varandra.

Vet din man ens om att du inte känner dig uppskattad?

Anonym (Överreagerar..?) Trådstartaren

Äldre 26 May 10:16

#20

Påven Johanna skrev 2014-05-26 09:24:02 följande:

Ja, gör det. Var tydlig med att du tycker att det är roligt att fira och att du tycker att du har mycket som är värt att fira. Och prata med din man i stället för att gråta i badrummet. Ni kan ju införa en helt egen speciell dag, där ni gör något familjeorienterat som är till för att lite extra uppmärksamma att ni hade turen att hitta varandra.

Vet din man ens om att du inte känner dig uppskattad?

Antagligen vet han det innerst inne, men jag har nog inte heller varit tillräckligt tydlig på den punkten. Jag vill ju inte vara en martyr. Brukar inte vråla ut mina "dåliga" känslor, utan bara de bra. Har fått växa upp med att man inte ska vara någon belastning utan försöka lösa det själv och bara glida med. Ibland går det inte, men för det mesta lyckas jag.
Min man har dessutom ett väldigt krävande jobb vilket gör att jag håller igen lite extra vissa perioder på året eftersom han har så mycket annat att tänka på.
Mitt problem är nog inte just mors dag, men jag hade väl innerst inne hoppats på uppskattning kanske

Mors dags-ångest

INNEHÅLL