Mors dags-ångest

Att bjuda ut barnen på middag för att fira er relation tycker jag också är en jättebra idé. Jag skulle dock inte välja just  Mors dag för det tillfället kanske, utan låta barnen få ha den dagen med sin mamma. Har man ingen god relation till biomamman, så kan det säkert uppfattas som lite provocerande att välja just den dagen.

Mina bonusbarn och jag har ett mycket gott förhållande, men trots det så har de aldrig uppvaktat mig på Mors dag, och det är heller inget jag förväntat mig, eller ens reflekterat över. De uppvaktar mig på min födelsedag, och visar sin tillgivenhet på så många andra sätt. Mors dag tycker jag ska få vara mammas dag.

Ja, får helt klart göra något sådant. Menade inte att "sno" mors dag från deras biomammor men känner mer och mer att man som bonusförälder ibland får göra minst lika mycket som bioföräldern samtidigt som man inte får hälften av uppskattningen. 
Jag har trots allt valt att älska dessa barn av hela mitt hjärta och att ställa upp på allt som behövs ställas upp på, och jag tar det som en självklarhet att följa med på träningar mm. Men allt för ofta får man höra att "du har ju inga egna barn" både från utomstående och nära släktingar. Lärare och dagisfröknar "vill helst prata med deras mamma eller pappa".
Jag är fullt medveten om att jag inte är mamma i biologisk mening, och jag är också fullt medveten om att familjen fungerade innan mig, och säkert skulle om jag försvann. Jag vill bara bli en självklarhet i familjen och vill helst att andra också ger mig en plats i familjen. (fröknar mfl.)
Jag talar om för barnen att jag älskar dem och den yngsta tror jag tar mig som en självklarhet.

Självklart har du rätt att känna så TS. jag är själv skiljsmässobarn ( idag vuxen) Har en bra konatkt med mina styvföräldrar. Ringet alltid på mors och farsdag och ger ev blomma eller något som barn.
Utan att andra föräldern lade sig i. Jag tycker man bör uppmärksamma deras roll i barnenes liv med. Nej de kan inte ta moders eller faders bioroll men de är där ändå.

Vad synd att du kände dig ledsen, men jag tror nog att du skulle behöva tänka om ang just mors dag. Det du skriver om att du ställer upp och att ni har en nära relation och så är en sak, att bli firad på mors dag är en helt annan sak. Min bonuspappa är fantastisk på alla sätt och vis och jag älskar honom! Det visar jag på många sätt men att uppvakta honom på fars dag har jag aldrig ens tänkt på eftersom han faktiskt inte är min pappa. Jag har lite svårt att kalla honom för bonus/styvpappa tillochmed, då jag inte förstår varför man ska använda ordet mamma och pappa överhuvudtaget då jag bara har en av varje :) Han är en egen person, det gör honom inte mindre viktig och älskad på något sätt för att jag inte använder ordet pappa som för mig tillhör just min pappa. Förstår du vad jag menar? Sen tycker jag att du förtjänar mängderna uppskattning och kärlek för att du tar dig an barnen, men inte på deras mammas dag. Vidare är jag själv sambo med en som har barm sedan tidigare, och jag har tagit mig an barnen och är engagerad men inte till den bredden som deras föräldrar är med skolmöten osv då både barnens föräldrar och jag anser att det redan finns två dugliga föräldrar som tar det ansvaret, och det finns därför inget behov av att jag tar en föräldraroll. Jag är min egen person med en egen relation med barnen som inte ordet mamma behöver användas för att beskriva. Jag är en jätte viktig person för dom, och dom för mig, men att säga att jag har en lika viktig roll som deras föräldrar (som jag uppfattar att du tycker ) är fel enligt mig och inget jag strävar efter. Föräldrarna bör vara de viktigaste för barnen, det gör inte mig mindre viktig i min roll.