Varför tror Mammor att man kan gråta sig till allt?

Jag har genomlidit flera rättegångar gällande mitt barn men har aldrig fällt en enda tår. (Även om jag alltid gråter inombords)

Är detta anledningen till att jag alltid förlorar?

/en mamma

Du förlorar nog för att rätten anser att ert barn har rätt till båda sina föräldrar.

Jag tror reaktionen på gråt inte är så förutsägbar. En del människor uppfattar det som man är genuin och har något att gråta över. Och andra att man är hysterisk och olämplig förälder. Folk har dessutom olika lätt för att gråta och det säger egentligen inget om ens lämplighet som förälder, psykiska hälsa eller trovärdighet.

De fall jag pratar om är de fall där Papporna delar den sundare inställningen som heter "barnens rätt till båda sina föräldrar". Inga tårar som skall tolkas som att någon är olämplig.

Min faders teorier är att det är en blandning av ångest över att att pappan kommer och tar barnet ifrån dem och renodlat ögontjäneri för att lura åhöraren (domare, notarie, nämndemän) att det är sanning.

Angående att ta barnet ifrån dem: en del kvinnor blundar för barnets rätt till båda sina föräldrar, och ser bara sin egen rätt till barnet. Så varje timma mamman ej får med barnet ser hon som stöld av hennes - som hon anser - 100 procentiga rätt till samtliga 100%.

Jag är jurist och jobbar med mycket vårdnadstvister. Min upplevelse är INTE att kvinnor gråter. Det händer inte så ofta alls faktiskt och det är tror jag för att de är rädda att bli betraktade som labila och oförmögna att ta hand om barnen.

När en person (kvinna eller man) begär enskild vårdnad så har de ofta väldigt goda skäl till det. Men vårdnaden har ju inget med umgänget att göra. En sak som jag dock reflekterat över är att män i större utsträckning ser vårdnaden som ett villkor för umgänge, medan kvinnor som förlorar vårdnaden ändå vill träffa sina barn så mycket som möjligt.

En kompis gråter när hon blir arg. Hon själv hatar det, för det hindrar henne från det hon vill göra - argumentera och säga ifrån.

Nej, mitt barn har bara en förälder!

Varför?

Därför att det är bevisat vetenskapligt att emotionell reaktion ger mer respons och ett troligare vittnesmål.

I jämställdhetens namn borde vårdnadstvister sluta 50/50, dvs oberoende av kön och jag är övertygad om att vi är påväg dit.

Så vem har du förlorat mot då?

Precis.

Jag har alltid blivit arg förut, men så kom nån jävel och tyckte att jag skulle behärska mig mer och om jag gör det omvandlas ilskan istället till tårar av frustration. Det går knappt att hejda och är bara fruktansvärt irriterande och förnedrande.

Hade gärna tagit medicin som dämpar tårkörtlar om nåt sånt fanns.

Så enligt dig har klienter som begär ensam vårdnad stora skäl till det? då skulle vi kunna göra upp samtliga vårdnadstvister Sverige runt på ett par sekunder (eftersom du påstår att de har goda skäl = bör ha enskild vårdnad).

Samarbetssvårigheter är väl vad som anses vara "goda skäl"...

Min vän som har suttit i tingsrätt och avgjort vårdnadstvister tycker att det största problemet är att det ofta inte finns någon lämplig förälder att ge vårdnaden till om man har missat förlikning och kommit ända dit.

Det är så jag tänker, dvs det du säger att om en förälder begär enkild vårdnad så finns det goda skäl. Är det verkligen vanligt att en förälder begär enskild vårdnad ifall båda föräldrarna tar sitt föräldraansvar på ett bra sätt? Varför skulle man göra det? Varför skulle man vilka hindra sitt barn från att ha en god kontakt med den andra föräldern om allt fungerar bra? Är det inte tvärtom så att det kan vara bra att få lite avlastning? Att ha ensam vårdnad är ju inte heller alltid det enklaste då det innebär ensamt ansvar alltid och ingen avlastning. Jag tror de flesta söker enskild vårdnad för att det finns ett problem med den andre föräldern och man gör det för barnets bästa.

Eller? Jag tycker det låter så konstigt allt detta prat om mammor som hindrar sina barn från att träffa sin pappa.

Nej, samarbetssvårigheter är inte goda skäl. Det är ju föräldrarnas ansvar att försöka samarbeta för barnets bästa. Däremot är väl goda skäl av den typ som TS skrev och som han menade att tråden inte skulle handla om. T.ex. missbruk, våld mm

Så kan det säkert vara för i de fall där allt fungerar bra så ser föräldrarna till att samarbeta på ett vuxet sätt. Men vad gör man om den andra föräldern klart vägrar att t.ex. ta ett samtal på familjerätten? När vår kommunikation är dålig hade det varit bra med en tredje part som kan stötta oss i samtalet.

Förr så var jag så naiv så jag trodde att vårdnadstvister handlade om att båda ville ha sina älskade ungar på heltid. Nu har jag fattat att det mest handlar om pengar.

Snacka om att tolka text lite som man vill, Eva-lena skrev "När en person (kvinna eller man) begär enskild vårdnad så har de ofta väldigt goda skäl till det." I min värld är inte det samma sak som att hon påstår att dom faktiskt har det

Fast att gråta är inte kopplat till enbart sorg på något vis. Kroppen får dig börja gråta när du känner en stark känsla inombords som kroppen inte vet hur den ska hantera. Det finns alltså ingen speifik känsla som får dig att börja gråta. Det är därför du kan gråta av sorg,glädje, ilska, frustration, trötthet, empati (typ om någon gör något snällt för dig), kärlek, nervositet, stress, rädsla, tacksamhet osv. Det finns t.o.m. de människor som gråter när de får orgasm. Jag som alltid börjar gråta (ofrivilligt) när jag är arg , frustrerad eller tacksamm vet hur fruktansvärt jobbigt det är eftersom jag inte kan stå upp för mig själv mot andra eller bråka med folk eftersom jag alltid börjar gråta och folk då inte tr mig seriöst, det är jättejobbigt. Så vill du ha ett skäl till att mammorna gråter kolla ovanstående lista och hittar du fortfarande ingen som passar så kan jag säkert komma på fler känslor.

Enligt min kontakt som jag pratat om tidigare ser fördelningen ut så här - på ett ungefär:

50%: två föräldrar, där båda alternativt den ena har något problem som gör att ensam vårdnad uppenbart är det bästa för barnet, t.ex. Pappan är knarkare, förståndshandikappad, våldtar barnen osv - UPPENBARA skäl.

25%: Sammarbetsproblem.

25%: Helt vanliga föräldrar, inget att anmärka på. Förutom att Mamman vill ha ensam vårdnad och utesluta Pappan därför att hon inte vill ha någon Pappa till sitt barn. Alternativt någon slags hämnd för att pappan gjorde slut med henne. Samarbetsproblem råder inte direkt, den ena förälderns omsorgsförmåga är klart godkänd - trots det försöker mamman på alla sätt och vis bevisa att problem finns.

Tro mig, det finns mammor som inte vill ha pappor till sina barn.